Lektionsidé: Prinstårta och prinsesstårta

Om jag hade en klass nu skulle alla få göra en tårta. Det är liksom något i luften om just tårtorna. Talas en hel del om dessa. Lite aktuellt tycks det mig.

Jag skulle låta eleverna rita sin drömtårta. Sen skulle vi tala om vad vi tänker kring tårtorna och låtsassmaka av dem. Då vi samtalat om tårtorna skulle jag be om ingredienserna. Själv skulle jag gärna ha:

  • tårtorden
  • marsinpanordet
  • en snabbrörd dos av vaniljord
  • en dl färgord
  • grön-och rosa orden
  • gelehjärtansorden – med sötsliskiga snällord på!
  • och ett dussin prinsessord
  • ett tjog med prinsord
  • tre nypor sagoord
  • ett kryddmått sälta bara för att..

Ja, jag skulle ge lite förslag om vad min tårta skulle innehåll. Sedan tror jag att min tårta med den fantastiska bilden behöver en slags förklaring. Alltså hur jag gjorde själva tårtan. Ungefär med orden. Man behöver en bunke, ett tårtfat, en slev, en visp och så gör man…

När jag blivit färdig med själva beskrivningen av tårtan och hur man gör den tror jag att min stolthet över just min tårta skulle ge mig en dos av övermod. Jag skulle tänka – varför inte översätta denna fantastiska tårtbeskrivning till engelska… för den större befolkningen som gärna vill baka tårtor.

Jag tror jag skulle göra en liten reklamfolder också. Den reklamfoldern skulle jag sedan sprida till mina klasskamrater och deras lärare. Jag tror också att jag skulle utveckla reklamslogans som vi skulle kunna sms:a till vänner och mammor eller en hungrig farbror borta i Danmark.

Jag skulle också ta min klass till konditorier för att på plats undersöka tårtornas utformning och hur de gestaltas. Matematiska tankar om cirklar och halvor, kvartsbitar och sådant bör vi diskutera också. Hur många tårtbitar ska man kunna skära i sin tårta. Eller vill vi äta den hel. Men hur stor ska den då vara. Får det vara russin i en tårta? kan man tänka om man hämtar russinen ur den kakan som ett konditori kan utgöra som läroplats.

Kanske man kan göra en liten prototyp av en slags evig tårta på träslöjden eller virka en på syslöjden eller låtsasbygga en tårta av legobitar eller kanske tillochmed av kaplastavar eller sockerbitar eller toalett-och hushållsrullar och kanske kan man göra en tårta av flaskor.

Till vårt arbete skulle vi vrålsjunga om den glade bagaren i San Remo. Det skulle jag gärna modella. Evert Taube har en massa ingredienser i sin visa. Undertoner också. Baktankar!

Jag skulle också låta eleverna göra bildspel och skapa en youtubefilm… Jag skulle nog jobba länge och väl med det här projektet. Det finns mycket matematik, bild, svenska och engelska i det här. Man kan förståss hoppa runt tårtorna och då har man haft en gnutta gymnastik också.

Sen skulle jag som avslutning göra det jag avslutat mina terminer med. Köpa massor av ingredienser och låta eleverna skapa sin egen tårtbit, och låta alla göra den som de själva vill, och därmed har vi konstruerat en liten tårthappening och en liten utställning. Sen äter vi upp våra tårtbitar tillsammans med den krydda som kunskapen bidragit till.

Jag ser inga hinder, bara möjligheter. För en undervisning med innehåll.


