Flatenbadet en gång för länge sedan

Postat den 04/07/2012 av Anne-Marie Körling

@Korlingsord Jag reste med min tre år äldre bror från Hagsätra. Gick i Ormkärr, Hagsätra & Rågsvedsskolan #flatenbadet

@Jonas_Blind_Hen Nej, den kommer jag inte ihåg. Jag minns bara att jag behövde Flaten mer än Flatenbadet förstod. Vill tacka!

Flatenbadet blev min räddning en sommar. Död pappa. Levande mamma som heltidsarbetade. #flatenbadet

@Jonas_Blind_Hen Vem arrangerade detta underbara bussande av barn från stockholms förorter under sommartiderna? #flatenbadet

Jag simmade för fulla muggar i Flaten. Vem ledde mig? Ingen aning. Om jag lärde mig? Japp. Baddaren! #flatenbadet

Man gick i led och fick i målet tre varma bullar och iskall mjölk i tetra.#flatenbadet

Anne-Marie Körling

@Lekrum WOW. Häftigt att kanske ha suttit i samma buss en gång för länge sedan. Nu är vi återknutna. Bullkalas?

Anne-Marie Körling

@Lekrum Va – gjorde du? Varifrån? Jag reste från en skola i Farsta. Myggbiten och med egen matsäck. #flaten

@Korlingsord 🙂 jag hade inte tänkt på dem på 40 år, men de kom fram när du beskrev Flaten

Jag simmade för fulla muggar i Flaten. Vem ledde mig? Ingen aning. Om jag lärde mig? Japp. Baddaren! #flatenbadet

Är den någon därute i Twittervärlden som åkte med bussar tillFlaten? #flatenbadet


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läraransvar – en gång för länge sedan
  2. En dag ur mitt lärarliv! En gång för länge, länge sedan!
  3. Läxorna jag gjorde en gång för länge sedan
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Lyssnandet?

Postat den 04/07/2012 av Anne-Marie Körling

Det handlar mycket om talande och framförande i Lgr 11. Jag saknar förmåga att lyssna. Om vi ska tala oss till något behöver vi ju lyssnare och lyssnarförmågan måste nog i framtiden skärpas. Det är mycket man vill säga oss. Hur ska vi orientera oss? Hur ska vi lyssna? Till vem? Till vad? Hur lyssnar vi kritiskt? Hur lyssnar vi med ett öra? Hur lyssnar vi i skolan? Till vad?

Vi kräver att eleverna lyssnar men det står väldigt lite om förmågan att lyssna och till vad att lyssna.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad är frågan? Vilken är frågeställningen?
  2. Sökningar på undersökningar – en väg till kritiskt tänkande
  3. Ordförrådet och bokens innehåll
Publicerat i Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Lyssnandet?

Ju mer äventyrligt

Postat den 03/07/2012 av Anne-Marie Körling

Jag minns skrattet. Märkliga sak att minnas. Men jag minns skrattet. Jag hör det närhelst jag vill. Skrattet var alltid vänligt, hoppfullt och äventyrligt. Ju mer äventyrligt desto lyckligare skratt. Skrattet var aldrig för högt men oändligt evigt. När skrattet hade fått fäste tog det lång, lång tid för det att ebba ut.

Jag minns en gång hemma hos en familj i Kina. Då hade jag med mig den som skrattade. Mannen var så stolt över sitt hem. Han visade och visade. Vi förstod inte språket. Jag nickade och nickade. Den som skrattade hade precis börjat skratta. Och skrattet vilade under hela besöket som ett grundljud. Mannan lade sin arm om den skrattande och så skrattade de ihop. Ingen av dem förstod varandra. Men skratta ihop kunde de minsann.

Ja, det minns jag. Skrattet. Blundar jag kan jag höra det igen. Och så den där gnistan av lust till äventyr. Lilla Mamma!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skrattat gott är mer än bra!
  2. Skrattets pedagogik
  3. Vi borde räkna skratten i skolan! Vi borde höra skratten i skolan!
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Ju mer äventyrligt

Födelsedag med förhinder

Postat den 03/07/2012 av Anne-Marie Körling

Jag skulle baka tårta. Eller ta båten ut till skärgården. Till det där bageriet där vi en gång satt. De lena kullarna med kaffekopparna snedställda, och kaffeinnehållet på vippen att rinna över. Jag skulle äta en tårtbit som den gången då vi alla åt tårtbitar ihop. Någon slickade slickepotten då tårtan gjordes och denna någon kunde vara vem som helst av oss alla. Så flög fåglarna sin kos och humlorna dundrade ned i späda blomster i vår närhet. Någon av oss hatade myggen och prisade vinden som förde dem bort, långt mot myggornas paradis. Sedan satt vi väl där och skapade födelsedag medan åren gick och allting gick. En dag blev det ingen mer födelsedag.

Det blev ett minne. Födelsedagsbarnet, som nu skulle varit en gammal tant, sitter och funderar över sin livstid på en helt annan sida om världsäventyret. Vi andra stretar på och slickar fortfarande av slickepottar, äter gräddtårta, dricker kaffe och sätter ned koppar på en stenhäll. Så där snett, så där snett.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Födelsedag om man är ensam
  2. Firar födelsedag i minnet av
  3. Födelsedag och den där andra dagen
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Födelsedag med förhinder

Betraktad

Postat den 02/07/2012 av Anne-Marie Körling

Det är ett avstånd i betraktad. Om man betraktar någon gör man det med huvudet och inte känslorna. Om man betraktar ett barn så deltar man inte i relationen. Det är ett gigantiskt avstånd.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Men … supernanniesutbildningar på hög nivå …
  2. Känslorna i skolan
  3. Att känna sina känslor med ord
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Betraktad

Lektionsförslag: Skapa ett innehåll ihop

Postat den 01/07/2012 av Anne-Marie Körling

De här orden:

  • Smultron, skvattram och dunderhonung.
  • Mossbelupen, pudervippa och vintergata.
  • Bryggdans, potatisåker och svartvinbärsbuske.
  • Skolmatsal, peningapung och schlagerdänga.
  • Aftonsång, pilgrimsmusslor och svartsjukedrama.

Vi kan skapa mängder med meningar och fylla dem med ord som faller oss in. Det är roligt och kreativt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kommande blogginlägg …
  2. Det kreativa utrymmet – att tänka, att skapa nytt av det som är, att skapa samband
  3. Twitterdiskussion
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Lektionsförslag: Skapa ett innehåll ihop

Lycklig lärare berättar – låt oss dela och sprida

Postat den 01/07/2012 av Anne-Marie Körling

Idag tog jag farväl av mitt klassrum. Efter några års mycket hårt, roligt och mödosamt arbete packade jag ihop allt som var mitt, allt som var barnens, allt som var skolans. Jag tänkte att då blir väl klassrummet tomt, men det blev det inte. Så mycket fanns kvar där inne! Jag satte mig längst bak i rummet och tittade och lyssnade. Jag såg alla barn när de satt med huvudena tätt, tätt intill varandra och studerade ståndare och pistiller. Jag såg när de kastade huvudet bakåt i ett gapskratt över det vi läste i Tsatsiki. Jag såg tårar från någon som inte fick vara med. Och från någon som kunde mer än hon trodde. Från föräldrar på avslutningen.
Jag blundade och hörde småprat, bikupor av barn som resonerar. Jag hörde min egen röst läsa högt. Jag hörde musik och filmers berättande.
Och jag log. Innan jag lämnade klassrummet vände jag mig om och tackade rummet för allt jag fått vara med om där inne under några år och jag bad rummet ta väl hand om de som kommer efter. För som tur är fylls det där underbara, livgivande, fantasieggande rummet av nya barn och nya lärare när sommarlovet är slut. Som ett skolans eget kretslopp. Klassrummen!

Detta fick jag i mitt mail. Jag har läst det flera gånger. Detta ska vi sprida, berätta om. Den där lärarviljan, lärarglädjen, lärarlusten.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om lärare – hörde jag rätt?
  2. Om en förskola och en ringsignal från en annan värld
  3. Miljön berättar för oss hur vi kan delta
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Lycklig lärare berättar – låt oss dela och sprida