Anne-Marie Körling

Skolan pågår varje dag. Oförtrutet. Och utveckling sker där dagligen:

Någon lär sig läsa, någon förstår att haven är stora, någon lär sig slå i en kartbok, någon lär sig äta syltlök, någon lär sig hoppa över en plint, någon lär sig att steka pannkakor, någon lär sig om vattnets kretslopp, någon lär sig om vulkanernas utbrott, någon lär sig om antikens greker, någon lär sig en ramsa, någon lär sig att låna på ett bibliotek, någon lär sig att föra talan på ett elevråd, någon lär sig att reda ut en konflikt, någon lär sig att skolsköterskan kan förklara klådan på armen, någon lär sig att trudilutta en sång, någon lär sig tala inför en grupp, någon lär sig positionssystemet, någon lär sig hur man firar födelsedag, någon lär sig knyta skor, någon lär sig att kemi finns i en tvål, någon lär sig om planeterna, någon lär sig säga en hel mening på engelska, någon lär sig skriva en berättelse på datorn, någon lär sig att kritiskt granska en text, någon lär sig att tolka en bild, någon lär sig vad en annons försöker påverka, någon lär sig om kommuner och landsting, någon lär sig om landskapsblommor, någon lär sig fyra ord på svenska, någon lär sig om Franska Revolutionen, någon lär sig använda utropstecken, någon lär sig att samarbeta, någon lär sig att lyssna, någon lär sig att bli lyssnad till och allt det här pågår dag ut och dag in. Det är bara utanför det är storm i frågorna! Innanför pågår det dagliga skolarbetet.

Och ja! Allt som redan görs kan göras bättre och mer medvetet. Framför allt ska vi orda om detta innanförarbete!

Ja, det är allvarligt att läsförmågan försämras. Ja, det är inte roligt att föräldrar slutar för tidigt eller aldrig någonsin läser godnattsagor eller berättar för sina barn. Ja, det är absolut livsnödvändigt att lärare högläser texter för eleverna så att texten får kött och blod. Jag är en ivrig förespråkare för högläsning i alla stadier. Vi ska högläsa skönlitteratur och ge ivrig hetta åt döda böcker och skapa liv i det som är tryckt.

Ja! Vi ska också hjälpa eleverna att läsa texter på datorer, granska flödet och handskas med källorna. Ja, vi ska alltid ha fokus på vad vi läser, varför vi gör det och hur vi sedan förstår eller inte förstår. Det är demokrati att förstå text. Det är odemokratiskt att ha en skola som inte inbjuder eleverna till text. Textbegreppet är stort och bör vidgas ytterligare. Vi ska famna eleverna med de texter som de får och vi ska stötta dem i alla läsningar.

Föräldrar som läser för sina barn får vara nära sina barn och dela något gemensamt. Boken är det som sammanlänkar, berättelsen det som gör att mamma eller pappa får dela skratt, känslor, tankar med sina barn. Det är mycket som kommer med högläsning. Föräldrar kärleksförklarar boken och det gör att boken får lång livskraft, läsningen blir naturlig och integrerad i vardagen och språket växer, lyfter och utvecklas. Skolan kan lätt ta vid och ge ämnen, begrepp och utveckla ytterligare. Alla barn får inte de här stunderna. Saker och ting ersätts med annat. Föräldrar är själv högaktiva på nätet och klarar inte av att inte vara upp- eller påkopplade. Barn lär sig inte genom våra visioner utan lär sig av det som de omges av – alltså av verkligheten.

Min läsning har förändrats. Jag sörjer det men inser att jag måste hålla liv vid min läsning. Datorn har inte förändrat mig i grunden, däremot bidragit till min förnyade läsförmåga och min aktivitet som skrivande. Böckerna läser jag fortfarande. Men hur gör barn av idag? Hur ser deras textrelationer ut? Omfamnas de av text?

I skolan serveras sedan text som är allt annat än omfamnande. Och avståndet till texterna kan bli större genom skolåren om inte undervisningen skapar relationer till texter och låter eleverna omfamnas av dem. Ja, också omruskas!

Och även om jag ivrigt talar för högläsningens roll och betydelse, bokens kraft bakom de hårda pärmarna så tänker jag inte antingen eller. Jag vill ha datorn. Jag vill ha läsningen i den. Jag vill utveckla undervisningar med datorns text och bokens text.

– Hon har kommit in i slukaråldern, sa någon om barnet som läste.

– Han kan inte slita sig från boken, han är i slukaråldern, berättade någon annan.

Jag insåg helt plötsligt att jag alldeles för sällan hör föräldrar säga detta ord. Precis som ord om godnattsaga är på väg bort. Och jag känner sorg. Sagan som berättas av en förälder är en kärleksakt. Att högläsa för ett barn är att bana vägen för gemenskapen med texterna och illustrationerna. Om man vill vara ekonomisk och tänka framgång så skapar högläsning för barn en möjlighet för barnen att lyckas i skolan.

Ansvaret om läsningen är en fråga om demokrati. Att bli läsare och förstå, tänka och analysera, ställa sig kritisk är en livslång process. I skolan kan vi vara generösa och ge texterna det liv de behöver och undervisa, undervisa, undervisa om hur text kan förstås. Högläsningen ska finnas med i alla årskurser. Alltid!

Vi brukar vara stolta över de tysta eleverna och hur de arbetar så fint och så ordentligt. Vi är tacksamma över dessa elevers omedelbara gensvar på våra undervisningar och har lärt oss att ta dem för givna. Aldrig blir de riktigt uppmärksammade i klassrummen. De där som aldrig kommer för sent, alltid skriver precis det vi önskade och utvecklingssamtalen är så enkla – allt är bra, betygen i topp.

Kanske glömmer vi att se att på rasterna går eleven ensam. Kanske glömmer vi att se att naglarna är nedbitna. Kanske glömmer vi att se att eleven några gånger trevande sökt kontakt. Kanske glömmer vi att se … den där människan bakom den duktiga eleven. Kanske glömmer vi …

och istället ger all näring åt de som utåtriktat har andra strategier. De som bättre kan ta vår uppmärksamhet. Kanske ger vi allt åt dessa behövande.

Idag har jag skrivit om framtiden, om nutiden och om tid. Jag minns när jag lät eleverna fundera över tid (det går också att se i Körlings Barn, UR´s serie Barn av sitt språk).

Vad är tid? Varför mäter vi den? Vad betyder klockslag? Vad gjorde människan utan klocka? Är klocktid något annat än tid utan klocka? Hur kan man se solens gång som tidsmarkering? Om man inte hade klocka, tid eller överenskommelser runt tid vad skulle man då ordna och organisera kring? Vällingklocka? Hur många ord och begrepp berör tid? Vad är evig tid? Vad är evighet? Är evigheten tidlös?

Sätt in följande ord eller meningar i egna sammanhang. Då kan man erbjuda eleverna att konstruera meningar där dessa ord ingår såväl muntligt (vilket jag alltid gör) och skriftligt:

• den sista tiden
• tidsbrist
• ta tid
• tiden är kommen
• klockan slår tolv
• tiden är ingenting
• prick klockan två
• Tiden har vingar
• tid är pengar
• att vinna tid
• tids nog
• tiden läker alla sår

Låt lektionen bli muntlig, låt eleverna konstruera meningar ihop, låt dem prata, diskutera och språkutvecklas i gemenskap med andra. Tiden är allt i klassrummet!