Ett barn

Du är ett barn i världen

en förlängning av det jag inte känner

in i det jag inte vet!

Ur

Ord till Johanna

av

Margareta Ekström

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Ett barn

Läsande ska vara ett grubblande i flytform

Att fundera över vad texten berättar för mig. Det är något jag tänker. Det betyder att jag stannar upp ofta och verkligen tittar på texterna. Här är några jag tittar på:

Hur välkomnar jag ett nej?

Är inte en parasit en slags fripassagerare per definition?

Så grubblar jag.

Jag gör det tillsammans med mina elever. Blir mycket roligare så. Och min undran är autentisk. Svaren vi formulerar och tänker är en del av det gemensamma lärandet.

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten, Frågekonsten, Strategier, Svenska | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Läsande ska vara ett grubblande i flytform

Modella undervisning med lärare

Så här har jag gjort de sista gångerna jag blivit inbjuden att visa och föreläsa mina undervisningar. Jag har gjort dem med lärarna. De har fått vara elever, välkomnas in i klassrummet. Jag har visat hur jag startar upp en lektion och hur jag gör eleverna delaktiga. Jag gör det mycket noggrant. Jag bryter vid varje nytt moment för att klargöra vilken teori jag bygger upp tänket kring, knyter an till läroplan och kursplan och hur själv alla är välkomna att vara just den de är. Jag har modellat ett mycket tydligt fokus.Naturligtvis synliggör jag formativt förhållningssätt och utvärderingens betydelse. Det är mycket man kan göra som lärare. Om detta kan jag tala noggrant och mycket.

Jag har genomfört detta två gånger. Och jag tror jag kommer att gestalta lärarrollen, undervisningen och förhållningssätt genom ett mycket tydligt fokus. Jag tror på mitt HUR kring läroplanens VAD och VARFÖR. Jag vill att vi lärare strävar efter att värdigt och medvetet befolka detta hur.

Anne-Marie

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Skolord: Inkludering

Jag undrar när ordet inkludering kom in i skolorden. Vi talade länge om en skola för alla. När blev skolan för en del undrar jag? För mig blir det en konflikt som faktiskt pekar på ord som synliggör ett motsatsord – exkludering. För mig är båda orden svåra och egentligen strider de mot skolplikten och att skolan är för alla. Om vi använder såväl ordet inkludering betyder det att vi också förhåller oss till exkludering. När började skolan fungera så? Jag undrar också hur det kommer sig att vi så gärna skriver åtgärdsprogram för unga människor när vi vuxna kan tänka i mångfald och gemenskap. Det är väl mycket rimligare att man sätter ett åtgärdsprogram för en undervisning och funderar över hur man kan undervisa på många fler sätt och i olika konstellationer i klassrummet.

Dessutom strider alla exkludering mot mentaliseringsprocesserna. Vi behöver varandra. Och att stå utanför och göras utanför är mycket allvarligt. Vågar vi tala om exkluderingen som vi själva bidrar till? Kan vi tala om den? Vad händer om vi gör det? Hur ser vi på våra elever? Tänker vi dom?

Vad säger skollag, kursplan och läroplan? Vad säger barnkonventionen? Hur utbildas vi till lärare? Vad säger vi själva om exkluderingen från sammanhangen? Om jag kommer in i ett lärarrum som blir tyst då jag kommer är jag exkluderad, hur tänker jag då? Vad gör orden vi har tagit till oss? Är de pedagogiska ord?

Anne-Marie

Publicerat i Värdegrunden | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Gensvar och genomförande – lektioner som fungerar!

Lektioner som fungerar och lärare som vågar pröva det jag modellar  – här är ett gensvar:

Hej Anne-Marie!


Jag genomförde idag ditt förslag till hur man kan utveckla barnens

skrivande genom att utveckla meningar. Jag gjorde först en egen på

tavlan enligt ditt förslag. Sedan gjorde vi tillsammans ytterligare två

meningar på tavlan, då barnen fick föreslå ord att lägga till. Sedan

fick alla göra en egen mening och utveckla den enligt mallen. Därefter

läste vi upp meningarna. Några valde att läsa själva, andra valde att

låta mig läsa upp dem.

Succé är ordet som bäst beskriver hur det gick ! Barnen tyckte att det

var roligt och fattade galoppen snabbare än jag förväntade mig. Jag

jobbar med en åk 3 på 26 barn, varav många riskerar att inte nå målen

i svenska.Samtliga producerade dock trevliga, roliga och fyndiga

”utvecklingar” av sina meningar.

Tack för mycket nyttigt tips !

Jag har tidigare använt mig av din bokdiskussion, som du också visade

när du var hos oss. Den fungerade också bra och jag håller med om att

det är viktigt att ta fram författaren/avsändaren till den text vi ska

läsa. Det blev en givande diskussion i min läsgrupp.

mvh

Succe är ordet skriver den som skrivit till mig. Och min är glädjen. Glädjen att ungarna är aktiva och gör sitt språk både muntligt, skriftligt, ihop och i gemenskap med varandra och med boken och författaren. Jag är tacksam för att läraren vågar berätta och är generös som delar med sig av sina tankar. Jag sluter allt i mitt pedagogiska hjärta.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , , | 6 kommentarer

Ordningen i mina klassrum

Det har varit mycket bra ordning i mina klassrum trots att jag har tillåtit mina elever att ha kepsar på sig. Det har också varit märkligt tyst kring mobilerna. Inte ett samtal, snarare mycket respekt och visad sådan för de inkommande samtal man väntar på föräldrar som behöver nå sina barn. Jag är noga med att innehållet, ordningen kring det och uppdraget att skapa och verka för lärande. Det är lätt att tro att en keps betyder att man inte har någon ordning. Det är lätt att tro att mobilerna stör undervisningen. Så är det inte.

Många besökare har jag haft – lärare från alla håll, från skolinspektion och utvecklingsledare från här och där, inte någon har ens lagt märke till mobilerna. Därför de används i undervisningen. De stör aldrig innehållet i undervisningen. Kepsarna har eleverna tagit av sig. Frivilligt.


Anne-Marie

Publicerat i Pedagogiska miljöer | 8 kommentarer

Ljuset och pedagogiken i rummet

Ljus är spännande. När treåringar har ljuset i sin läromiljö blir det spännande. Här jobbas det med spindeln. Tekniken är den vanliga och bekanta, en overhead och en plastspindel. Effekten är påtaglig. Spindeln blir genast rumslig. Jag tycker mycket om det här. Och ungarna är ljudligt glada och lite pirriga. Men de har full kontroll över det som händer. Spindeln får de röra. Overheaden får de röra. Och själva får de röra sig. Hoppa upp och hoppa ned. Springa runt. Spindeln blir med ens lite levande. Jag tror tanken är att man tillsammans ska förstora den till en bild. En jättespindel som alla har hjälp till att göra.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska miljöer, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer