Verkligheten och skolarbetet!

Postat den 21/09/2010 av Anne-Marie Körling

Det autentiska! Det verkliga! Det berörande! Det som angår. Relationen, stoffet, samtalen, dialogen, kommunikationerna, ögonkontakten, skrattet, allvaret, närheten, fokuset, viljan, lärarengagemanget, berättelsen, återberättelsen!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Som människor, som människor.
  2. Eleverna vet och kan – när talar vi med dem?
  3. Samtal med elever – när är de autentiska?
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 3 kommentarer

Samlingarna i klassrummet!

Postat den 21/09/2010 av Anne-Marie Körling

Jag tror på cirkeln. Den är alltid min utgångspunkt. Vi samlas i den om och om igen. Syftet är mångsyftande.

Inledande samling

RANDAVSKILJARE

Vi ser varandra, samtalar om det vi bär med oss av tankar och funderingar. Jag läser ur någon bok, ett inledande kapitel, eller en spännande passage för att locka till läsning, och introducerar dagens arbete.

Breifing

RANDAVSKILJARE

Samling där vi presenterar hur arbetet går och delar med oss av idéer. Vårt skrivande eller vårt tänkande behöver inte vara klart och färdigt utan har till syfte att sätta igång processer hos alla. Grundtanken är att dela med sig av och lyssna på andras idéer för att utveckla sitt egna.

Kortsamling

RANDAVSKILJARE

Jag behöver ordet för att göra en kort sammanfattning eller förtydliganden. Dessa samlingar är korta och precisa. De handlar om ämnet och undervisningens fokus.

Högläsning

RANDAVSKILJARE

Högläsning är en givande samling. Jag är ordet och boken. Författarens röst i klassrummet. Rikligt med tid ska ägnas åt denna samling. Denna samling ska också innebära mycket, mycket samtal. Vi ska äta bokstäverna, slurpa i oss meningarna, mumsa i oss dialogen med författaren, kliva över språkrika trösklar och erövra orden!

Avslutande samling

RANDAVSKILJARE

Samling vid slutet av dagen. Eleverna ska kunna summera sitt lärande och sina tankar. Frågor som pekar på arbetet i klassrummet:
– Vilka/vem/ Vad har bidragit till ditt lärande idag?
– Hur gick det till? Berätta för oss andra?
– Något som du vill fortsätta att lära dig?
– Någon du vill ge några uppmuntrande ord till?

image1833
Eleverna skriver upp de som varit bra lärare under arbetets gång – frivilligt är detta – och skrivs upp på blädderblocket. En aktivitet eleverna själva står för när det väl är initierat av mig som lärare. Mer om detta går att läsa i min bok Kiwimetoden.

Lärarens roll – elevens roll
RANDAVSKILJARE

Jag ägnar tiden till vad som ska komma. När eleverna har förstått vikten av detta – att dessa samlingar påverkar för framtiden, om än så någon halvtimme framöver, en förtydligande genomgång, en utveckling av skrivandet, elevtexter som blir höglästa, ett kort stycke ur en bok, blir samlingarna snabbt tysta och en förväntan uppstår.
Ofta då jag får en klass tar det mycket lång tid innan samlingen är fungerande. Jag sätter upp ett mål. Idag samlas vi på knappa 2 minut. Det gör det hela så mycket bättre. Eleverna får också bättre möjligheter och mer tid att verkligen få gensvar och en plats att föra fram sina åsikter på. De som är fast inne i sina arbeten kan hoppa samlingen. Utan att det gör något alls.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Klassrummet är ett pedagogiskt rum
  2. Insändaren om föräldramedverkan i klassrummet
  3. kvadratmeter och volym i klassrummet
Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Modellerna | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Samlingarna i klassrummet!

Läraryrket och föreställningarna!

Postat den 21/09/2010 av Anne-Marie Körling
image1854

Vi får vara lite öppna. Inte ha våra föreställningar. Vi kan skapa nya.
Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vägen till läraryrket
  2. Framtidstanke: Hur ser läraryrket ut om tre år?
  3. Läraryrket – begränsa och fokusera
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Jag och en elev

Postat den 21/09/2010 av Anne-Marie Körling

En elev, en Anne-Marie

– Var bor du?
– Inne i sta´n.
– Aha bredvid Slottet.
– Näe inte riktigt.
– Bor du i hus?
– Jag bor i en lägenhet.
– Aha. Vilken våning?
– Högst upp. Sjätte våningen.
– Jaha. I en skyskrapa. Hej då.
–  …


Inlägg som berör samma teman:

  1. Telefonsamtal
  2. Ettagluttarens kunskapssyn
  3. Att tänka sig en blomsterbukett
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter | 4 kommentarer

Lektion; Att skriva om sitt sår

Postat den 21/09/2010 av Anne-Marie Körling

image1248

Ett plåster är mer än bara ett plåster. Det är en bekräftelse. En bekräftelse som visar att vi delar det som gör ont. En bekräftelse om att vi tar dig och ditt sår på allvar. Ett plåster vittnar också om omsorg. Någon har tittat på det onda, blåst lite omsorg över det, torkat en tår, lagt en arm om en axel, en hand på en kind och … plåstrat om.

