Språklösheten och det ensamma i att ingenting förstå

Språket ja!

Så kliver jag av och är på språklig osäker mark, okänd språkmiljö. Jag går från flygplan och tullar ut mig själv, passerar säkerhetskontrollen och blir noga granskad och tillfrågad, men jag kan inte svara. Jag försöker le men inget händer i mottagaren av mitt leende. Det är inget att le åt. Det är allvarliga saker att gå över en gräns. Det är något man gör utan att le.

I mig själv kommer sorgen över det språklösa. Jag vill berätta, tala, lyssna och förstå. Jag vill knacka på och säga hej på vilket språk som helst. Nu står jag på språklöshetens mark. Här förstår jag ingen. Ingen förstår mig. Om jag försvinner handlar det om att tystnaden, den språkliga tystnaden. Jag anar, och med betoning på anar, hur språket och språklösheten gör något med själen. Människan vill kontakt till vilket pris som helst.

Publicerat i Kommunikationen | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Språklösheten och det ensamma i att ingenting förstå

Besökt undervisning i Italienska skolan

Jag återkommer om tankar kring all den undervisning jag ser och får ta del av.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Besökt undervisning i Italienska skolan

Besökt undervisningar i japanska skolan

Jag har en hel del tankar efter mitt studiebesök i den japanska skolan. Jag återkommer.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Besökt undervisningar i japanska skolan

Stor i orden – liten på jorden

Att jämföra och att inse! Det hissnande i perspektiven. Jag minns då jag var liten och tittade upp mot rymden. Då var månen och solen och allt därbortom något som skapade såväl spänning som en slags inre oro och ångest. Hur små är vi egentligen? frågade vi varandra min kusin och jag. Och då tankarna for iväg från våra små barnhuvuden så kunde vi väl knappast ha förstått att människan alltid kämpar med dessa tankar. Vem är jag? Var finns vi? Varför då?

Det uppåtblickande som barnet ständigt måst göra, se upp till vuxna, se ovanför de vuxnas huvuden på sådant som visar sig en bit över, och sedan däröver, mot universum. Mot något slags sammanhang och en slags vilja att hitta på frågorna som inte alls någonsin kommer att bli riktigt förklarade och förstådda. Men att vi ingår i någonting och att detta i något större sammanhang bortom det fattbara – ja det gör att vi genast ställer oss upp, skakar av tankarna och gör oss väldigt stora i orden. Kanske för att vi måste.

Kanske frågorna återigen kan väckas inom oss alla. Och kanske kan vi undervisa kring denna film! Det kan skapas stora frågor och årslånga vandringar mot några slags svar där vi var och en kan finna någon slags förståelse som gör att vi kan leva vidare i sammanhanget vi befinner oss i. Kanske också ansvara!

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Elevens rätt till sitt namn i skolan

Det är barnets rätt att få ett namn och genom sitt liv få äga just sitt egna namn. Rätten till sitt namn kan verka självklar men överallt ser man spår av hur denna rätt förringas. Barnets rätt till sitt namn gör att man aldrig i några verksamheter kan ersätta namnet med exempelvis en hink, kanin eller elefant. Barnet kan mycket lätt och mycket tidigt förstå sitt eget namn som en bild – VENDELA – och med större värdighet få sitt liv och sina verksamheter kopplade just till sitt egna namn.

BARNETS RÄTT TILL SITT NAMN I SKOLAN: Det är en synnerligen viktig rättighet barnet har i skolan, den att bli namngiven. Att få sitt namn omnämnt och relaterat till. Att namnge är en viktig sak och faktiskt ett förhållningssätt för lärare och … ja all personal vid skolan.

I skolverksamheterna är barnet rätt till sitt namn ibland försvinnande, som om namnet ibland glöms bort. Vi kanske inte heller är alldeles säkra på vad alla barn heter! Vid stora klasser och många klasser är lärarnas förmåga att namnge elever viktig. Jag brukar alltid ha elevlistan i hand för att skissa upp en karta över mina relationer och att jag verkar för att säkerställa att alla barn har fått sin rätt. För med namnet kommer också rätten att agera och inbjudas i aktioner.

