Första lärardagen! Ge ord, råd till en nyexaminerad lärare!

Om ni vill – skänk er berättelse till de som är nya inom yrket och denna höst får sin första klass. Skriv något litet här. Berätta om en liten episod. Ge ett litet råd. Värna de som träder in i yrket. Skriv!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 4 kommentarer

Verklighetens examen

Då man summerar den första skoldagen med sin första klass och som nyutexaminerad lärare – verklighetens examen. Den ska firas! Yrkesinträdarfirar!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Verklighetens examen

Den digitala tryckkonsten

Jag skrev att den digitala möjligheten är en akt av kommunikation. Och här där jag sitter och bloggar har jag en interaktiv digital kommunikationsyta. Det är den digitala tryckkonsten. Tangenterna trycks ned. Det är en annan tryckkonst. Men bokstäverna betyder precis samma sak nu som då. Det är bara det att formen är förändrad. Och möjligheten.

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Född in i den digitala världen – född in i tryckkonsten

Vi säger ofta att den nya generationen är födda in i den digitala världen. Och att vi som såg den växa upp är en slags utomjordingar. Vi som står utanför, dvs, vi som inte föddes in i den säger därför att de som föddes in i den klarar den här världen utan att få lära sig eller utvecklas i den, och att vi som såg den här världen byggas upp inte kan lära, utbilda eller ha något finger med i spelet av den anledningen.

Vilken distans vi skapar genom våra ord. Så vitt jag vet föddes jag in i tryckkonsten också, det fanns en uppsjö med böcker i den värld jag föddes in i. I rimlighetens namn skulle vi då kunna säga att jag är född in i bokstäverna, siffrorna och kartan. Det har ju inte hindrat någon från att aktivt lära mig att handskas med just bokstaven, siffrorna och kartan. Snarare tvärtom – skolor byggdes upp kring just det här. Det talades om det utanförskap som okunskapen skulle kunna leda till. Analfabetism är en mycket allvarlig demokratisk sak.

Att idag stå utanför den digitala världen är lika allvarligt. Att inte äga redskapen och den yta där orden och siffrorna kommuniceras är också ett utanförskap. Lika allvarligt är det att tro någon om att äga redskapen men inte behöva fördjupa kunskaperna om hur att använda dem. Då det gäller skrivkonsten har vi fått penna och papper och fått våra skrivbokstäver värderade som läsbara eller icke läsbara. Bokstaven är kommunikationens bärare. Datorn ger möjlighet för skrivkonsten att få en delbar kommunikationsyta. Varför är vi inte där? Varför gör vi sanningar av de inföddas förmågor och vår egen rädsla för att tro oss äga någon förmåga att lära i det som är nytt? Som om pedagogiken inte passar in i det som är nytt? Och Vygotskij som skrev – Se morgondagen i barnets lärande, inte gårdagen.

Jag vill säga – se morgondagen i det som krävs av din undervisning – inte gårdagen!

OCH EN ANNAN TANKE

Jag tänker på den fråga jag ställde till en kvinna i Sydafrika. Jag bad henne berätta om sitt liv. Det första hon berättade var att hon hade en emailadress. Jag var mycket, mycket tyst och sökte mig bort från det farliga värderade då jag bad henne berätta vidare.

Det visade sig att äga en emailadress också signalerade något annat – tillgång till nätet, kunskapen om den möjliga digitala kommunikationsytan och att hon på något sätt kunde hantera redskapet dator. Jag mailade henne omedelbart men har inte fått något svar. Frågan om redskapen handlar om något mycket större – tillgång. Kanske också att det handlar om att få en yta att utveckla sitt språk på.

Den skola jag besökte i kåkstaden hade en stor, stor datasal. Det gav mig hopp!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Född in i den digitala världen – född in i tryckkonsten

Misslyckade lektoner eller hur man undviker pepparväxter bland tvåor.

Kära lärarkandidat, kära nyutexaminerad lärare, blivande kollega –

Jag kan omöjligt lista upp alla misstag jag har gjort som lärare, lektioner som gick åt pipsvängen, idéer som inte gick att genomföra … ja allt det där. Filar på en lista så att ni vet att de äger rum och att det är så det är, man gör dem. Misstag och fel.

Jag minns en gång då en mamma kom med en hel mängd med chilifrukter. Hon talade om dem med energi och kraft. Och så fick barnen titta på de där, och så skulle det skäras upp och tittas inuti, och då skulle det pillas lite i de där röda och all fröna och så började det klia och så började barnen peta sig i ögonen och då svullande ögonen upp och jag blev livrädd och sprang och hämtade kallt vatten och baddade ögon och tvättade fingrar… hela kvällen satt jag sedan spänd vid telefon och väntade på samtalen där föräldrarna skulle be mig dra dit pepparn växer…

… de kom inga sådana!

Som sagt jag ska lista en lista med fel, misslyckanden och annat smått och gott.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Misslyckade lektoner eller hur man undviker pepparväxter bland tvåor.

