KOMMUNIKATION och RELATION

KOMMUNIKATION OCH RELATION

Det är ett vackert ord – kommunikation. Ordet omsluter såväl akten av att berätta och att lyssna. Ordet omsluter alltid fler än en. Det handlar alltid om relation. Det vackra ordet kommunikation har också med demokrati att göra.

Om jag får leka med ordet och dela upp det i sina beståndsdelar;

  • KOM munikation – Kom jag vill berätta. Kom och lyssna. Kom och lyssna och berätta du med. Och kom är en inbjudan om delaktighet i rummet där det berättas. I texten som ropar ut sin fakta eller sin spökhistoria. Vi som kommer kan läsa och tänka, lyssna och tala. Men utan ordet KOM så kanske vi blir utan. Vi måste och bör välkomnas in. Även det som inte vågar sägas, det som inte ska sägas måste få kommuniceras. Det är i detta KOM som mötet kan uppstå. Att kommunicera var och på sitt håll är ensamt och kontaktlöst. Ordet kom utmanar oss, uppmuntrar oss, och gör oss till aktörer. Vi går till mötes.
  • Kom MUN i kation – Min mun har något att berätta, låt orden komma från min mun, mina förmåga i mina ord ackompanjeras av min kropp. Jag hoppar och skuttar, allvarar och grubblar och om du vill så får du göra detsamma. Kommunikation handlar om att lyssna, se och tala. Men språket sitter också i kroppen. Kontexten är kroppslig och rumslig. Ja, just det – rummet talar också med oss. Hyser vårt samtal. Eller har väggar med egna berättelser. Då måste man lyssna noga. Historier från förr kan styra ganska ordentligt. Utan att vi tänker på det. Därför är lyssnandet så viktigt. Och att gå in i rummet kan innebära att gå in i dialogen med det.
  • Kommun I kation – Vi är i något. I detta nu. I vårt samtal. I det som vi vill berätta, utveckla, tänka, lyssna. Vi är i. I rummet och i gemenskapen. I verkligheten. I varandra. I våra ord. I våra meningsskillnader. I våra liv.
  • KOMMUN i kation – Kommun är ett ord för vi. Vi kan vara kommun med en författare från Italien som vill berätta något för oss, vi kan vara i kommun med en filmare från Indien. Vi kan vara en kommun med en liten grupp. Vi kan också tillhöra en kommun. Då gäller det att verka och förstå den demokrati som ordet faktiskt inkluderar.

Allt är kommunikation. Allt är det. Och då är allt också relation. För hur kommunicerar vi utan varandra?

Att kommunicera

Igår talade jag med en liten en. Jag höll mitt ansikte inom detta barns absoluta närhet. Såg medvetet in i de ögon som söker samma medvetenhet. Kroppen dansade under mina ord. Sången i mitt obegripliga språk tilltalade. Och rörde om i kroppen. Benen for som om de sprang mig till mötes. Armarna rörde sig i riktning till. Ena armen på den mycket lilla människan rörde sig mot min. Och två tre gånger kom det lilla barnets arm att beröra min arm. Det är inte en slump eller ofrivilliga rörelser. Det är en rörelse av kommunikation. Jag gråter då jag skriver för handlingen är subtil men stor. Jag tänkte att jag mötte en liten människas vilja att ingå i dialogen, kommunikationen, relationen och i det som är vår gemenskap. Detta som händer mellan oss och vi och just nu. Vi bör se våra barn. De där rörelserna. De rörelserna som alltid, alltid söker relationen, sammanhangen och meningen. Hur kan vi göra vi vuxna? Vårt ansvar är att se och säga välkommen. Men ofta så har vi glömt bort hur kommunikation ser ut i sin begynnelse. Vi ser! Vi närmar oss! Vi undrar! Vi blir nyfikna! Vi sträcker ut vår vilja! Vi vill mötas!

Att se in i en två månaders människas ögon är att bara vara. Att se den lilla armens rörelse mot och till är att bejaka den akt av kommunikation jag inbjuds till. Och detta sker dagligen i våra klassrum. Åtbörderna! Men ser vi dem – vi som ska ta emot dem. Eller har vi glömt av våra akter? Våra gester? Våra öron? Våra ögon?

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Min eviga fråga – Skulle jag vilja vara elev i mitt eget klassrum

Jag vet precis då jag skulle vilja vara elev i mitt klassrum.

Det är då

  • läraren ser varje elev
  • läraren håller sig till undervisningen
  • läraren är förberedd och har ett innehåll
  • läraren tilltror eleven utmaningar
  • läraren tycker det är bra då man får prata och diskutera
  • läraren är nyfiken på det man gör som elev
  • läraren dömer inte det som var igår utan utmanar det som är idag
  • läraren tycker det är roligt att undervisa
  • läraren är nyfiken på vem man är och vem man blir då man arbetar med ett visst innehåll
  • läraren skrattar ofta
  • läraren tycker inte att det är så farligt om det blir fel
  • läraren hittar på feta frågor så att man får tänka
  • läraren tycker om att vara lärare
  • läraren är inte uttråkad
  • läraren gör inte annat på lektionerna
  • läraren tycker det är ok när saker och ting blir fel

Det är vad jag tycker. Men vad mina elever tycker det måste jag fråga dem om. Däremot kan jag undersöka hur mitt klassrum är och fungerar genom att:

  • sätta mig på olika platser för att se hur långt eller nära ifrån jag kommer läraren (om läraren bara undervisar från en plats och inte undervisar från flera platser och i olika konstellationer).
  • Hur det är att röra sig i klassrummet – exempelvis från en bänk till något som ligger på andra sidan rummet…
  • hur det är att sitta i en soffa och lära sig…
  • hur det är att läsa i klassrummet…

Det finns mycket man kan undersöka. Det viktigaste är att man gör det tillsammans med eleverna. Det är ju bara eleverna som kan veta om det är bra att vara elev i  just mitt klassrum.

Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet | 2 kommentarer

Att inleda undervisning om VÄDERSTRECK

VÄDERSTRECK – MOT SÖDER

Det är viktigt att veta något om väderstreck. Det är en av de saker vi ska lära ut i skolan. Här kan vi börja med Farbror Melker och hans kunskaper. Stämmer det med solen? Vilken bok läser han? Hur är det med argumentering och diskussion? Vad vet vi om var vi befinner oss?

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Att inleda undervisning om VÄDERSTRECK

Barn av sitt språk – Körlings barn och gensvar

Hej! Såg ditt program i repris idag söndag (på valdagen). Jag kan kort säga att det var ett inspirerande och lärorikt program men framförallt ett varmt och kärleksfullt! Det var tydligt och konkret och det behöver jag som nyutbildad lärare med 1 års erfarenhet som klasslärare i bagaget. Tack så mycket för att du vill dela med dig!
Hälsningar Helena

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Barn av sitt språk – Körlings barn och gensvar

OM LÄRARENS SPRÅK, STYRDOKUMENTEN OCH HUR MAN KAN TÄNKA

Läser med glädje din blogg. Blir så upplyft av den. Jag skriver ofta ner ord och meningar du delar med dig av.
Just nu funderar jag mycket på lärarnas språk. Vårt språk som används vid dokumentation och skrivelser. Som är till för elevens, barnets, ungdomens utveckling. Som ska vara ett professionellt språk, och ett värdefritt språk. Där det ska beskrivas och bedömas och förstås av många personer och vara så exakt att det inte blir missförstånd. Vilka ord ska användas? Vad betyder orden och olika beskrivningar? Var finns den ordlistan för oss lärare? Kursplaner och betygskriterier ger en viss vägledning. Men ofta behöver man skriva om annat också. Hur tänker du kring detta? Vore intressant att få lite synpunkter.

OM LÄRARENS SPRÅK, STYRDOKUMENTEN OCH HUR MAN KAN TÄNKA PRAKTISKT KRING DETTA

Om lärarens språk tänker jag ofta och mycket på. Jag har många saker jag önskar säga och de är väldigt allvarliga. Vi har inget stöd i läroplanens värdegrund att på något vis använda vårt språk annat än professionellt och egentligen väldigt värdigt och framåtsyftande.

