Jag har översatt Skolinspektionens rektorsord till lärarord. I stort sett är ledaregenskaperna för rektorerna desamma som för lärare. I stort sett är det ingen skillnad på ledaregenskaperna för rektorer och lärare som för andra ledare. Man har ett uppdrag och det håller man i sitt fokus, kommunicerar, delger, delegerar, undersöker, diskuterar och sätter upp nya mål och visioner då man nått det man vill. Det handlar väl om det tänker jag!
Det är något med förflyttningarna. Man kan förflytta sig i tanken. Då hamnar man på de mest fantastiska ställen – bara för att man kan. Man kan också förflytta sig rent fysiskt men ändå längta tillbaka till utgångspunkten, förflytta sig hem igen, också i tanken. Att förflytta sig kan vara att resa sig från en stol och hämta en kopp alldeles nybryggt kaffe vars doft har förflyttat sig från kaffebryggaren ut i rummet.
Dagens ord blir därför teleportera! Alltså att ta sig från en plats till en annan utan att göra någonting alls.
Orden kanske sätts mot varandra. Frostig kärlek kan väl inte vara kärlek. Men hjärtan skapade i snö, skrivna med snö på väggen är just det. Hjärtan skapade i något frostigt. Jag sänder något varmt som kan tina upp det hela. Jag tror eleverna som gjort detta på sin skolvägg gillar sin skola!
– Snälla du, får jag fotografera just detta, frågar jag läraren.
– Det här? svarar läraren och tittar förvånat på mig.
– Ja, just det här! svarar jag.
Det är när läraren visar fram arbeten som eleverna har gjort eller är i färd med att skapa som jag ser det jag tycker så mycket om. Det är just detta svårfångade. Att förvalta något så vackert som det som är i färd med att bli och som faktiskt i sin form just är. Läraren håller ömt händerna om något som elevens händer också har famnat. Jag tänker att just så här är det nog. Då vi håller oss till det vi kan se och fatta i vår dagliga verksamhet, det som sker i våra klassrum och tillsammans med det läraren förmedlat och de eleverna är i färd med att göra, då är vi långt ifrån att blicka in i varandra och söka andra svar än de som vi kan förklara och se i verkligheten. Det är detta fokus jag önskar hålla. Det som sker mellan eleven och läraren, mellan elev och elev, mellan eleven, läraren och innehållet. Och det är nog det som uttrycks som är det vi kan famna!
Läraren håller om elevens arbete med sådan ömhet. Det är ömheten och respekten jag söker fånga!
Det är inte konstigare än så. Att skriva är konst. Det är konstigt att vi inte tänker konst då vi får bokstäverna i ord och meningsform. Om jag blir lucköppnare i ett ordrike så öppnar sig ett innehåll. Bokstaven kommer begära ordet. Ordet kommer kräva meningen.
Mitt ord i dag är skrivkonst!
