Anne-Marie Körling

Det är märkligt när man hamnar mitt i något som man inte tänkte att man skulle hamna i. Runt hörnet av det vanliga syntes en liten bakgård. Det kändes så. Där stod det statyer. Stora var de. Jag tyckte med ens att allt det storstadslika försvann och att jag befann mig i en slags rest av forna tider. Som om dammet stod stilla, tiden gick baklänges och tystnaden från bilarna infann sig. Det varade en sekund eller två. Sedan tjöt båtarna och allt var som vanligt igen.

Anne-Marie

I affärerna ringer man till butiksbiträden och diskuterar midsommarmenyer, och folk packar landetväskorna och försvinner bort och öförklarar sig. Midsommarstängerna ligger ned i höggräset och flaskor klirrar i väskor och ryggsäckar. Någon man försvinner bak hörnet med en blomsterkvast och i Icaaffären är det extrapris på sillsorterna. Man kan köpa tre små burkar för trettio kronor. En och annan vilar mot vardagligheten och tänker att detta är en helg bland andra helger och kryper in i lägenheternas skydd där mjölken inte har hunnit surna i kylskåpet. Det sommarsurrar i Stockholm och jag saknar humlorna som brummande bufflar omkring i rosorna. Och då jag öppnade balkongdörrarna så var det för att välkomna in en husfluga. Var är alla?

Anne-Marie

– Vill du att jag ställa till det ordentligt i det pedagogiska tänk, sa mannen jag samtalade med.

– Ja tack gärna! svarade jag som hade en helt annan idé.

– Då så. Sitter du bra på din kant av lådan, sa mannen med en finurlig blick.

– Jo tack, sa jag, lådan är tillräckligt stor, kanske till och med för stor, sa jag och vickade lite på storlådan.

– Då så. Lyssna nu! sa mannen och böjde sig framåt över kaffekopparna och tittade mig djupt i ögonen

– Det är så här…

Det där samtalet över en fika en gång för länge sedan satte fart på mitt pedagogiska tänk. Först förstod jag det som jag ville förstå det, sedan insåg jag att jag hade för strama tyglar i mitt tänk, då… tog jag in det igen och grubblade än mer på det. Därefter insåg jag den fantastiska styrkan i det som sagts. Och så kom mina pedagogiska tankar att få ordentlig skjuts in i de sammanhang där jag verkar.

Det som synes enkelt är inte enkelt, det som synes svårt görs ofta för svårt, det som ska förändras kommer att förändras, det som sägs och är av vikt förändrar på sikt. Så tänker jag. Förlåt min kryptiska formulering. Men jag är något på spåren. Detektiv i min pedagogik.

Anne-Marie