Lektion att starta upp med efter sommarlovet kap 3

Den här lektionen brukar jag alltid göra. Den är rolig och den ger utrymme till elevernas berättelser om sommarlovet. Jag har gjort den för elever från årskurs tre och uppåt – det spelar inte så stor roll – huvudsaken är att eleverna kommer igång och får berätta. Jag skriver ned en massa frågor på ett papper. Eleverna får pappret och ska fylla varje fråga med ett namn. Det ska inte vara samma namn på någon fråga så det gäller att fråga runt. Då eleverna får frågorna så är det fritt fram. Eleverna ska röra sig i rummet och ges möjlighet till det.

Mina klassrum har varit organiserade så att jag har skapat ytor där vi kan sitta i ring… så det blir automatiskt möjlighet i mitt klassrum. På pappret står dessa frågor:

SOMMARLOVSFRÅGORNA HT 2010

  • Leta efter någon i klassen som har fyllt år i sommar ________
  • Leta efter någon i klassen som plockat blåbär/hallon/jordgubbar_____
  • Leta efter någon i klassen som har fått ett getingstick_____
  • Leta efter någon i klassen som har sovit i tält____
  • Leta efter någon i klassen som har lagat mat över ett spritkök____
  • Leta efter någon i klassen som har lärt sig något nytt i sommar ___
  • Leta efter någon som har hoppat från en trampolin ned i vattnet ____
  • Leta efter någon som har tagit ett simmärke __
  • Leta efter någon som har hoppat vattenbomben ___
  • Leta efter någon som badat i en sjö___
  • Leta efter någon som har badat i ett hav _
  • Leta efter någon som varit på skolgården under sommarlovet ___
  • Leta efter någon som bränt sig på en brännässla ___
  • Leta efter någon som gjort mål i fotboll__
  • Leta efter någon som träffat en ny vän ___
  • Leta efter någon som har sovit över hos någon __
  • Leta efter någon som sett en huggorm eller en kopparödla_
  • Leta efter någon som inte har druckit coca cola ___
  • Leta efter någon som har smakat en ny maträtt___
  • Leta efter någon som inte tycker om nattfjärilar ____
  • Leta efter någon som har metat och fått napp ___
  • Leta efter någon som har gjort upp en lägereld ____
  • Leta efter någon som läst fem böcker __
  • Leta efter någon som hälsat på släktingar __
  • Leta efter någon som talat engelska ___
  • Leta efter någon som har spelat kort ___
  • Leta efter någon som har skrivit dagbok ___
  • Leta efter någon som har tappat en tand __
  • Leta efter någon som har fått solsting __
  • Leta efter någon som har gått på händer _

När man har samlat ihop så många olika namn så är listan full. Då har man frågat alla i klassen. Syftet med det här frågandet är att eleverna frågar varandra om saker och ting. Det kan bli lite rörigt och högljutt men det är mest för att det är kul.

När alla har sina papper färdiga så sätter man sig i en ring, eller också i sina bänkar. Och då kan läraren be en elev att läsa upp den första meningen och berätta vem som gjort det – alltså – Anne-Marie har gått på händer i sommar.

Läraren kan fråga Anne-Marie, eller be Anne-Marie berätta om hur det är att gå på händer, och sedan låta alla som har gjort det här räcka upp handen, kanske för att berätta mer om hur det är att gå på händer.

Den här lektionen tar sin lilla tid men brukar generera berätteser om sommaren. Jag undviker berättelser om resor hit och dit för alla får inte resa. Däremot kan resorna komma in i berättelserna och det är bara välkomnat, men huvudsyftet med frågorna är att de inte ska handla så mycket om pengar.

Varje lärare kan konstruera sommarfrågor utifrån sina perspektiv. Det här har jag gjort i många, många år. Och det har alltid varit uppskattat och mycket samtalsvänligt.

Publicerat i Barns rättigheter, Lektioner och lektionsförslag | 12 kommentarer

Mitt utvidgade lärarkollegium

I morse växlade jag några pedagogiska tankar med en lärare i Australien. Tala om utvidgat lärarkollegium. Nätet gör det möjligt.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 13 kommentarer

Lärare – Läkare

Det är väldigt lite som skiljer dessa yrken ifrån varandra om man tänker stavning. Det är bara en ynka bokstav. Men yrkesidentiteten är starkare hos läkare. Det tycker jag vi ska ändra på. Jag vill yrkesstärka läraren. Till förmån för eleven.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , | 3 kommentarer

Mina läsare – en är just nu i Kina

Det är så att mina gensvarare och tyckare här på bloggen berikar mig. Jag tänker på Sspririt idag – Denna läsare är just nu i Kina och besöker förskolor och sänder en blogghälsning och omtankar därifrån. Jag tycker nätet är stort. Jag tycker mina läsare är fantastiska. Jag har så många trogna läsare och jag är innerligt tacksam över det. En del känner jag till väl, språket är en kontaktyta i sig, andra knackar på min axel ute i vimmlen och säger – Jag läser din blogg. Några har jag träffat – men allra oftast träffas vi här.