********** K U R S P L A N E N ***** S V A R A R *****************

Och kursplanen får bli grädde på moset, undervisningen svarar mot dessa strävansmål och syften:

Bildämnet: Syftet: att utveckla såväl kunskaper om bilden som kunskaper i att framställa, analysera och kommunicera med bilder. Bildspråket är en av flera vägar till kunskap och personlig utveckling. Målet att sträva mot: att främja lust och vilja att på ett personligt sätt framställa bilder med hjälp av hantverksbaserade metoder och tekniker samt metoder inom dator och videoteknik. Jag ser gärna att bilden är ett underlag för den text vi sedan skriver. (Jag ser framför mig en hel hoper med smaskiga tårtor, självklart har eleverna fått ta med sig bilder ur tidningar och konstverken kan jag hämta fram ifrån … )

Hemkunskapen: Utbildningen ger erfarenheter av social gemenskap, mat och måltider, boende och konsumentekonomi samt ger möjligheter att uppleva sammanhang och arbetsglädje. Dessa kunskapsområden integreras till en meningsfull helhet som människan har att hantera i hushållet.  Elevernas hantverkskunnande utvecklas tillsammans med förmågan att kommunicera och agera, självständigt och tillsammans med andra. Strävansmål för årskurs fem (man kan göra detta upp till årskurs nio, man kan göra samma sak med ett helt arbetslag för lärare, jag ser inga hinder för att utveckla det här); kunna använda olika varor, metoder och redskap i hushålet och därvid ta hänsyn till hälsa, hushållsekonomi och miljö (hur begreppar vi orden i köket, hur begreppar vi recepten, hur använder vi en visp för hand, varför måste vi använda elvispen? Hur många grader ska det vara för att baka en tårtbotten?)

Matematikämnet; Innehållet i ämnet ska syfta till att utveckla elevernas intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer. Den ska också ge eleven möjlighet att upptäcka estetiska värden i matematiska mönster, former coh samband samt att uppleva den tillfredsställelse och glädje som ligger i att kunna förstå och lösa problem. (Hela tårtan är ju ett problem, bara den att dela den rättvist, väga alla ingredienser, för och emot att ha socker i den… hur den ska skäras, hur den ska formas och allt det där).

Svenska; Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skoaln och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling. Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.  Det skrivna ordets betydelse är stor och samhället ställer stora krav på förmågan att kunna hantera, tillgodogöra sig och värdera texter (frågan är den: hur mycket språk finns inte i maten, hur mycket språk använder vi inte i köket, hur talar vi då vi äter vår tårta, hur talar vi om vår tårta, hur ska vi förstå hur gott en tårta smakar).

Engelska: Syftet med engelska i utbildningen är att utveckla en allsidig kommunikativ förmåga och sådana språkkunskaper som är nödvändiga för internationella kontakter (tårtprojektet kanske handlar om hur man handskas med informella engelskspråkiga kontakter – Får det lov att vara en liten tårtbit till? Får jag lov att bjuda på min nygjorda tårta? Javisst – den är naturligtvis hembakad! Nej, den är inte gjord vid en fabrik! Ingredienserna? Ja naturligtvis ska jag skriva ned dem? Hur stavas vispgrädde?).

*******  K Ä L L K R I T I K E N ***********************************

Källkritiken: Ja, det är väldigt viktigt med källkritiken. Klart att vi funderar över om smöret är från gården intill, och hur vet vi i såfall detta? Vi kan också fundera över varför man säger ”hemmagjord” när det mesta är bortagjort, vi kan också fundera vad vi vill säga med de reklamfoldrar vi själva skapat? Vad är syftet med dem? Hur vet de som köper våra tårtor att det är sant det vi skriver om dem? Har vi lånat en modell av någon annans tårta och hur får den som köper just vår tårta reda på det?

Man kan också diskutera ordet prinsesstårta. Hur ser vi på just det ordet? Smakar det gott? Varför heter det så? När uppfanns ordet? Vad sägs om en prinstårta? Hur smakar den? Hur ser den ut? Vad skulle kunna vara skillnaderna mellan en prinstårta och en prinsesstårta? (spännande diskussion tänker jag mig!)

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lektionsidé: Prinstårta och prinsesstårta

Teknik och tekniska

Konstnär konstruerar i Bonniers Konsthall

Tre och fyraåringar konstruerar i en förskola HANINGE!

