”Den där personen i skolan bara måste bli lärare”

Skärmavbild 2013-08-025

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi ser dem, de där personerna vid skolan som ”har det”. De leder, de håller, de kan vara med barn och unga och håller undervisningar för att de tycker det är roligt, för att de kan och för att de är genuint intresserade av barn och unga människors lärande och kunskapsutveckling. Eller den där anställde som arbetar som något annat i skolan men som gör det roligt för eleverna att vara i skolan. De där personerna som eleverna litar på och följer. De som frågar hur man gör för att lära elever om kretslopp och stjärnhimlen. Jag har träffat dem.

Jag har talat med en av dem. Noggrant diskuterat läraryrket som en möjlighet för personen ifråga. Jag tycker om att göra det. Visa upp yrket och vägen till det. Jag tänker att vi alla är ansvariga för att detta kan bli möjligt och att skolan visar sig vara en plats att arbeta vid. De är ju i skolan och de vill vara där. Jag tycker vi kan lotsa dem vidare. Detta kan också vara en utmaning för förstelärare och handledare vid skolan, att få möjlighet att diskutera yrke och yrkestillblivelse.

 

Publicerat i Ansvaret, Läraryrket och lärarrollen, MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för ”Den där personen i skolan bara måste bli lärare”

Samtalet

Det lilla barnet är 8 månader. Vi tittar på varandra. Barnet gör en liten min. Jag speglar minen. Då ler barnet. Sen kommer ett litet ljud. Jag härmar ljudet. Vi ser på varandra. Plötsligt ler barnet igen, gör ett glädjeljud. Jag härmar och gör det också. Jag för in några ord. Det är för tidigt. Barnet kommunicerar utan ord. Vår kommunikationen handlar om att se varandra, lyssna in och bekräfta med att le eller ser frågande ut.

 

Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Samtalet

Pedagogik: Detta med ledstänger!

Bara genom att gå upp för trapporna kan vi fundera över barnperspektivet. I ett barnhem i Paris hade man två ledstänger; en för den vuxne och en lägre för barnet. Detta läser jag om i Janusz Korczaks bok ”Hur man älskar ett barn”, 1992.

Jag har skrivit ett långt inlägg om boken här!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Pedagogik: Detta med ledstänger!

Fått en förfrågan om läromedel för gymnasium – kan ni hjälpa till att svara! Tack på förhand!

”Hej! En snabbfråga. Behöver veta vilka läromedelsböcker gymnasielärarna använde på 1990-talet. Vet någon? Är ute efter böcker i samhällskunskap, historia, religion, matematik, naturkunskap och svenska. TACK!”

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Fått en förfrågan om läromedel för gymnasium – kan ni hjälpa till att svara! Tack på förhand!

Att göra slut med läsandet och att bli ihop med en bok

Tintin i blåsväder Körling fotograferar 2012

Det är inte alltid det är roligt att kunna läsa om man lämnas ensam med den läsning som erbjuds från rubriker och löpsedlar. Det är heller inte alltid roligt att kunna läsa om läsningen inte erbjuds som en aktivitet som delas med andra, där dialogen mellan läsare och författare utvecklas eller känslan ”att bli ihop med en bok” får äga rum. En elev berättade en gång att han ångrade att han hade lärt sig läsa för att det han fick läsa gav honom ”läskiga mardrömmar” och han förstod inte varför det var så viktigt eftersom allt han läste bara handlade om tråkiga saker.

Ja, han hade övergivit läsningen och vänt den ryggen. Jag träffade eleven av den anledningen. Jag skulle ge läsningen ett annat innehåll. Då tänker jag att skolan har ett synnerligen viktigt uppdrag; den att ge läsning och innehåll som väcker läsningen till liv och ger något för själva livskänslan. Skolan är en plats för innehåll. Men det är också en plats för avgränsningar. Det finns saker vi inte läser eller ger undervisning om men kanske vi ändå skulle behöva göra det; artikeln om mordet på den och den, hur det förklaras och vilka ord som återkommer. Jag har ibland blivit tvungen att leta reda på artiklar som barn har läst och som de ångrar att de läst. En elev hade läst om en hund som bet ihjäl en bebis. Så löd rubrikerna. Men ingen orientering kunde barnet få för det krävs läsförmåga till det. Inget om var detta hade ägt rum utan bara att det hade ägt rum. Ofta gav jag lektioner i geografi då dessa läsfrågor uppstod. För att möjliggöra distans genom att sakligt sätta händelsen på kartan.

