Det händer att lärare gråter. Inte för att arbetsbelastningen är för stor. Inte för att betygen ska sättas. Inte för att kopiatorn är trasig. Inte för en sömnlös natt där stressen rider hjärtat i galopp. Inte för en elev som sätter krokben för sig själv och för läraren. Inte för att maten under lunchen får ätas i all hast. Inte för att uppkomna problem känns övermäktiga. Inte för att …
Det händer att lärare gråter. För att kollegan fällde en elak kommentar. För tystnaden kring frågor läraren tar upp lämnar ett svart hål som inte längre kallas pedagogik. För att skammen att verka i en skola där lärare gör så mot varandra gör ont och kväver till tystnad, för att de svarta och tunga orden inte hör hemma i professionen utan fastnar i lärarens inre, gnager där. För att läraren vill göra ett bra arbete och söker professionell kontakt men puttas åt sidan av himlande ögon. Det händer att lärare gråter.