Lektionen om såret!

Det är något av en favoritlektion eller snarare innehåll: Detta att skriva om sitt sår. Det är elevnära och blir ofta en berättelse med stort innehåll.

Jag modellade en lektion om såret förra veckan och eleverna i den klass jag besökte sände mig dessa gensvar:

Mitt sår!

ELEV 1, Årskurs tre

”Mitt favoritsår är på fingret. Min katt gjorde det. Jag började blöda jättemycket. Jag hade inget plåster. Jag tycker jättemycket om favvosåret. Det gjorde inte ont. Jag har ett ärr nu. Jag blödde mycket. Jag ville inte ha ett plåster för jag tycker att det är obehagligt. Jag tycker det är fint. Det är därför jag tycker det är mitt favoritsår. Jag kan pilla upp det hela tiden så att det börjar blöda igen. Jag tyckte det smakade äcklig och att det luktade järn.”

ELEV 2, årskurs 3:

”Jag och en kompis åkte med sketlop i skolan. Det var dåliga banor så att min kompis och jag fick göra egna banor. Vi halkade med sketlaparna. Jag var för nära min kompis skelap så att jag fick den i ansiktet. Jag burja blöda. Sen gick jag till fritids. Jag fick ett jobbigt plåster. Jag tog bort det. Sen fick jag ett ärr.”

ELEV 3, årskurs tre:

” Mitt favoritsår.

När jag blödde på handen. Jag blödde lite blod. Det gjorde inte ont. Jag hade inget plåster. Min hamster bet mig. Jag fixade såret själv. Det gjorde inte ont men ett AJ. Det var inte roligt. Jag grät inte. Ingen var hemma.”

ELEV 4, årskurs 3:

”När jag cyklade så ramlade jag av cykeln då sa jag AJ! Jag grät inte och det kom inget blod men när jag cyklade på vägen hem så kom det näsblod men jag hade inget plåster. När jag kom hem så kolade mamma såret på min knäskol. Sen luktade jag på såret. De luktade eckligt.”

******************

Det här är gensvar på en berättelse och lektion jag gjorde om ett sår. Vi talade mer än vi skrev. Så ska det vara. Mer prat och mer samtal. Till slut så blir det berättelser. Att tala sig till skrivande! Att tala sig till orden! Att samtala sig in i sin egen verklighet.

**********

Ett varmt tack till lärarna som lät mig komma, tittade på och till eleverna som tog emot mig som lärare för någon halvtimme. Jag hade en stund av mångbottnat lärande.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsidé ”mitt sår”
  2. Att läsa med alla sinnen – körling undervisar om läsning
  3. Undervisning om det sårade – MITT SÅR
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Min farfars sång, Turkiet och jag i en taxi

Postat den 20/09/2010 av Anne-Marie Körling

… och jag tänker på taxichauffören jag reste med sist. Jag talar alltid med taxichaufförer. Jag gillar deras syn för oss människor som kommer in i deras bilar. Jag undrar alltid hur det är från deras perspektiv.

Återigen kom jag in på min farfars sång, den som kom till Turkiet någon gång för många, många år sedan. Nu är den så populär i Turkiet. Då taxichauffören var ung, med rötter i Turkiet kunde jag inte låta bli att fråga och började sjunga.

– Ha, Ha, de där är toner med respekt i, sa han och körde vidare mot Lidingö. Du vet – den där sjunger vi då det är fotboll. Alla sjunger den, det gör man för man är turk och håller på sitt fotbollslag.

– Men, men, det är min farfar som skrivit den, vinglade jag en aning på rösten.

Killen som var ung, vände sig mot mig och räckte mig näven.

– Du, det här ska jag berätta för alla min polare… fattar du…. det handlar om respekt.

Med ens tänkte jag på hur vi vandrar in och över gränser. Vi byter och delar med oss vi människor. Ingen kan tro sig bättre än summan av mötet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Igår trotsade jag …
  2. Platser för min farfars sång
  3. Kunskapens äpple – det jag fann på Farfars Gata
Publicerat i Släkten Körling | Kommentarer inaktiverade för Min farfars sång, Turkiet och jag i en taxi

DEMOKRATIN OCH VI

Postat den 20/09/2010 av Anne-Marie Körling

Det är bistert kallt. Jag kan inte tänka bort. Jag kan inte sortera. Jag kan inte göra någon till dem och de andra. Att vara människa är att vara det bland andra människor. Jag fryser.

Jag tänker på de som ofrivilligt måst lämna sitt hemland. Jag tänker på dem som flydde hals över huvud från en plats där släktrötterna grävt sig ned till jordens mitt. Jag tänker på de barn som växer upp här. Jag tänker på det inskränkta. De inskränktas höga rop. Och hur de fick överrösta något vackert och något välkomnande.

Hur dörrarna stängdes med en smäll till det jag tror på.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!
  2. ”tala över barns huvud”
  3. Låga förväntningar säger vi … hur kan vi säga så?
Publicerat i Värdegrunden, Verkligheten | 9 kommentarer