Det sägs på nyheterna att det behövs mer undervisning i teknik. Det är en välfärdsfråga om vi får ett samhälle med tekniker. För få söker teknik som ämne och utbildning. Flickorna ska få möjligheter, pojkarna också. Jag anar att teknikerna inte behöver utbildas. Man föds nog till en tekniker. Men någonstans förändras kreativiteten och blir hämmad. Om en treåring bygger i sandlådan och samlar pinnar till en konstruktion eller sitter med en hoper andra och konstruerar ett bygge av kapplastavar så är konstruktionen där. Den tekniska ungen finns och är. Frågan är bara vad som händer på vägen. Den ordning som skapas kring det ungar gör kanske städar bort själva ämnet. Men som sagt… ungar gör och fortsätter att göra. Men vi ser inte!

Anne-Marie

Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Teknik och tekniska

Det är en viktig dag idag

Det är en viktig dag idag.

Det är en viktig dag idag.

Det är en viktig dag idag.

Varje dag är ny för den där lilla eleven som förväntar sig att få lära i samspel med alla i ett klassrum och med en lärare.

Det är en stor dag idag.

Det är en stor dag idag.

Det är en stor dag idag.

En lärare ler mot sina elever och tänker att det är en ynnest att befinna sig mitt i det nya, roliga, utmanande och mitt ibland och tillsammans med elever.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 3 kommentarer

Att välkomna det skapande

Förskolan borde heta FÖR SKOLAN! Ett fotografi från en Reggio Emilia inspirerad förskola i Haninge!

Det är vackert att se det förberedda och välkomnande. Förmånen att gå igenom en verksamhet där allt är pedagogiskt uppbyggt. En sådan miljö skapar deltagande, tilltro och den rörelse som lärande innebär. Det är pedagogiskt städat för att möjliggöra för barnen att utvecklas.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Pedagogik, Pedagogiska miljöer | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Att välkomna det skapande

Att konstruera ett torn med spagetti och marsmellows

Det fina med ungarna… lyssna hur barn gör… lär av barn tänker jag. Hur samarbetar barn? Hur gör de med sina tankar? De talar då de konstruerar? Så gör barn. Att inte våga göra fel – så gör vuxna. Jag har med egna ögon fått ta del av hur mycket små barn, ja faktiskt så små som tre, fyra år konstruerar stora saker, så stora att man kan häpna. Det är något med den där självklara viljan att pröva. Det handlar inte ens om mod. Mod behöver man när omgivningen har skapat rädsla. En sådan rädsla är att göra fel. Ett litet barn gör inga sådana överväganden. Ett barn prövar. Om och om igen.

Tre och fyraåringar skapar i en Reggio Emilia inspirerad förskola i Haninge.

Tre och fyra åringar skapar och konstruerar i en Reggio Emilia insprirerad förskola i Haninge.

Tre och fyraåringar skapar och konstruerar i en Reggio Emilainspirerad förskola i Haninge 2010.

Tre och fyraåringar skapar i en Reggio Emilia inspirerad förskola i Haninge.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Att konstruera ett torn med spagetti och marsmellows

Pojkarna och läsningen – samtal med en mamma

Illustration ur boken JAG BLIR GLAD av A-M Körling med illustrationer av brorsan Anders Körling. Bonniers 2005

Jag hade ett litet samtal med en mamma till en pojke. Pojken hade innan han började skolan läst och tyckt om att göra det. Nu läste han inte längre. Jo. Han tvångsläste. Det han läste var de läxor han fick – och så den där ”en-kvart-om-dagen-läsningen”.

Mamman frågade mig vad jag tänkte. Jag tänkte att jag inte riktigt trodde på sanningen att pojken inte läste någonting alls. Det berättade jag. Det är en aning svårt att inte läsa i vårt samhälle. Det finns ord lite överallt. På väggar, i rubriker, i matvarubutiken…

– Jag tror nog att han läser, sa jag. Frågan är bara hur vi vuxna ser på hans läsning? Vilka signaler vi ger kring hans val av böcker och av vad han vill läsa? Vi kanske har lärt honom att vi inte accepterar hans läsval? Kanske har han fått förstå att den inte har samma värde som annat att läsa? Kanske vi signalerar sådana saker vi vuxna? Till och med utan att mena något sådant? Mer omedvetet? utvecklade jag.

– Läsläxan läser han med en monoton röst, det är inte roligt ens att lyssna på honom när han läser, fortsätter mamman.

Här måste jag fundera. Mamman tycker inte att det är roligt att lyssna på hans monotona röst. Två personer har hamnat i en slags formsvacka kring läsningen tänker jag. Inget kring läsningen är lustfyllt. Mamman förtvivlad över ”ingenting”-läsningen och pojken är urtristläsande. Rösten monoton. All lust är borta. Och kanske i samma veva att mamman är borta för den monotonläsande ungen. Det kan mycket väl vara så att den lilla ungen sitter och funderar över om hans läsning saboterar förhållandet till mamma, att kärleken försvinner, och det är en mycket utsatt person som då sitter och bara läser för att skapa något gott för och till mamman. Göra-glad-och-nöjd-för-någon-annan-läsningen. Mamma är en viktig person. Mamma och son kring läxor är ett känsligt kapitel. Pappor också. Barn vill göra sina föräldrar glada. Barn samspelar så. Men barn uttrycker också saker och ting med de redskap de har. Monotonrösten är en sådan gestaltning tänker jag. Frågan är hur vi lyssnar till hans lilla monotona röst – Hej! Här sitter jag och pintråkläser text  som saknar relevans för mitt lilla liv.

– Hans röst är monoton. Vad händer om du läser med din röst då? frågar jag den förtvivlade mamman.

– Jag har läst, men jag tycker skoltexterna är urtråkiga de också. De handlar ju inte om någonting alls? De har ju inget innehåll. Fattiga på något vis.

– Och då vill du att din son ska läsa dessa texter med sprallig röst och med inlevande förmåga. Han är åtta. Du är 38. Det är mycket att begära av en sådan liten kille. Om texten inte har ett innehåll så är det väl svårt att hitta en ton i det man ska uttrycka. Kanhända tonen han läser på och med talar om för oss att han tycker innehållet är monotont och tomt. Kan det vara så? Låt säga att han läser något han tycker om, vad händer då?

– När han läser kartboken blir hans röst så glad. Den blir liksom levande. Rösten alltså. Han gillar kartboken. Men det är ju inte läsning.

– Kartboken? Inte läsning? Det är en mycket rolig läsning och din son har valt den själv. Han tycker om innehållet och blir glad, och tonar in sin läsning så att det också gestaltas i hans röst. Så underbart. Låter du honom läsa kartboken?

– Det är väl ingen läsning?….Ja, men Anne-Marie, det är väl läsning?! utbrister den gode modern.

Ja självklart är det läsning. Jag blir rädd för det här. Den läsningen som pojken tycker om uppfattar han själv som inte accepterad av de som är viktiga runt omkring honom. Den läsning som skolan ger honom tycker ingen i familjen om. Den är innehållslös. Kanske kravlös då texten inte förmedlar något av värde. Bara tomhet. Och så problematiserar vi eleven. Med vilken rätt? Jag vill alltid söka mig bort från barnet som problem. Jag tittar hellre tusenfalt och mångfalt på de hinder eleven/barnet har och hur jag som lärare/förälder/pedagog kan undanröja dessa. Det är min uppgift. Det är en lätt pedagogik att sökförklara allt hos barnet. Jag värjer mig för det.

Nåväl, det var en mycket lättad mamma som sa att hon skulle låta sin son läsa kartboken. Jag manade också till samspel istället för avlyssnaruppdrag för hennes del. Hon ska in i kartboken och upptäcka den tillsammans med sin son. Inte lyssnarbedöma hans läsning utan delta i själva läsningen. En mamma ska alltid vara en mamma. Absolut inte pedagog. Och inte en pedagog som söker brister. Det är inte en akt av omsorg om utan en distansering till. Sök innehållet ihop med din son och utveckla funderingar och frågor tillsammans.