Jag tänker ofta hur jag kan få eleverna att bli ihop med böcker. ”Bli ihop med böcker” handlar om att få den där boken som gör att äventyret läsa blir något annat. Jag har fått elever att bli ihop kring böcker genom att jag läser dem högt, plockar ut meningar som retar och kittlar fantasin, erbjuder medskapande till det författaren har skrivit. Och då en elev hittat sin bok har jag låtit eleven sörja att den är slut och erbjudit eleven att läsa om sin älskade bok. Läsa om?

Jag frågade om omläsning; om vi minns de böcker vi läste om som barn. Jag har många böcker som jag har läst om:

  • Tove Jansson: Vem kan trösta Knyttet?
  • Astrid Lindgen: Alla vi barn i Bullerbyn
  • Astrid Lindgren: Karlsson på taket
  • Mina drömmars stad av Fogelström
  • …

”Mina drömmar stad” och de efterföljande böckerna av Per-Anders Fogelström läste jag om och om igen. Jag överdriver inte om jag säger att jag läste den första delen säkert tjugotals gånger. Jag kunde den utan och innan men upptäckte alltid något nytt. Jag var så trygg i mötet med berättelsen och hur den berättades och jag klev närmare och närmare händelserna i den. Jag grät alltid på samma ställen och ville gråta där jag grät. ”Karlsson på taket” var en bok jag egentligen inte tyckte så mycket om, jag förstod mig inte riktigt på ”den där Karlsson” men jag identifierade mig med Lillebrors längtan efter en hund. Jag hade samma längtan. Astrid Lindgren fick mig att förstå hur den längtan kunde kläs i ord.

Den elev som ville sluta läsa, inte längre kunna, måste få ett nytt läsmöte där en slags mening för själva läsandet skulle uppenbara sig. Det skulle inte handla om hans förmåga att läsa, helst skulle han få glömma bort det arbetet till förmån för att bokens innehåll mötte honom och själva äventyret, det han skulle känna, uppleva och få, var hans. Det tog lång tid och mycket av min högläsning innan detta möte kom att äga rum. Och då det äger rum måste jag tassa försiktigt ut ur sammanhanget, följa där eleven signalerar det, möta när eleven vill det, lyssna då eleven berättar. Jag behöver heller inte kontrollera att eleven förstår. En elev som läser och inte märker av annat förstår så pass mycket att det vore hemskt att kontrollera läsförståelsen. Och erbjudandet att läsa om igen måste ges eleven när sorgen över att boken är slut är för stor. Att bli ihop med en bok kan göras igen och igen och igen.

Läsförståelse och kollektiv läsning ger jag i lektionerna, ur en annan text, ur en annan författares beskrivningar och berättelser.

Frågor att ställa eleverna:

  • Berätta om en läsupplevelse? 
  • Hur är det att läsa?
  • Vad betyder det för dig att kunna läsa?
  • Hur utvecklas läsförmågan?
  • Hur är det att vara en läsande?
  • Finns det texter du ångrar att du läst?
  • Finns det texter du önskar att du fick läsa om?

 

 

Publicerat i Boken i undervisningen, Högläsning | Kommentarer inaktiverade för Att göra slut med läsandet och att bli ihop med en bok

På föräldramötet: Modella högläsning och förklara varför

Skriva om regn regn på val Körling undervisar 2003

Det är ett ypperligt tillfälle att tala om det vi gemensamt kan göra för varje barns språkutveckling – att tala om den på föräldramötet. Skolan har ett övergripande nationellt mål som säger att skolan ska ansvara för att varje elev:

”kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt” Lgr 11, s. 13.

Att skolan ska berätta om hur detta språkutvecklande arbete ser ut och att språket och förmågan att berätta, lyssna, förklara, resonera och uttrycka sig finns med i varje ämnes kunskapskrav. Varje ämne är i sig språkutvecklande och har ett specifikt språk. Allt detta är skolans ansvar. Personligen tycker jag att vi ska tala mycket om vad vi i skolan tänker göra och hur vi tänker göra det snarare än att lämna föräldrar med ansvar för språkutvecklingen och inrikta föräldramötet på att tala om för föräldrar att de måste och de ska. Det är skolan som ska. Det är skolan som har ansvaret.

Föräldrar vill naturligtvis hjälpa till. Och på det som föräldrar kan och förmår. Vi får aldrig glömma att skolans ämnen inte alldeles säkert är ämnen föräldrar kan. Vi måste låta föräldrar vara föräldrar. Värna om barn och föräldrarelationer och att föräldrar får känna sig stolta för sina barn.

