Två skolor har jag besökt idag. Föreläst, fått frågor, skapat aktivitet och visat undervisningen genom att praktiskt genomföra den med lärare. Jag tackar för intresse, medskapande och pedagogiska innehåll.
Om några år kanske jag får ett litet meddelande som det jag fick från Norge.
Hej HOPP!
Anne-Marie
Ibland säger vi att elever har bekräftelsebehov. Jag tänker att barn, precis som vi, har kontaktbehov. Barn vill ha kontakt. Barn vill prata, se in i ögonen, höra sina namn, veta att vi ser dem för det betyder att vi är i relation.
Och jag tänker om vikten av att se med ögon som bryr sig, den dikt som Martina skrivit och läser i Tom Alandhs fina och viktiga film om henne: Dikten lyder:
Somliga människors ögon ser på mig
utan att se
då undrar jag om jag finns
Andra har ögon som bryr sig om
Ögon som ser
Då vet jag att jag finns
Då tror jag att det är bra
Hej HOPP!
Anne-Marie
Boken jag fick i julklapp
Böckerna jag köpte till mig själv
Vad läser ni?
Botanic gardens Edinburgh
Jag är inte fotograf. Jag har en kamera som inte fungerar. Men så fina bilder jag kan se, skrattar mannen jag talar med.
Morgonpromenader i Edinburgh. För att fotografera, tänka och hitta ett litet cafe med det där extra goda kaffet.
Började skriva sent i maj. Uppmuntrad av förläggaren. Några dagar innan jul kommer sista korrekturet. Jag hann berätta för eleverna hur ofta man läser det man har skrivit och hur ofta man får rätta till, korrigera ordval och förtydliga det man skriver. Manushögen fick de titta i. Mina anteckningar fick de titta på och mina krumelurer i marginalen likaså.
– Kan du inte stava, frågar en elev.
Det är fint att se att jag fått rätta till ord som är felstavade. Vi talar stavning och hur man löser stavningen då man får problem med den. Inte alltid att man upptäcker att man stavar fel och det tycker jag är kan vara en fingervisning om att man faktiskt inte ser att man stavar fel.
– Fattas det ord? frågar en annan elev.
Vi läser meningen ihop. Det fattas ett ord och ibland syns det och ibland vet man inte att ord fattas för meningen fungerar ändå.
Eleverna är intresserade. De funderar över hur jag gör. De ställer frågor för att höra sig för. Jag får genom detta samtal också syn på hur undervisningen ska läggas upp och vad den bör innehålla.
Hej HOPP!
Skammen jag kände gav inget utrymme för något annat, inte ens hopp. Jag var inte längre arg på min bror; jag insåg redan att all den där ilskan hade varit konstlad. Något jag hade famlat efter som kunde användas som en sköld mot skammen. Ilska är enklare en skam.
”Stanna hos mig” av Ayobami Adebayo, 2016. Läs om romanen här, och här och här.