Vi borde i allt högre utsträckning nämna barnen vid namn och det ofta och mycket. Vi kan mycket väl lägga till barnets namn då vi ger barnet/eleven talutrymme;

– Ja, jag tycker att vi alla lyssnar till AFROZ!

och samtidigt relatera till det eleverna givit synpunkter på:

– Precis som Anton, Rebecca och Isabella berättade …

Och då vi skyndar oss igenom korridorerna försöka se eleverna som är där och kanske om vi kan och vet säga ett medvetet:

– Hej Lucia, America och Ludvig!

Under elevkonferenser är det en absolut sak att alla elever omnämns med sina namn. Att eleverna i klassen värdig förs upp och samtalas om och namnges. Dessvärre kanske elevvårdskonferenserna i för stor utsträckning handlar om att namnge eleverna som behöver någon stöd eller för att påtala brist. Detta räcker inte för att namnge eleverna i skolsammanhang. Alla elever ska få ha och bli namngivna.

BARN SOM FAR ILLA, MOBBAS och RETAS: Barn ska också förstå att det är en rätt att få heta sitt namn och den rätten är barnets egna rätt. Vid mobbing och tråkningar försvinner namnen bort och ersätts med andra mindre bra etiketter på barnet, vilka uppfinnes i sådan rikedom att det kan förvåna. Och nåväl, också här har barnet sin absoluta rätt till sitt namn.

I alla mänskliga sammanhang där man vill förminska och tillintetgöra en människa tar man bort rätten till namnet. Oftast ersätts namnet med siffror. Kraften i namnet är kopplad till rätten att vara människa.

Publicerat i Barns rättigheter, Pedagogik, Skolorden, Skolrättigheter, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , | 6 kommentarer

En skriv-ande!

Jag tänker på mig själv som en skriv-ande. Vad det riktigt innebär vet jag inte. Som om jag famlar med pennorna där pappren är, och ordnar bokstäverna på travar och letar efter meningar och innebörder. Idag botaniserade jag ordentligt i Ellen Keys århundrade och jag fann så mycket fantastiska meningar. Då tänkte jag att hon skrev lite som jag, ordade omkring för att hitta sina innersta tankar och kring ett så viktigt område som barns rätt och en tid om 100 år. Men i dessa barns tankar omslöt hon hela mänskligheten och människans liv ihop. Då jag skriver blir det också så. Jag har min språkliga pensel och mina språkliga frön. Allt är tankar. Och om dessa tankar skriver jag. Skriv-ande. Jag tycker om det. Däremellan fotograferar jag. Foto-graf. Hör ihop med skriftspråket om man tänker efter.

Och man undrar helt kusligt – vad gör en spökskrivare? Kanske något för eleverna att grubbla på!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Strykpedagog och något om barnaga!

”Om en pojke slår sin lilla syster, slår modern honom – och tror att han skall nse skilllnaden i det stryk han får och det han gav, samt förstå att det förra är ett rättvist straff, men det senare är en ful handling! Barnet är en skarpare logiker än så och känner att saken är alldeles densamma, ehuru modern ger den ett annat namn.”

Ellen Key: Barnets Århundrade, 1912

I samma skrift vädjar Ellen Key till lärarkåren att hjälpa till att häva den aga som också förekommer i skolorna, dvs, av strykpedagogerna, och att dessa genom att häva vad den offentliga uppfostraren – läraren – angår, skulle hans kår i fråga om intelligens och självkultur icke kunna höjas på ett verksammare sätt än om lagen /… / förbjöde allla kroppsstraff.

Jag läste det här och tänkte ganska så ordentligt på innehållet och vad vuxna kan klä sina handlingar i vackra ord för att de har språket och makten och hela härligheten!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Strykpedagog och något om barnaga!