Anne-Marie Körling

I DN del JOBB (12 november 2009 av Cecilia Norrby) läser jag om de framgångar som följer om man slutar leta fel och fokuserar på det som är rätt, ser rätt och lyfter upp det som fungerar.

Så tänker jag kring pedagogik och elevers lärande. Det betyder inte att man gömmer sig för det som utvecklas eller att man lägger locket på kring det som måste och bör åtgärdas.

Skolan har länge varit en plats där lärare ser sin uppgift att ”fylla på” elevens brister. För att då ha ett uppdrag måste skolan hitta felen och åtgärda dessa. Detta är en förödande inställning. Jag hårdrar den men måste göra det.  Att sluta leta fel utan se det eleverna kan är positivare och skapar utveckling. Det eleven kan blir fokuserat och där finns också en stor utvecklingspotential.

I artikeln ges förslag att man borde tillsätta en positiva haverikommessioner… ja.. deras ordval… där man lyfter fram de goda exemplen och låter dessa bli ordentligt undersökta, och där man kan ställa frågor till och om.

Det är en aning av sorg jag skriver detta. I min pedagogiska tanke tänker jag – hur ofta omsluter vi barn med deras möjligheter och hur ofta visar vi dem att vi ser dem rätt och hur ofta lyfter vi fram det.

Samma sak kan gälla ett kollegium – hur ofta lyfter vi fram det vi ser som är bra? Istället för att peta i det som blir fel… hur ser vi det som verkar positivt och förstärker något som är gott och verkar för det framtida, en möjlighet…

Samma sak gäller i det privata… hur ser vi det som är bra? istället för att se det som utgör en brist.

En aning sorgset skriver jag detta – och längtar efter att artiklar och kurser av det slag Harvard Business Schools genomför under temat: Happier. Är det inte dags att lägga om kurs?

Anne-Marie