Förhållningssätt där jag är utbildad

Jag fick i min utbildning vid skolorna på Nya Zeeland utbilda mig i hur elever lär sig läsa och hur läraren förhåller sig till elevernas läsning och utmanar den.

Jag kom  hem med så mycket mer. Jag kom hem med att bedöma, att utveckla det relationella samspelet med rummet, eleverna, eleven, texten, bilden och utveckla det lärande samspelet mellan barn.

Jag återknyter nu till det jag upptäckt där och lyfter följande frågor som lärare ställer sig innan man undervisar ur det fokus man åskådliggör för eleverna´, man ställer sig på andra sidan jordklotet:

  1. Vad gör den här uppgiften för eleven /dvs/vilken betydelse har uppgiften i elevens liv, och hur kan den göras åtkomlig för eleven.

 

  1. Vad kan eleven självständigt utveckla kring uppgiften, vad kan eleven utveckla i samspel med undervisning, vad kan eleven utveckla i samspel med en annan elev.

 

  1. Vilka hinder kan eleven uppleva? Hur kan läraren stötta eleven? Hur kan läraren skapa förutsättningar för eleven?

 

  1. Vad kräver uppgiften för förmågor och vad behöver eleven förstå och kunna innan de klarar av uppgiften.

 

  1. Hur ska just den här eleven få möjlighet att lära sig detta, vad behöver jag utveckla som lärare i förhållande till denna elev?

 

  1. På vilka sätt kan jag som lärare undervisa? Här ska läraren ha en hel mängd olika undervisningar att tillgå och aktivera i förhållande till var och en av eleverna.

 

  1. Hur ska återkopplingen till eleverna se ut, kollektivt och individuellt?

 

  1. Vilka är de strävansmål vi arbetar mot då vi gör det vi gör och tänker kring det vi gör?

 

  1. Hur skapar jag som lärare förståelse, hur utvärderar jag min undervisning och hur vet jag att eleverna fått den undervisning de har rätt till?

 

  1. Hur dokumenterar jag min undervisning, hur utvecklar jag den?

Ja, ni ser, detta lärde jag mig därborta, tog med mig hem till Sverige, och utvecklat allt sedan dess.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer

Professorn i pedagogik

Jag minns min professor i pedagogik. Hon som knöt teorierna med gestalterna i litteraturen. Vi fick förstå våra teorier via Emil i Lönneberga eller någon annan gestalt i någon annan bok. Det var både roligt och lärorikt. Jag sände min professor i pedagogik en varmt och glatt mail … för att säga att jag tyckte om föreläsningarna och att professorn en gång lyft fram mina tankegångar och puttande mig i riktningar där jag skulle göra något utåtriktat av mina tankar och tankegångar kring barn.

Igår återknöt jag. Och upptäckte att banden fortfarande fanns där och likaså de viktiga tankarna.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Professorn i pedagogik

varma ord i all denna stora pedagogiska kyla

Hej!
Var ute och Googlade på kvantfysik och matematik när jag av en händelse kom in på Din gamla blogg. Jag är överväldigad av känslor och känner mig gråtfärdig. Du skriver om allt det som får mitt hjärta att sprängas av vanmakt! Din kreativitet,visualisering,inställning och ditt förhållningssätt, allt det som jag skrikit mig hes efter, finns här!
TACK!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för varma ord i all denna stora pedagogiska kyla

Barn förlorar 99 språk…

… om barn förlorar 99 språk i skolan kan det betyda att skolan bara har 1 undervisning. Jag lekte med tanken att skolan har 99 undervisningar och att eleverna fick behålla sina 99 språk.

Det var en lekfull tanke!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Barn förlorar 99 språk…

Metakognition

Metakognition är att tänka om det man vet, få synliggöra det man vet, kunna formulera det man inte vet, och kunna vad att göra när man inte vet.

Så ungefär!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Metakognition

Undvikande av undervisning

Där ungarna är där kan vi utveckla undervisningen, utgå ifrån den. Om vi gör det kan vi bekräfta barnen, ta vara på deras erfarenheter och skapa undervisning i relation till strävansmålen genom dessa.

Jag tänker på mobilsmsskrivandet, eller tummen-uppskrivandet. Det finns väldigt mycket undervisning i detta. Dels för att barn skriver många sms eller nätskriver överhuvudtaget, och där finns det ansvar om såväl mottagare och avsändare som ska medvetandegöras, samt vem är den jag som skriver. Hur börjar jag ett sms till en lärare, till en kompis, till rektor… till… och hur kan man veta vem som skriver detta.

Anne-Marie

Publicerat i Modellerna, Strategier, Svenskämnet | Etiketter , , | 1 kommentar

Tummen upp – tummen är mobilskrivredskapet

Körling fotograferar 2010

Tummen har vi för att kunna gripa med. Men nu är tummen en del  av skrivandet. Det är med tummen ungarna skriver sms och spelar spel. Det är en slags utveckling och anpassning till de redskap vi använder oss av. Det skrivs väldigt många sms av unga människor idag, de flesta av dem går i skolan. Jag saknar undervisning i hur man skriver sms, funderar över mottagaransvar och avsändaransvar. Jag har undervisat om denna form av text.

Någon jag talade med i årskurs sju hade skrivit fem tusen sms. Det är nästan en hel boks skrivande. Vad är lärarens undervisning, undrade jag. Här har vi en möjlig skrivundervisning, dvs, om vi tror att ungar, teknik och framtida skrivarenor är viktiga.

Anne-Marie

Publicerat i Skriver om ditt och datt, Strategier, Svenskämnet | Etiketter , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Tummen upp – tummen är mobilskrivredskapet