Gränssätta oss – rent bildligt men ändå!

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling
Idag är jag arg! Det är bra! Då kan ingen någonsin knuffa till mig!

Idag är jag arg! Det är bra! Då kan ingen någonsin knuffa till mig!

Idag vaknade jag arg! Det är bra. Att vara arg är bara nyttigt. Det behöver inte gå ut över någon annan. Det betyder bara att gränserna markeras kring ett jag.

Jag tänker på lilla, lilla treåringen. Lilla, lilla sa – Han knuffade mig! MIG! och tittade upp mot vuxenvärlden. Vuxenvärlden tittade ned på den lilla treåringen. Så tydlig var hennes gräns.Och alla vi vuxna famlade runt för att finna våra. Ska det till en treåring för att få oss att göra detta?  Gränssätta oss!

Anne-Marie

Det är bra. Att vara arg betyder att konturerna återtas, får stringens och att jag värnar om mig. Det betyder också att jag värnar om dig.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ackompanjemangsamtal
  2. Barnet inbjöd till lek …
  3. Små tanter behöver hjälp
Publicerat i Autodidakten, Barns rättigheter, Värdegrunden | 8 kommentarer

Svininfluenser

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling
Bara man står stadigt så kan man möta vilka influenser som helst!

Bara man står stadigt så kan man möta vilka influenser som helst!

Vi talar mycket om svininfluensa men mindre om svininfluenser!

Mot svininfluenser finns ingen bromsmedicin, ingen vaccinationskö.

Det krävs större insatser att möta de influenserna.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Mina mänskliga rättigheter, också dina! En dikt!
  2. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER i DIKT
  3. Hur att råda bot mot svininfluenser!
Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer

Inblick och något om seendet

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling

DSC_9066-1 Att få inblick i – det är att förvalta ett ansvar – låt säga att man måste förhålla sig ansvarsseende.

Den som får inblick i måste förvalta detta väl. Jag tänker att jag fått se, delta och ingå i sammanhang, och om dessa ska jag inte värdera och hantera, utan tänka att jag hade förmånen att möta, se och lära.

Jag har fått uppleva hur det är att bli sedd med alldeles fel glasögon, och kan känna mig maktlös inför den formen av seende. Hur svårt det är att bemöta, och behöver man överhuvudtaget bemöta påhopp och tyckande utan rentav hänvisa detta åter till avsändaren med ansvarsorden ”på återseende”!

Jag funderar över allt det vi ser och förvaltar av våra nästa, våra andra och hur och med vilken rätt vi kan se? Det är en fråga jag ställer mig… och jag letar mycket länge efter svar på frågor som är stora.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Råd till norska lärare med anledning av Utöya
  2. Källkritiken: Något om att vara själva källan
  3. Från att kunna till att försvagas, och något om omedelbar läsförmåga
Publicerat i Formativ bedömning, Värdegrunden | Etiketter , , , | 1 kommentar

Barnkonventionen är allmänmänsklig

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling

Barnkonventionen är ett

tydligt dokument

som ska säkerställa att vi

omsluter barnet som en människa.

Inte ett objekt. Inte som ett projekt.

Inte som något vi kan slarva med.

Inte något vi kan handskas med.

Barnkonventionen är att säkerställa

att vi samspelar med barnet

som en människa.

Hur svårt ska nu detta vara?

HUR SER VI PÅ BARN, tecknade jag en gång för länge sedan.

HUR SER VI PÅ BARN, tecknade jag en gång för länge sedan.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barnet på utställningen och jag som en del av konsten i den
  2. Barnkonventionen är myndig!
  3. Barnkonventionen – barnens egna rättigheter
Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Barnkonventionen är allmänmänsklig

Gränsdragningens stöveltrampande övertramp

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling

Någon säger:

Du är du!

Du är som du är.

En någon som inte är nöjd med att du är du.

Som ser en annan i dig

och vill ha någon annan i dig.

Någon ser den som ska skapas.

Den som ser sig som den som kan,

får och naturligtvis ska skapa någon av den du är.

Du blir någon som någon annan ska göra om.

Du förlorar din gräns.

Du värderas ned och upp beroende

på den som inte är nöjd med dig.

Du värderas otydligt.


Du får din värld, dina tankar, dina berättelser,

dina åtbörder, dina handlingar, ditt väsen,

ditt allt… dina förtroenden…

benämnt och värderat av någon annan.

Någon som tagit sig den rätten!

Du blir ett objekt.

Som objekt kan du bli ett projekt.

Göras om.

Förändras.

Passa in.

Den som gör dig till objekt tar sig rätten att

göra dig till prejektobjekt.


Och visar själv upp sig

som stor och allsmäktig –

Den som har rätten att…


Ett litet, litet jag

får kämpa väldigt, väldigt mycket

för att tänka gott om sig själv,

för att hindra värderingen makt

att flytta inombords

och bli sanning.


Jag tänker i mänskliga rättigheter:

Jag är jag!

Jag är Anne-Marie!

Anne-Marie är Anne-Marie!

Det är den jag är.


Allt det jag skrivit i dessa fyra

meningar är mina rättigheter.

I mina rättigheter finns mitt ansvar.

Mitt ansvar att

se dig på samma sätt.


Anne-Marie


som ser detta inlägg som ett inlägg

i hur att bedöma,

hur att inbegripa barnkonventionen

i bedömningarna…

och inte göra sig herre över någon

utan samspela med det som följer i

nästa blogginlägg!





Inlägg som berör samma teman:

  1. Gränsdragningens tydlighet
  2. En läsares ord – och jag är en mottagare!
  3. Anti-jante-lagen
Publicerat i Formativ bedömning, Misstagen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Gränsdragningens stöveltrampande övertramp

Gränsdragningens tydlighet

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling

Den ansvarsfulla gränsdragningen

– Jag är jag.

Jag är jag  skapar det tydliga

– Du är du.

Då jag skriver:

Jag är Anne-Marie!

Så har jag gjort mig till ett eget subjekt,

och en benämnd individ bland andra.

Det betyder att jag är benämnd.

Jag är benämnd och är en individ.

Jag tillhör därmed ett vi.

Den som är benämnd kan också benämna:

– Du är Lisa!

Anne-Marie och Lisa.

Det är vi!


Om man respekterar en individ (ett jag),

det specifika (ett namn),

kan man tänka i en helhet.

Anne-Marie är Anne-Marie.

Det betyder att det som är

Anne-Marie

är Anne-Marie.

Hon är den hon är.

Utan värderingar så är hon just det.

Lisa är också Lisa.

Hon är också just det hon är.

Lisa.

Då jag Anne-Marie ser rätt på Lisa

ser jag en egen person,

med sitt specifika egna,

och benämnd för den individ hon är.

Lisa!



Det är stora saker detta!

Det är nästan en befrielse

att göra något så enkelt

men samtidigt så stort.


Tänk dig då frågan:

– Vem är han?

och då få svaret

– Han är ingen!


Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vygotskij ler och jag modellar
  2. Gränsdragningens stöveltrampande övertramp
  3. Among the priviledge people
Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Gränsdragningens tydlighet

Det rörliga textbegreppet… om man leker

Postat den 14/11/2009 av Anne-Marie Körling

DSC_0006-1DSC_0008DSC_0001-1DSC_0002DSC_0003DSC_0004DSC_0005DSC_0007DSC_0009


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den riktigt sanna skylten om rörliga barn
  2. Det vidgade textbegreppet – jag omsätter det i handling
  3. Lektionsförslag – Textrörlighet och det utvidgade textbegreppet
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Det rörliga textbegreppet… om man leker