Om du vill och vågar och aldrig tidigare sagt hej… eller du är här ofta … skriv hejsan svejsan eller något sådant. Jag blir så glad över den lilla kontakten. Det räcker så – du behöver inte göra mer.

Jag vinkar härifrån!

Publicerat i Mina läsare | 5 kommentarer

Misslyckanden i skolan-elevens ansvar och eget ansva

Det är väl en aning drastiskt att skriva om misslyckanden i skolan – men jag måste spetsa till det. Jag tänker på ”elevens egna ansvar” och ”eget ansvar”.

Ansvar är en utbildningssak tänker jag. Ett barn kan inte ta ett eget ansvar om barnet inte har fått utveckla en relation till vad detta är. Det krävs såväl en annan ansvarstagande modell som tillåtelse att utveckla sitt ansvarstagande. Jag har ibland lekt med tanken att göra en liten ansvarsutbildningskursplan. Det är inte möjligt att göra en sådan då ansvar handlar så mycket om samspel mellan den som äger ansvaret och deligerar det och den som är beredd att ta ansvar och förvalta detta. Att lära sig ta ansvar är en livslång kunskap och en växande sådan.

I min värld blir elevens ansvar en övergivandesak i samma stund som vi kräver att eleven ska kunna ta detta ansvar utan att få utbildning i ansvarstagande, eller modellande om vad detta är. Det måste till en mängd frågor innan vi lägger ansvaret i elevens knä.

  • Hur ser detta ansvar ut?
  • Vad händer om eleven inte kan ta detta och faktiskt misslyckas?
  • Vem äger ansvaret om eleven inte lyckas ta sitt ansvar?
  • Hur modellas ansvar och hur får ansvarstagande utvecklas i skolan?
  • Hur står det i styrdokumenten?
  • Har vi förstått styrdokumentens intentioner med ansvarstagande?
  • Om vi skulle tänka oss en utvecklingsplan för ansvar hur skulle den se ut?
  • Passar elevens ansvarstagande faktiskt in i skolan?
  • Vill vi att eleverna ska ta ansvar?
  • Om vi vill att de ska ta ansvar – för vad ska de ta ansvar?
  • Hur ser ansvarsfördelningen ut i skolans organisation?
  • Lever de vuxna modellerna sina ansvarstaganden?
  • Bristande ansvarskompetens hos vuxna – hur ser den ut hos barn?
  • Vad är ansvar?
  • Kan man deligera bort sitt ansvar?
  • Vem ansvarar läraren för? Hur ser detta ansvar ut?
  • Vad ansvarar läraren för? Hur ser detta ansvar ut i realiteten?
  • Vad händer när läraren inte tar sitt ansvar utan kräver det av eleverna?
  • Hur får eleven ta ansvar i hemmet?
  • Får eleven ta för mycket ansvar?
  • Kan ansvarsdeligering skapa ångest och oro hos eleven?
  • Fungerar skolans ansvarsdeligering och utveckling för elevens ansvarstagande?
  • Blir ansvaret ett krav som eleven inte kan ta?
  • Har eleven för mycket ansvar? För lite ansvar?
  • Har eleven för mycket ansvar hemma och orkar inte detta?
  • Har eleven för lite ansvar hemma och kan inte utveckla ansvarstagande i skolan?
  • Är ansvarsfrågan en dold förväntan?
  • Är ansvaret en omedveten förväntan?
  • Har läraren definierat sitt ansvarsområde i klassrummet och kan eleverna hämta och låna kompetens ur den?
  • Hur arbetar skolan aktivt med ansvarsförmågan?

Jag tänker också om ansvaret om något. Ett ansvarsområde kan också innebära att man börjar se med nya ögon på det man ansvarar för. Det kan innebära att ansvaret genererar nya åsikter om ansvarsområdet. Dessa kan då bli kreativa nyskapande tankar och faktiska förändringar. Ur den anspekten – hur mycket ansvar vill vi att eleven erövrar och förvaltar över i skolan? Ärligt och med handen på hjärtat?