Så här blev det. Jag ger er vår efterföljande mailkorrespondens, med tillåtelse av den goda mamman:

*****

Jag och min son läser kartbok tillsammans och har jättekul med läsningen! Så enkelt och så rätt… 🙂

Ja, hans entusiasm är helt omöjlig att inte bli smittad av. Gissa hur många Björkö i Sverige han hittills hittat? Och kan du storleksordningen på alla landskap? Till och med länsindelningen av Sverige är jättespännade…inte anade jag att jag kunde tycka så! Och Lapplands landskapsmärke har en stor röd man med påk på skölden…Melker tror att han kanske var symboliserad i en dans som var med i senaste programmet av ”Talang”. Vem vet, kanske var det så?

Så mycket lust, så många tankar som snurrar, så många ord och så härlig läsning det har blivit! …Tack vare en så vänlig men tydlig knuff i rätt rikting från dig! Så snabbt och så mycket gott den knuffen födde!

Ja, tänk att vi gör så lätt fel med våra pojkar… Men vetskapen om att det är just så det ligger till kan förhoppningsvis hjälpa många att byta spår. Själv har jag en hel del att jobba med 🙂

*******


Puh! Tänker Anne-Marie. Jag har en tanke om att läxan ska skapa goda relationer till arbetet i skolan. Inte skapa avstånd mellan barn och föräldrar. Läxan ska vara en brobryggare annars kan vi ta bort den. Läxan ska inte heller kompensera brister utan åskådliggöra att eleven kan så att föräldrar känner sig trygga och stolta över sina barn. Så tänker jag.

Då det gäller läsningen måste vi ta oss allvarliga funderare på hur vi gör med våra pojkar. Jag hävdar bestämt att pojkar läser. Mina elever har alla läst, pojkar som flickor, jag gör ingen åtskillnad. Men pojkar har halkat efter i skolan och jag är rädd för att problemet bland annat hör samman med hur vi ser och bejakar läsningen. Läsundervisning är också ett uppdrag för läraren. Vi ska ha många och olika läsundervisningar i klassrummen. Låt mig utmana: Jag har närmare 10 olika undervisningar i läsning.

Då det gäller den där ”kvart-om-dagen-läsningen” är den nödvändig? Vad säger den om själva innehållet? Är innehållet gripande så är tiden helt onödig? Om eleven sitter hemma vid köksbordet och läser och hela tiden bevakar att klockan inte slår mer än 15 minuter och avslutar sin läsning på pricken, då vet jag en hel del om innehållet och om pojkens läsning. Pojken lär sig klockan. Innehållet är inte värdefullt eller engagerande. Det krävs mer än en kvart att förstå en text. Så ensam vill inte jag göra mina läsande elever. Det handlar om innehåll och relation. En kvart-om-dagen – jag är inte för detta alls. Låter mest som tvång. Och det tvång man omsluter läsandet med … tja… jag tror inte på den.

Ja just det – jag föreslog mamman att hon skulle skaffa lite kataloger också – från Clas Olsson. Mycket läsning finns i den.

– Åh han som älskar kataloger, är det läsning? Men det är det ju… och så kan man tänka tänker Anne-Marie.


Publicerat i Barns rättigheter, Hinder för lärande, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , | 11 kommentarer

Poliser pratar etik och moral

Ett nytt sällskapsspel till poliser – om etik och moral. Att diskutera svåra frågor och spela verkligheten. Jag tänker att kanske vi ska göra samma spel i skolan. Ett spel med de där frågorna vi måste diskutera men som vi inte gör. Det handlar om yrkesprofessionen. Jag anser kanske inte att det är ett spel men i leken kan vi nå märkliga resultat med hur vi handskas med frågorna i skolan. Det måste börja med läraren om vi också ska påverka och verka för eleven.

Anne-Marie

Publicerat i Värdegrunden | 5 kommentarer