Jag brukar berätta hur jag högläser för eleverna. Och då läser jag ett stycke för föräldrarna. Så här kan det låta. Jag läser en sida eller två. Jag visar hur jag får med mig eleverna genom att göra muntliga möjligheter så att de kan härma och erövra författares språk.

Jag skrev lite om en nödvändig skrämselhicka i min lilla bok om högläsning. Att vi inte läser tillräckligt för våra barn. Att textvärldarna nu kräver mer av läsförståelse än någonsin, att källorna gömmer sig och vem som är avsändaren kan vara svårt att förstå, och att föräldra- och lärarröster kan vara kungsvägar in i böckernas och berättelsernas världar, alltså att vi själva läser för barnen. Där kan vuxna runt barn göra stora insatser för textens värld och för känslan av att vi gillar varandra.

Då barn får höra berättelser i högläst form får de:

  • lyssna för att det finns något viktigt och angeläget att lyssna till
  • lära sig läsarens läsriktning, eller kulturens läsriktning
  • något att härma den vuxnes görande, bli läsare för att pappa läser
  • välja läsning som gemensam aktivitet
  • säga att de vill ha gemenskap – ungefär: Med böcker blir vi ihop
  • höra bokstävernas ljud
  • höra skriftspråket uttalas – vi läser annorlunda än vi talar.
  • förstå att text har något att säga och berätta
  • möta mångfald
  • få ord på känslor
  • dela andra människors öden
  • utveckla fantasi, se inre bilder
  • något att komma ihåg som vuxen – den där läste min mamma, morbror, bror, farmor för mig
  • upptäcka böcker
  • dela mening
  • kanske uppleva en känsla av samhörighet med böckernas innehåll
  • och … höra berättelser om och om igen för att mysteriet har ännu inte fullt ut uppenbarats.

Böcker ska blänka som solar skrev någon. Jag tycker det ska gnistra och stråla om gemensamma läsupplevelser.

Ja, jag önskar er lycka till på vartenda föräldramöte där ni diskuterar språkutveckling och läsutveckling.

Publicerat i Boken i undervisningen, Föräldramötet, Högläsning | Kommentarer inaktiverade för På föräldramötet: Modella högläsning och förklara varför

På föräldramötet: Ge Lgr 11 utrymme, högläs och berätta ur den.

Detta skriver jag på begäran. Dina ord och dina uppdrag kan du hämta ur Lgr 11. Det är om HUR du ska berätta, utveckla och förklara.

Körling fotograferar 2012

Att ha föräldramöte handlar också om att ge föräldrar insyn och också få uppleva lite av det som de egna barnen möter. Jag har alltid med mig läroplanen på föräldramötet. Ur den läser jag alltid. Jag läser syftestexterna framför allt. De ger föräldrarna möjlighet att förstå varför vi har ämnen i skolan och varför vi undervisar om dem, genom dem och ur dem.

Jag högläser exempelvis syftestexten ur kursplanen i svenska:

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.” Lgr 11 s. 222

Det är viktiga ord. Jag läser också om tre andra ämnen. Vilka som helst. Detta för att åskådliggöra för föräldrarna om varför innehållet. Och jag känner mig stolt i min profession då jag gör det. Skolan är generös. Jag tycker vi ska visa att vi är det.

Därefter kanske jag uppehåller mig vid språket, och att skolans roll och betydelse här är stor. Eleverna ska få lära sig att utveckla sitt talspråk, sitt skriftspråk, sitt skolspråk, dvs alla begrepp som är specifika för olika ämnen. Här skulle jag definitivt berätta om vilka ord eleverna kommer att möta under sin skolgång, dvs, alla år de går i grundskolan:

Stjärnbilder * årstidsväxlingar * artbestämning * tyngdkraft*friktion*balansgång*megnetism*ledningsförmåga*källsortering*avdustning*smältning*delning*kokning*kondensering*filtrering*brännbarhet*förädling*energi-använding*kretslopp*fasövergångar*spridningsprocesser*fällningar*syror*kolatom*livscykeln*plast*matspjälkning* destillation … Lgr 11, s 145-148

– ja för att nämna några av alla de som eleverna får då de har ämnet kemi. Allt det skolan ger. Skolan är generös.

Önskar dig, föräldrarna och eleverna en god och givande fortsättning på det kommande arbetet att utveckla läranderelationer och lärande.

 

Publicerat i Föräldramötet, Styrdokumenten, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för På föräldramötet: Ge Lgr 11 utrymme, högläs och berätta ur den.