Jag ser uppdraget kring ansvaret. Ansvar kan inte bara läggas i någons knä. Det ska in i utbildningsidén. Och då skolan är en utbildningsorganisation så måste det vara tillåtet att lära genom att också misslyckas. I det stora hela är det skolan som är ansvarig om elevens lärande utveckling.

Och hur är det med ordet ansvarsbefrielse eller oviljan att ta sitt ansvar? Vad beror det på?

Publicerat i Frågekonsten, Hinder för lärande, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Misstagen, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Lärarupplevelse: Stolthet

Ibland känner jag mig riktigt stolt. Det är när jag har fått någon annan att göra sina storverk. Då står jag där i bakgrunden och ler. Det är som att ha hjälpt en unge att lära sig cykla, den där lilla, lilla sekunden då man ser det där barnet cykla iväg helt på egen hand. Och sedan dess vara en självständig cyklist. Finliret får man väl alltid fila på men i stort sett har man givit iväg sitt ställföreträdande hopp om den lärandes förmåga att lära sig cykla. Och när väl cykelturen äger rum, om än på lite vingliga hjul, så är kunskapen erövrad. Då blir jag stolt. Och det tillåter jag mig bli och vara.

Idag kände jag så – jag blev stolt över att jag satte en annan person i rörelse. I djupet av mitt pedagogiska hjärta tänker jag – detta är ju själva lärarjobbet. Den att vara stolt över elevens egna förmåga. Och att jag inte längre behövs. Men vänta … från nuet till morgondagen… jag har en plan… en läroplan.

Idag har jag fått uppleva den här stoltheten. Och jag har liksom fullgjort mitt uppdrag …

Låt se – vad ska jag undervisa om i morgon?

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Lärarupplevelse: Stolthet

Fokus på lärarens undervisning

Det slog mig – jag tänkte på alla mina utomlandsskolbesök – att alla diskussioner jag har deltagit i vid skolor utomlands uteslutande har handlat om hur att undervisa, undervisningens innehåll och nästintill aldrig har man diskuterat hur ungarna är, vilka eventuella diagnoser som bör ställas eller om stökiga ungar som borde exkluderas till någon annan som får ta ansvar, utan hur man undervisar så att undervisningen betyder lärande för barnen, och det gäller alla barn. Oavsett.

Det slog mig att man överallt där jag varit har lärare talat om undervisningen och dess betydelse för eleverna. De lärare jag har talat med har visat yrkesstolhet, yrkesmod och värnat sina yrkesutmaningar och kreativa tankar om hur man kan undervisa och dessutom talat om  ansvaret om undervisningen.  Lärarens roll och betydelse har varit det fokus man haft och har. Det gör det hela så mycket mer kreativit och möjligt. Det utmanar yrket. Att lärarna också har varit och visat upp sin yrkesstolthet kanske kommer med på köpet. Det är dessutom väldigt, väldigt roligt att vara i klassrum där läraren ser sin undervisning som något mycket, mycket viktigt. 

Och jag tänker: Det vilar en utmaning i yrket. Dagligen.

Så frågorna bör kanske ställas utifrån mångfaldstänk –

  • På hur många sätt kan vi undervisa?
  • Hur kan vi lärarerövra och befolka det HUR och VAD som ges oss i kursplanerna?
  • Syftet med utbildningen syns i kursplanernas syftestext.  Läroplanen berättar om värdegrund och förhållningssätt, rättigheter och definitioner. Hur förvaltar vi våra styrdokument? 

Min rubrik säger att undervisningen är i fokus. Och det är läraren som ansvarar för den. Men fokus ligger inte på människan eller på läraren utan på det läraren gör i klassrummet. Det kan vara en befrielse att läraren har undervisningen som objekt och därmed undersöka sin egen och andras undervisningar  med positiva förtecken och med utveckling som tanke.

Det är också så att vi kanske bör dokumetera våra undervisningar. Ja, dokumentera hur vi gör, hur det blev, hur eleverna lärde sig det vi hade till fokus, hur vi själva kan tänka, hur vi kan förbättra, hur läraren i den andra klassen lyckades så bra och hur vi kan låna kompetens hos varandra? Vi ska leva i våra HUR och mångfaldiga dem och generöst presentera dem för varandra.

Jag har myntat begreppet: Se dagen i elevens lärande – se morgondagen i din undervisning (själva anslaget är Vygotskijs).

Det var en tanke…

Tänk om man fick göra som på Nya Zeeland – berätta om din undervisning idag – ”highlight your success in your classroom and share with us”. Ja, det var rektorns inbjudan. Jante fanns inte att finna någonstans, inte ens i skamvrån i dessa skolvärldar.

Publicerat i Frågekonsten, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Skriver om ditt och datt, Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer