Ditt liv idag är ditt CV imorgon; Är du anställningsbar lille vän?

Postat den 12/02/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2013

Vi ska lära elever att skriva CV. För de lär de behöva. Faktum är att de redan skriver sina CV, i värsta fall är de föräldrarna som påbörjar det, från bebis till den dag då det första arbetet ska sökas. Om 20 år ser vi nog annorlunda på det vi skriver idag. Ditt CV blir till i din senaste uppdatering. Vad ska det stå? Vad vill du bli? Allt är en plan. Så skrämmande det tycks mig.

Och befriande nog tänker jag på Emil i Lönneberga som i Astrid Lindgrens berättelse ”Än lever Emil i Lönneberga får sin historia berättad av sin mamma Alma, ur vilka Astrid Lindgren hämtar sin berättelse om Emil, de hyss han gör. Och redan i inledningen äventyras inte Emils framtid, trots allt han gör, han blir kommunalordförande och den snällaste mannen som tänkas kan. Ja, det hör till underverken, skriver Astrid Lindgren.

Så hur ser underverken ut i morgon? Är du anställningsbar lille vän? Hur ser din livsberättelse ut? Hur är toleransen då du söker arbete i framtiden? Hur ser samhället ut?

Jag tycker detta är frågor för skolan av idag.


Inlägg som berör samma teman:

  1. En undervisningsidé om att skriva litterära CV
  2. En elev idag och en vuxen i morgon
  3. ”Att du fått ungar att läsa – det borde stå på ditt CV!”
Publicerat i Ansvaret, Barns rättigheter, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Ditt liv idag är ditt CV imorgon; Är du anställningsbar lille vän?

Lite elevuppror inom kursplanen musik

Postat den 12/02/2014 av Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lite Musik – Tack Sspirit
  2. Allvarligt talat – hur genomförs engelskaundervisningen enligt kursplanen
  3. Musik: Fick av min dotter! Nu min egen musik!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Lite elevuppror inom kursplanen musik

Sience fictionlektion: Om 30 år ska du utreda och kartlägga dig själv

Postat den 12/02/2014 av Anne-Marie Körling

 

Då mina barn gick i skolan fick de till uppgift att skriva ett brev till sig själva. Det brevet skulle de få läsa om 25 år. Läraren tog hand om det och förvarade det någonstans. I brevet skulle varje elev berätta om vem de är om 25 år, vad de arbetar med, om de har barn och var de bor. De skulle berätta om det liv de syntes leva om 25 år. Jag hörde talas om de här breven. Hur de engagerade mina barn så pass att de berättade om dem under middagen. Mina barn ritade också släktträd och skrev lite om sin familjehistoria. Skolan gav redskap för det. Idag funderar jag om allt vi berättar om oss själva. Är det historien vi vill läsa om vilka vi var om 30 år? Eller kan vi berätta en historia redan nu så att vi kan framställa oss som de vi ville se oss som om 30 år?

Jag skulle gärna göra en lektion om detta med elever. Låt oss säga att vi läser sience fiction om framtiden. Låt oss tänka att vi läser Orwells 1984 eller Karin Boyes Kallocain och funderar över hur den informationen vi idag utaKörling fotograferar 2014n att tänka delar kommer att begripas i en annan tid. Vilken tid kommer vi att verka i om 30 år? Vad ser vi idag som pekar mot det? Vi skulle kunna läsa artiklar om hur människor kartläggs, om demokrati och om yttrandefrihet. Vi skulle kunna ställa frågorna om och hur vi bevarar och arbetar för den rätten.

Ja, vad skulle vi få veta om oss själva? Vilken bild framkommer? Vilken tid kan vi se att vi lever i?

Och så slår det mig – kommer det fortfarande vara okey att hitta på kreativa lektioner? Kommer skolan tillåta det i framtiden? Vill vi ha fria ord?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Välj själv din skolboost!
  2. Du ska lova dig själv att … mitt nyårstal till mig själv!
  3. ”Du ska faen inte bry dig!”
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Sience fictionlektion: Om 30 år ska du utreda och kartlägga dig själv

Metafor om lärarens arbete

Postat den 10/02/2014 av Anne-Marie Körling

En lärartanke blir dessa ord av Bruno K. Öijer:

”om jag stannar till och sätter mina tankar i jord kommer någon att gå förbi nästa år och se ut över ett fält där blåklockor och prästkragar sjunger för varandra”


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bruno K. Öijers dikt – Den här är till läraren – om uppdraget
  2. Hur att mingla?
  3. Skolans nästa generation
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Metafor om lärarens arbete

Boken behöver inte anslutas

Postat den 10/02/2014 av Anne-Marie Körling

Svenska barnboksinstitutet gav för några år sedan ut en liten, liten skrift om varför man kan läsa. Jag har klippt och klistrat ihop bilder med deras tankar. Så här blev det. Det är flera år sedan. Allt finns att läsa på Svenska Barnboksinstitutet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. En lektion i svenska och bild – och att skapa läxa
  2. Två koppar kaffe och boken ”Lever du?”
  3. Läsmöte med elever
Publicerat i Boken i undervisningen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Boken behöver inte anslutas

En ordlig famn

Postat den 10/02/2014 av Anne-Marie Körling


På måfå slår jag i diktares böcker.
Två plockar jag fram ur min bokhylla.

Tomas Tranströmer tar mig alltid i sin ordliga famn.
Lägger två tröstande uttryck på min kind.
Sätter bomullsord på mina ytliga högpulsnerver.
Skriver in några meningar i det för stora hjärtat.

Suddar för tillfället ut frågetecken stora som elefanter,
svarets nålsöga kommer frågan aldrig igenom.


Inlägg som berör samma teman:

  1. En vandrande kommunikatör
  2. Dramtisk lektion om skiljetecken!
  3. Strindberg, ett halvt ark papper och min textrörlighet!
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för En ordlig famn

Det faller oss olika in

Postat den 10/02/2014 av Anne-Marie Körling

Det är en aning fånigt – detta att rita pennor i alla möjliga sätt – en aning naivt också. Men det gör inget. Jag gör det som faller mig in. En gång fanns det en man som gjorde som det föll honom i. Han hette OA. Oscar Andersson. Hans karaktärer gjorde det man inte fick göra i sociala rum på den tiden. Det handlade om dråpliga händelser i tecknade versioner. Jag läste OA då jag var liten. Det gjorde min morfar också. Det gjorde nog min mamma också. Det vet jag att brorsan gjorde. Han ritade av det OA ritade. Så man får göra det som faller en in. Så länge man inte skadar en endaste människa. Jag skadar ingen med min lek med pennor.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Två elever var en gång arga på varandra
  2. Snöfall – verklig och litterär
  3. Dina pennor, Anne-Marie
Publicerat i Litteratur och läsning, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Det faller oss olika in