Jag minns då jag blev lärare – hur jag såg nästan allt som en pedagogisk möjlighet. Var jag i ICAbutiken stod jag länge vid mejeriprodukterna för att fundera ut vad jag skulle göra med matematiken i skolan. Mina ettor fick uppdrag att räkna saker och ting de hade i kylskåpen därhemma. Hur många liter mjölk kunde klassen tillsammans ha? Hur många paket är det? Hur många liter har vi då? Hur mycket dricker var och en av oss? Hur länge skulle vi klara oss på den mjölk vi tillsammans hade?

Vi räknade skor i hallarna, nallarna i sängarna, antalet stolar som fanns – Men Anne-Marie ska man räkna med toastolen då? Och så funderade vi över vilka stolar vi skulle räkna med och vad som kunde kallas stol.

Idag ser jag mer på hur saker och ting påverkar barn och unga och vad jag måste göra pedagogiska frågor av – kanske mer för att lära mig själv att förstå. Jag förstår också att något har hänt med min lärarroll. Det är inte ett antingen eller utan ständigt både och. Världen påverkar oss och vi påverkar världen.