Vad säger en kateder om skolan? Ingenting.

Jag är en undervisande lärare! Om jag vill ha en kateder så må jag ha det, de flesta klassrum innehåller en kateder och är redan utrustade med dem vare sig man vill ha den eller inte. Om jag vill ha bänkar med lock där eleverna får sin egen så är det så många klassrum redan ser ur, skolmöbler har gått i arv sedan mormor och farfar gick i skolan.

Trots att klassrumsorganisation är ett mycket viktigt lärområde för oss lärare och pedagoger så är det mötet med eleven som gör läraren och lärarens möte med eleven som gör skola. Skola blir där läraren är och där eleven är.

Men klassrummet är inte vilket rum som helst. Klassrummet är rummet där eleverna får möta, problematisera och erövra sina kunskaper. Och orientera sig kring det fokus läraren har att erbjuda eleverna.

Det kan betyda att organisationen i klassrummet, med bänkar och katedrar inte alls stöttar de samarbeten som krävs, eller skapar den vrå där man kan slå sig ned för att fundera själv på det man tänker på, vill läsa tyst och självständigt om, eller för att man som elev vill arbeta ensam en stund.

Regeringens proposition till den nya läroplanen skriver tydligt att man inte vill ta ifrån lärarna deras profession och uttryckligen satte läraryrket högt – inga pekpinnar om hur läroplanen och kursplanerna ska förverkligas. Det kan lärarna. Det torde gälla klassrummen också. Det är innehållet i lektionerna som ska vara utvecklingen. Rummet ska erbjuda, stötta och möjliggöra för det.

Det räcker inte att tala om form – vi måste tala om innehåll och organisation, där delar jag Zarembas tankar, men form, dvs, katederdiskussion, kan fälla det stora och viktiga innehållet och få för mycket ljus.

Innehållet i lektionerna kan lyfta vilket rum som helst, där trista bänkar och nedrivna gardiner syns oviktiga för att läraren kan trollbinda och utbilda. Det kan vara hur fint som helst i rummet men trots det lyckas eleverna inte med att utveckla sina kunskaper för att läraren inte förmår eller fullt ut kan.

Klassrummet är ett pedagogiskt rum. Och skiljer sig från andra rum. Klassrummet ska göra det. Klassrummet ska vara pedagogiskt uppbyggt. Det betyder att lärandet ska stå i fokus. Inte hemtrevnaden. Utan skoltrevnaden. Det ska finnas mycket böcker. Det ska finnas platser att samtala på, det ska finnas runda bord att sitta vid och diskutera matematik. Det ska finnas en lärarplats att slå sig ned vid. Det ska finnas hörnor där datorerna står och kan samla en lärande grupp elever som samarbetar kring källkritik. Det ska finnas en hel mängd av möjligheter att lära. Det rummet ska gestalta är ett pedagogiskt anslag där läroplanen synliggörs – elevdemokrati, samarbeten, samtal och diskussioner, tysta vrår att läsa i. Det ska också möjliggöra för olika former av undervisning, helklassundervisning, halvklassundervisning, gruppundervisning, parundervisning och en till en undervisning. I ett och samma rum och med alla elever.

Jag har besökt skolor på fem kontinenter. Jag har sett japanska lektioner i traditionella klassrum men med extra ordinärt innehåll där läraren undervisar och eleverna är mycket, mycket aktiva och gensvarande. Jag har suttit i klassrum på Nya Zeeland där lärandet ligger på allas bord och där undervisningarna har mångfaldigats i olika konstellationer för att utveckla elevernas möjligheter att lära och genom denna vilja till undervisning kommit att utveckla klassrum så att detta blir möjligt.

Jag har besökt kåkskolan i Syd Afrika där 60 elever trängs ihop för att lyssna till en lärare som med stor entusiasm och med hög stämma lockar eleverna in i lärande aktivitet för att läraren kan, vill och har hjärtat på sitt undervisande ställe och där klappar det hårt, hårt. Där lärarstoltheten och den viktiga skolan lyfter vilket rum som helst. Det handlar alltid om innehållet och kraften i läraryrket.

Om vi nappar på ordet katedern så är det alldeles för lätt att fiska upp läraryrket på torra land. Och sedan ligger vi där och sprattlar.