Musik: Omtankar

Postat den 22/06/2010 av Anne-Marie Körling

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Musik – ett stycke som gör mig glaaaad!
  2. Musik: Keep on walking
  3. Musik – gör det något att gammalt blir nytt
Publicerat i Barns rättigheter, Musik | Kommentarer inaktiverade för Musik: Omtankar

Samtalet på tåget – det blev språkrikt – om språken vi har

Postat den 22/06/2010 av Anne-Marie Körling

Jag kom i samspråk med två personer på tåget. Det samtalet räckte ända fram till Gävle. De två var skådespelare och från andra länder och andra spännande språk. Det visade sig att vi hamnade djupt i det som är just språk och jag ställde frågor jag undrat och undrar över.

  • Vilken språk drömmer man på om man har flera?
  • Vilket språk säger man det där spontana på, som aj och sådana spontana uttryck?
  • Vilket språk kommer först då man yttrar sig och varför?
  • Vilket språk leker man på?
  • Sörjer man sitt språk?
  • Hemspråk? Bortaspråk? Vad gör språket med förflyttningarna?
  • Vad tänker ni om svenska språket?

Det var ofantligt intressant att diskutera. Jag drömmer i bilder, ord och när någon talar så är det tyvärr bara på svenska. Jag är i denna värld enspråkig. Jag leker med ord och oftast är det just svenska ord jag leker med och i min lekvärld då jag leker med någon så leker jag med de ord jag kan och låter färga leken. Jag har litteraturspråk och vänskapspråk, formellt språk och vardagligt plumpt och bråkigt språk. Jag tror inte det är så enkelt att bara säga att jag talar svenska.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hoppa groda mellan språken
  2. Tvåspråkiga klurigheter
  3. Nordiska språken
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , | 10 kommentarer

Kris i jordgubbsriket

Postat den 22/06/2010 av Anne-Marie Körling

Det allvarliga i denna tid är de vita jordgubbarna som absolut inte är klara till den högtidligaste dagen av dem alla. Midsommarafton. Jag blir genast orolig. Solen fattas mig trots att jag såg ljuset igår. Allt med jordgubbarna är klart, de är stora och färdiga men färglösa och själva smaken sitter i just att de blir röda. Röda blir de först då solen kysser dem och det ordentligt. Jag blir orolig. Klotet är ett och jag är människan som girigt begär att det ger mig mer än det förmår.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Regnet flyttar inombords
  2. – Sol däruppe du vet!
  3. Estonia och lilla magen
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Kris i jordgubbsriket

Stora ordbytardagen

Postat den 21/06/2010 av Anne-Marie Körling

S T O R A    O R D B Y T A R D A G E N

Låt mig leka med en tanke.

Vi skriver ett litet ord på en lapp. Låt oss säga att jag skriver:


PRINSGRODA

Jag kan skriva GULLFRÖKEN också


på min lapp. Så fort jag möter en annan människa varhelst jag är så överlämnar jag min lapp till den personen. Jag får givetvis en lapp av den jag nyss lämnat till. Och så fortsätter det hela dagen. Så fort man ser ett barn ska man lämna in sina ord till barnet… och barnet får ta med sig alla ord till skolan. Sen kan det hända att man börjar skriva.

Det jag inser är att det kräver en hel del matematik och logiskt tänkande. Vad händer med lappen om man slänger bort den? Och vad tänker gatukontoret göra med alla lappar med ord på? Vill de ha lappar med ord på? Men tänk så spännande det skulle bli på tunnelbanan. Jag skulle bli glad. Och väldigt nyfiken på det ord jag fått.

Kanske enklast att göra det här på en skola. Så sätter man upp alla orden på någon snygg stor tavla. Då har man säkert en 600-700 ord att njuta av. Lätt som en plätt. Ni som lyckas få igång en stad har gjort något märkvärdigt konstigt – ni som får igång en hel skola har något att orda om.

Om ni vill – ge mig ett ord här!


Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Japp, då sätter jag pennan i pappershögen …
  2. Stora ord och en skola för alla!
  3. Tack Tierp! Roligt hade jag då jag föreläste för er om språkundervisning!
Publicerat i Barns rättigheter | 12 kommentarer

Läsa texter jag själv skrivit

Postat den 21/06/2010 av Anne-Marie Körling

De texter jag själv skriver lever sitt egna självständiga liv inser jag då jag försöker att läsa dem igen och göra dem till mina. Texterna är som barn. De vinkar hej då och försvinner bort i vimlet.  Jag har sökt kontakt med dem men de säger att det är bra som det är. Så sluter de sig om sina pärmar och orden däri viskar till varandra – Du vi håller ihop här inne! Hon där ute hon får göra som de andra. Läsa om hon vill, men hålla på att vara mamma….? Näe där går gränsen.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kan jag läsa högt för barn om jag bryter?
  2. Läsmotstånd och läsnyfikenhet
  3. Klara sig själv
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Läsa texter jag själv skrivit

Att få sina texter värderade

Postat den 21/06/2010 av Anne-Marie Körling
Texter från: korlingsord.se
= fakta
= positivt
= neutralt
= negativt
= okategoriserat

negativtpositivt
Jo, jag fann en yttre värdering av mina bloggtexter. Jag tänker väl kanske att det är svårt att förstå helheten om man plockar ut orden ur själva bloggen. Jag är glad att jag uppfattas som positiv, men jag är inte neutral. Jag har en tanke.
Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Backup och back-upp!
  2. Att välja förhållningssätt
  3. Min blogg är en uppgift! Välkomna!
Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer

Varför ska man lära sig läsa egentligen?

Postat den 21/06/2010 av Anne-Marie Körling

Jag tycker om att ställa saker och ting i andra ljus. Vi talar alltid om den viktiga läsningen, jag är en av dem som gör det. Men jag funderar också i andra banor. Om vi ska skapa läsare måste vi också erbjuda en läsning som skapar något hoppfullt och som lockar till vidare läsning. Skolan har en mycket viktig roll här. Den att ge läsning som kan betyda något för den som läser. Jag inberäknar förstås den högläsning som lärare dagligen ska ge eleverna och ur många böcker så elevens läsande horisont kan bli just en horisont och inte ett pennstreck med orden tråkigt och nej-inte läsa!

Sen är det också detta med att läsning faktiskt kan oroa. Varje år vid skolstarter läser jag löpsedlar med en större omsorg om de unga läsare som introduceras in i detta underbara skrivspråk. Det är nästan obehagligt att det står som det gör och dessutom med fantastiskt stora bokstäver – DÖD. UPPÄTEN AV EN HUND. BOMBER OCH KRIG, SEX OCH VÅLD – och ja.. det är bara att läsa. För några år sedan ringde jag runt för att be om bättre och läsvänligare löpsedlar:

LILLA LISA, fem år, HAR HOPPAT FRÅN BASSÄNGKANTEN.

SÖTE SIXTEN, fyra år, HAR BYGGT ETT SANDSLOTT I SANDLÅDAN

ARGA MÅRTEN, 64 år, HAR BLIVIT SNÄLL.

HUNGRIGE AFROZ, 78 år, STEKER PANNKAKOR MED SNITS!

Ja, ungefär så.

Vi måste tänka på barnen och hur vi utmanar och uppmanar till läsning. Kanske ska vi ansvara för de texter vi omger barn med och faktiskt läsa de texter vi säger att de måste läsa.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att göra för att lära
  2. Vi fortsätter läsa, läsa och läsa
  3. Lära sig läsa utan tårar
Publicerat i Barns rättigheter, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , | 7 kommentarer