Min mammas läsplan!

Ha!Det tog år innan jag förstod min mammas knep att få mig att läsa.
Jag var nioåring. Fick inte läsa det och det och det.
Barn fick inte vissa saker på den tiden.
Så är det ju nu också.
Det kan vara farligt.
Jag älskade serieböcker.
Det gjorde inte min mamma.
Jag älskade Allers romaner.
Det gjorde inte min mamma.
Jag gick i läsrus.
Det gjorde de flesta av mina kompisar.
Vi talade om barn 312, läkare som räddade i boken. Vi var  förälskade i karaktärerna i böckerna.
Jag fick gömma mina böcker. Det bidrog till att det var spännande att läsa. Man fick ju inte. Vilket underbart trots.

Då jag var ännu mindre var böcker direkt farliga.
Barn kunde få fel på ögonen.
Dessutom var barnen inomhus.
Det var absolut det värsta.
Barn skulle vara ute.
Vilket man var.
Ute!

Från nio på morgonen en sommardag, tills lunch då man plingades in, så ut igen, och tillbaka in till middagen som serverades klockan fem. Och man lekte, lekte, lekte, lekte och benen var just så där sommarskadade som de skulle vara, då man fallit i gruset under en vansinnes jakt och dunka burken.

Men läsa… nej.
Men föräldrar vill styra och ställa.
– Jag har köpt en trave böcker. De här får du absolut inte läsa, sa min mamma, och presenterade dem noggrant, till och med läste något kort stycke som verkligen grep tag om fantasin och gjorde att man ville veta mer… och det fick man nu inte. Böckerna ställdes undan, gömdes, och försvann in i den jättestora bokhyllan. Och i varje unge finns ett trots och en liten, liten gränsöverskridande handling, annars kan man inte växa som barn.

Jag klättrade runt för att hitta böckerna. Och gjorde det. Smygläste bok efter bok. Sent förstod jag att min mamma hade en plan. Jag ingick i den.

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Min mammas läsplan!

Tranströmers penna

Det är som om Tranströmers penna inte möter papper.
Det är som Tranströmers penna inte möter pappersmassa.
Det är som Tranströmers penna inte möter ark, massa eller papper.

Tranströmers penna skriver sig rakt in.

Min hud, mitt hjärta, min nerv, min flyktiga tanke,
min såriga häl, min hand,
mina kärlekar,
mina tankar

är de mänskliga ark

där Tranströmers ord
blir
till
bläck.

Därmed
skriver
Tranströmer
in
sig.

Publicerat i Boken i undervisningen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Tranströmers penna

Undervisning får också läraren att må bra

Körling fotograferar 2014

Att undervisa är roligt. Att förbereda sin undervisning är kreativt. Att möta eleverna och göra ämnet och innehållet för lektionen elevnära är kommunikativt. Att upptäcka att undervisningen ger eleverna frågor, väcker tankar, får dem att fundera och lära är lärarens roll. Undervisning får oss att må bra.

Den tillfredsställelsen när undervisningen ger både lärare och elev ett möte är vad vi lärare mår bra av. Och då vi lärare mår bra så möjliggör vi också för eleverna att må bra. Just här och nu gör vi något ihop som vidgar vyerna och tillsammans lär vi oss något. Och då eleverna inte vill sluta utan vill fortsätta så känner sig läraren stolt. En stolthet som kommer i efterhand. Då det pågår känner man lust och lyft. Ett slags inre yrkeslyft. Ett klassrumsnära lyft. Ett undervisarlyft.

Jag är säker på att de flesta lärare vet vad jag talar om. De där gångerna då det inte längre känns som man som lärare måste hålla undervisningen, hålla ordningen utan där elever och lärare är i undervisning och lärande. Det är en unik känsla av gemenskap. Jag tror det är viktigt att ha dessa lektioner i åtanke. När det är som allra bäst.

 

Publicerat i Läraren inom mig, 2014, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Undervisning får också läraren att må bra

Lektioner i texter; Bellman, Taube och en visa av Adolphsson

Körling fotograferar 2012

I min första klass, från årskurs ett, lärde vi oss en visa av Bellman, en av Evert Taube och så en visa av Olle Adolphsson. De här visorna dramatiserade vi, smackade på orden, ljudade ord vi aldrig tidigare sagt och sjöng så det stod härliga till. Musiken hjälpte till att få orden på plats. Vi diskuterade kläder och minuetter då vi sjöng Bellman, vi diskuterade hur en bagare är stolt över sina bröd och sin röst och hur man kan beundra någon eller beundra sig själv. Evert Taube berättar om sin vän den glade bagarn, hur berättar vi om en vän? Vad lägger vi till, vad berättar vi inte? Ja, sådant diskuterade vi.

Jag minns att jag tänkte att sång och ord hör ihop. Jag minns att jag tänkte sångskatt och att trudilutter lyfter orden, meningarna och bilderna som skapas. Jag minns att jag tänkte att allt ville jag låta eleverna dramatisera.

Vi dramatiserade psalmen ”Bered en väg för herran” då hela skolan skulle sjunga den på advent (frågan varför diskuterades inte ifall ni undrar). Att dramatisera en psalm gjorde att vi kunde förstå den. Eleverna förstod på olika sätt och hade olika förslag på vad som skulle gestaltas. Att de senare kunde sången och tog i så det stod härliga till var ett slags summativt svar på undervisningen.

Publicerat i Musik, Ordförrådet, Strategier | Kommentarer inaktiverade för Lektioner i texter; Bellman, Taube och en visa av Adolphsson

Go crazy

Japp! Det här blir dagens citat. Hämtat ur Lärarnas Tidning och ur intervjun med rektor Lina Axelsson Kihlbom vid Ronnaskolan, Södertälje:

”Ska man ge särskilt stöd så ska man gå crazy brukar jag säga. Futtig läxläsning ger ingenting.”

Publicerat i Om jag vore rektor | 1 kommentar

Tala som TED och elevens tal om skolans ämne

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Tala som TED och elevens tal om skolans ämne

Tala som TED – En bror är en bror är en bror är en bror är en bror

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Tala som TED – En bror är en bror är en bror är en bror är en bror