10 saker att önska en nyexaminerad lärare

Jag fick idén av Kristina Alexanderson, råd till en nyexaminerad lärare, eller en lärarkollega som är ny i yrket. Jag vet hur det kändes den där första gången jag stod inför min nya klass som ny i yrket. Jag var helt utlämnad åt min profession, min osäkerhet och min allra första klass.

Jag kände en slags ensamhet och en utsatthet. Jag var osäker men yrkesvillig. Jag ville mitt yrke. Och hjärtat klappade för ansvaret. Det är så stort att få sin första klass. Och träda in i den verkliga undervisningen. Det är en examen. Den riktiga. Vi skulle alla förvalta den. Jag önskade mig detta:

1) Jag hade gärna velat lära mig hur hela skolan såg ut, en promenad runt med en rektor, en annan lärare som visade in i varenda klassrum tillsammans med dem som också var nya på skolan.

2) Jag hade gärna velat ha en egen mentor, redan utsedd och med en beredskap om vad mentorskapet är och hur det ska stötta mig i min lärartillblivelse.

3) Jag hade gärna sett att någon frågade mig vänligt hur det gick och kom till mitt klassrum och ibland förvånades över något vi hade gjort och låtit mig få veta det.

4) Jag hade gärna sett att rektor kom in efter en vecka och fanns i klassrummet för att vägleda och stötta mig vidare.

5) Jag hade gärna haft en mentor vid mitt första föräldramöte eller en diskussion om vad ett föräldramöte bör innehålla och hur man svarar oroliga föräldrar och vilka hänvisningar man kan ge. Och en uppföljning av hur mitt föräldramöte utvecklades och vilka frågor som jag fick och behövde få stöd i att besvara,

6) Jag hade gärna sett att jag fått välja lite av böckerna som redan var inköpta till min klass, att inköpet skulle ha skett i samråd med mig och inte utan mig. Att man kanske inte köpte in klassuppsättningar till den nya läraren utan väntade med just den klassen. Det är så svårt att ärva andra lärares idéer.

7) Jag hade gärna sett att bibliotikarien hade valt ut några väldigt bra högläsningsböcker så att jag hade lite böcker på lut ifall att jag inte riktigt hade fått en ordning som jag önskade.

8) Jag hade önskat att lärare inte kom och gick i klassrummet och högljutt visade sin besvikelse över att jag missat att skicka en elev eller två till någon annan verksamhet utan att lärare visade förståelse för den verksamhet som ägde rum just när jag höll lektioner.

9) Jag hade gärna önskat mig en introduktion i hur beslut fattas i skolan, alltså i verkliga skolan, och hur ledarskapet fungerade. Vad rektorn ansvarade för och hur jag kunde få stöd i rektors ledarskap.

10) Att jag omslöts med en inbjudan om att mitt yrkesinträde verkligen var något festligt, någon slags optimism och uppstartsglädje också för att man var just ny, det var som en examensdag att verkligen få sin egna klass. Det ska vara fest en sådan dag. Det hade jag önskat mig.

Om jag vore en mottagare av en ny lärare skulle jag satsa på att visa välkomstglädje men också yrkesinträdarglädje. Det är så stort att få sin första klass. Det är verklighetens examen. Och skolan har en viktig roll här – att bjuda in i arbetsglädjen och med den respekt man bör visa för en ny examinerad lärare. Det ska visas lärarkandidater också. De är ju våra framtida kollegor.

Idag skulle jag säga:

Bär alltid styrdokumenten med dig. Där har du ditt yrkes uppdrag och därmed också den trygghet som dokumenten kan ge. Läroplan och kursplaner är uppdraget. Du kommer att möta olika kursplaner i skolans verklighet. Det råder inte bara en. Det är dolda läroplaner och kanske inte de teorier som du har med dig ut från lärarhögskolan. Det kan vara bra att känna till att det är så. Allt i skolan handlar om kommunikation. Så fråga, diskutera, undra, ifrågasätt och berätta men lyssna också på erfarenheten och de som vill dela med sig till dig. Ta någon i hand och be om hjälp. Läraryrket är svårt och utmanande. Det svåra är något positivt. Ta in eleverna, berätta om dig själv, skratta ofta. Skratta mycket. Läs högt och utmana eleverna. Dokumentera det du ser av klassens utveckling och elevernas. Så mycket som du hinner. Det du inte hinner ska du inte bekymra dig över. Du hann det du hann. Arbetet organiserar sig genom trial and error. Du är lärare. Och jag tror på vårt yrke. Därmed tror jag på dig!

Så skulle jag säga! Välkommen in i en föränderlig och fantastisk skolvärld.

Välkommen!

Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , | 12 kommentarer

Att ansvara för sitt sätt att se barn

Att bli mött av ett litet barns glädje. Blicken i mötet. Det är den vuxne som ansvarar för gensvaret, för återspeglingen, för att titta rätt och respektfullt. Det lilla barnet initierar men det är den vuxne som skapar kvaliteten i mötet. Om jag inte gensvarar på och återspeglar bekräftande får jag också bära ansvaret för dess konsekvenser. Det är allvarliga saker att inte se ett barn. Men man måste se på rätt sätt. Se ett subjekt – inte ett objekt.

Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Att ansvara för sitt sätt att se barn