Hej alla ni som vill ha ett brev.
Jag kunde föga ana att detta brev var så efterlängtat. Jag skriver om och skriver om så att det kan bli så allmängiltigt som möjligt. Tror att jag sänder det till er i kväll.
Hej alla ni som vill ha ett brev.
Jag kunde föga ana att detta brev var så efterlängtat. Jag skriver om och skriver om så att det kan bli så allmängiltigt som möjligt. Tror att jag sänder det till er i kväll.
Läroplanen skriver att hem och skola ska samverka: Skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande. Lgr 11, s.16
Det är viktiga rader. De bör lyftas fram. Från skolans håll behöver vi diskutera att ansvaret om att vi ger föräldrar de bästa förutsättningar att förstå skolans arbete och det vi gör i skolan. Det blir lätt missförstånd.
Ingen utbildning i konsten att hålla föräldramöte
Jag saknade utbildning i att möta föräldrar. Den utbildning jag hade var de erfarenheter jag själv hade av tre barns skolgång och därigenom alla de föräldramöten jag deltog i som förälder. Den är alldeles för lite då jag hänvisades till känslor och eget tyckande. Som lärare måste jag ha något att vila mig emot, i min profession stå trygg och även då jag är ensam uppleva skolans värdegrund som bas och läroplanen som en del av tryggheten. Jag måste också få vara svarslös inför föräldrarnas frågor utan att förlora mark eller känsla av att den egna professionen sviktar. För frågorna är ofta många och alla går det inte att besvara. En del frågor har rektor det övergripande ansvaret för och tystnadsplikt råder kring andra.
Däremot kan vi berätta om ämnen vi undervisar i. Att skolan är generös och ger mycket under alla skolår eleven är i skolan. Vi behöver också förklara, inte bara vad eleverna ska kunna och vilka kunskapskraven är utan också vilket uppdrag vi har som lärare. Det mesta av uppdragen och varför vi undervisar i olika ämnen syns i varje kursplans inledande texter. Dessa texter är starka texter och är högläsningsvänliga. Låt oss titta på exempelvis inflygningen till ämnet bild:
Bild har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Vi omges ständigt av bilder som har till syfte att informera, övertala, underhålla och ge oss estetiska och känslomässiga upplevelser. Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet. Genom att arbeta med olika typer av bilder kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga. Lgr 11, s.20.
De här texterna talar om för oss alla varför ämnet finns i skolan men det säger också något om lärarens profession. Att vara utbildad i ämnet bild betyder att kursplanerna kommer att iscensättas och möjliggöras. Visa med fördel läroplanens omslag. Det är ett kunskapspäron där, en detalj att uppmärksamma. Alltså inget kunskapsäpple.
Att öva sig inför föräldramötet:
Vi borde egentligen öva oss i att hålla föräldramöten. Förstå att varje förälder inte bara möter sitt barns skola utan också sin historiska, den självupplevda, de ämnen föräldrarna bara vill gömma sig för och att läraren inte alltid är ett yrke som väcker goda minnen till liv. Skolan är en samhällsinstitution. En generös sådan om vi vill vara det. Läroplanen säger att skolan är en ”social och kulturell mötesplats”. Ett föräldramöte är en mötesplats. Frågan är vad vi ska ge föräldrarna för bild av skolan och hur föräldrarna ska få ingå i diskussionerna genom att vi delvis väljer dem:
– Idag ska vi tala om skolans betydelse för läsutvecklingen. Så här ser vi på den … Forskningen säger att … läroplanen ger oss uppdrag att … hur kan ni föräldrar stötta och utmana, ge och bidra till så att eleven får lära sig läsa och fortsätta lära sig läsa?
Vi kan också hjälpa föräldrarna att ställa lärande frågor till sina barn. För barn som får frågor som:
– Hur var det i skolan idag?
besvarar dem precis som jag skulle besvara frågan: Hur var det på kommunen idag?
Frågan är för stor. Därför blir svaret så litet: Bra.
Frågor som föräldrar kan ställa kring lärandet:
alla frågor styr in mot skolans innehåll. Om ni har träffats flera gånger kanske ni kan göra ett gemensamt frågebatteri som gör att föräldrar börjar tala lärande med sina barn.
Till de nyexaminerade och alla andra lärare:
Jag tänker på de nyexaminerade lärarna, de som började vid skolan i augusti… hur kan vi alla finnas till för dem, ge dem lite råd och lindra den oro som ofta sätter sig i kroppen, nervositeten? Som att ha med sig läroplanen, vädra ordentligt innan föräldrarna kommer, ha en liten servett instoppad i någon ficka eller i ärmen ifall att man skulle behöva den, skriva något välkomnande på tavlan eller förbereda med att eleverna skriver välkomna till sina föräldrar (kom ihåg att räkna så att alla elever har skrivit så att ingen saknas), hälsa genom att ta i hand, välkomna vid dörren, en dagordning, och bjud in de andra som berör klassen, fritidspedagogen, skolsköterskan, rektor, gymnastikläraren, om det finns en powerpointpresentation tryck ut den så att varje förälder får en egen att ta med sig hem, förbered för anteckningar och se till att ta närvaro så att föräldrar som inte är där kan kontaktas och få information.
Och minns att du är lärare! Stå stark och ge ditt uppdrag stort utrymme. Du kan hämta stöd i läroplanen. Gör det! Lycka till!
Och … detta håller jag på med … för att stötta dig:
Jag skriver ett föräldrabrev att skicka med till föräldrar. Om den viktiga läsningen! Ni får det om ni vill dela ut det. Bara att skriva en mailadress så skickar jag det till er.
Det kanske finns, men jag lyfter det ändå. Då vi ger elever paddor ger vi dem redskap. Vi ger dem inte ett innehåll. Innehållet skapas. Vägen utanför ramarna skapas också. Vi kan komma ut ur skolan via vår padda. Vi kan komma in i ett bibliotek.
Jag tänker på Adain Chambers ord; att varje klassrum ska ha minst 500 böcker, det ger boken en plats, visar på dess betydelse och skolan visar att böcker och läsning är avgörande och viktig. Om inga böcker syns så kan vi tala om den viktiga läsningen och slå våra pannor blodiga för den men … hur viktig syns den vara? Ur ett elevperspektiv talar vi om läsning som ett måste och ett ska men läsningen som innehåll för äventyr och omedvetna möten med sig själv, när talar vi om den? Den lust-list-givande läsningen?
Tänk om skolan ansvarade för att ladda varenda padda med 500 böcker och möjliggjorde för eleverna att läsa när de ville läsa. Att de fick bilderböcker, faktatexter om valar och klockor, skönlitterära texter och dikter. Att ge en läsande horisont, öppna upp världen för den läsande, ge för att skolan är generös, och visa upp ett annat läsande innehåll, erbjuda det och ladda för läsningen i skolan.
Om skolan har ett bibliotek, ja, skollagen säger att det ska finnas ett bibliotek (bör defineras så vi vet vad vi menar med bibliotek) så kan den fysiska boken också finnas.
Det bibliotek som läraren själv är, genom sin egen läsning, sin högläsning i klassrummet, sin generösa delande förmåga och visad nyfikenhet för böckernas innehåll möjliggör för eleverna att se något mer än de (få) texter de erbjuds idag. Skolan är generös, kan hålla ett fönster mot en horisont, det eleverna ännu inte vet men ska få veta och få:
Det livslånga läsandet.
Själva rummet, klassrummet, är ofta eftersatt. Ibland tänker jag på den leda själva rummet kan ge och skapa. Om elever ska sitta där för att lära sig, inhämta uppgifter, veckla ut sin nyfikenhet, kunna ställa spontana nyfikna och vetgiriga frågor om något vi lärare inte har en aning om att eleven är nyfiken på måste klassrummet vara ett rum för det. Rummet ska välkomna för pedagogisk verksamhet, inte för trivsel, inte för att det ska synas hemlikt, utan för att det är ett pedagogiskt rum, ett lärande rum.
Trivsel är något som inte skapas en gång för alla utan något som kontinuerligt utvecklas. Ett ganska tomt klassrum kan kännas trivsamt för att de som är där gör det till det. Men det pedagogiska rummet är ett annat rum. Att resurserna i klassrummet är resurser och redskap för eleverna att lära. Att böckerna finns där för att göra textförflyttningar och textrörelser, att undersöka en text mot en annan, att få hämta sax, papper, färger för att det arbetet man gör kräver det. Ofta förklaras en avskalad miljö med att elever inte klarar av den. Det är för mycket som distraherar. Men som alla rum som ordnas ska rummet ordnas så att det oroar lagom och att det upplevs som ett rum där vi lär oss.
Adain Chambers lär ha sagt att det ska finnas 500 böcker i ett klassrum. Det gör det sällan i svenska klassrum. Idag kanske vi kan säga att det ska finnas 500 böcker i varje elevs interaktiva bibliotek, i varje padda ett bibliotek. Att skapa ett läsande innehåll kan skolan, lärarna och eleverna hjälpa varandra med. Att föra in boken i en annan form, se till att texterna får klassrumsgemenskap med eleverna och läraren.
Läroplanen, Lgr 11, säger inte mycket om klassrumsorganisation, inte heller får vi utbildning i vad ett rum kan innebära och hur rummet kan stötta den lärande. Däremot kan vi genom att studera fotografiet på Lgr 11 se att:
Om klassrummet inte visar upp det pågående lärandet och det summativa resultatet; att bilder sätts upp, elevernas skrivande syns att läsa, att vi delar med oss av våra lärande processer, att dagens mening inte syns någonstans och summeringen av dagens lärande är osynligt, då fryser jag en aning i klassrummet. Det kräver så mycket mer av såväl lärare som elever att ge klassrummet ett innehåll, att hålla undervisningen och gemenskapen i det. Ett klassrum är också en resurs.