Jag tänker att:

  • Elever lyssnar mycket noggrant på sina lärare. Att tala nedlåtande eller kalla elever för ett och annat tycker jag oändligt illa om.
  • Elever har rätt att få sina omdömen sakliga, dvs med stöd ur styrdokumenten. Jag vill inte värdera individen utan eleven. Jag vill heller se eleven som en slags yrkesroll och därmed inte involvera det yttre i mina bedömningar. Jag söker mig till det objektiva. Det jag kan undersöka. Om detta utforskar jag det jag ser…
  • Det jag ser dokumenterar jag. Jag tränar mig i saklighet. Och den ska vara omfattande och stor. Det finns mycket att se i ett elevarbete och det finns mycket att sätta ord på av kunnande i det vi kan bedöma. Det vill säga det om är utanför elevens huvud och inte i det och därmed för oss fördolt.
  • Ingen plats är så språkligt viktig som skolan. Genom vårt lärarspråk visar vi också vår människosyn och vår kunskapssyn. Korridorerna är inga platser för ”illa-samtal” om andra lärare eller bråkiga elever. Frågan är om det ska talas vitt och brett om detta i lärarrum. Jag tycker personligen att lärare som talar om elever som svin eller som djävliga ungar ska fundera över sina rättigheter att säga så. Det kan vara bra att få ur sig ilskan men det ska i så fall ske under ordnade former och tjänstgöra väg för konstruktiva lösningar och inte låsningar.
  • I kursplanerna kan vi hämta våra ord och våra uttryck. Genom att alltid bära dem med sig kan vi härleda förståelse för hur att bedöma och VAD. Vi bedömer ofta fel och inte rätt saker. Ofta väger också det personliga in vilket jag tycker är direkt fel. Jag har skrivit under fliken – Bedömningar – hur man kan göra och tänka.
  • Barn är värdiga sina språk och har rätt att omslutas av en språkutveckling som betyder att ansvaret om språket handlar om kommunikation och delaktighet, relation och vilja att dela med sig av erfarenheter och lärande. Där är vi som skola ett. Varje lärare ska tala värdigt och medvetet använda språk som öppnar upp, gagnar utveckling och pekar mot möjligheter och framtid.
  • Det finns så mycket som sägs om elever som inte pekar varmt mot möjligheterna utan tvärtom verkar för konservering och stämpling. En gång en bråkstake alltid en bråkstake. Och jag delar inte den uppfattningen alls.

DÅ DET GÄLLER BEDÖMNINGAR och lärarens språk

  • Om man bedömer i nära relation till styrdokumenten så har vi lärare också vårt språk i dem. Och detta är viktigt. Jag är mycket saklig då jag samtalar med mina elever om deras kunskaper och hur deras processer ser ut.
  • Eleven själv ska ha kunskap om vad som bedöms, varför det bedöms, när det bedöms, och ska själva vara införstådda med att dessa bedömningar sker i relation till våra gemensamma styrdokument.
  • Låt oss tänka att jag har ett arbete som eleven har givit mig. Jag tittar på det mycket noggrant och skriver ned det jag ser.

EXEMPEL PÅ VAD JAG SKRIVER OCH VAD JAG KORRESPONDERAR:

JAG SER….

  • Jag ser att du (eleven) använder kommatecken, punkt och utropstecken i det du skrivit.
  • Jag ser att du sätter stor bokstav i början av meningarna.
  • Jag ser att du använder dig av svåra ord; kommunicera, addition och kommun och landsting i din text.
  • Jag ser att du förstår vad styckesindelning innebär för läsningen och upplägget av texten.
  • Jag ser att du skriver rubrik.
  • Jag ser att du källnoterar, du är avsändare till det skrivna och det framkommer med tydlighet.
  • Jag ser att du vill, vågar och kan uttrycka dig skriftligt
  • Jag ser att…
  • Jag ser att…
  • Jag ser att…

Och jag ser till att denna lista blir lång och utförlig. Jag noterar mycket och noggrant. Därefter går jag till kursplanerna i exempelvis svenska och letar efter samspelet mellan elevens text, mina seende noteringar och kursplanens krav på såväl undervisning som måluppfyllelse. Jag tar en överstrykningspenna och noterar vad som kan bedömas av det jag ser. Jag ser också vilka ord kursplanen använder för samma sak jag sökt beskriva.

Jag har skrivit en bok som handlar om detta arbete – VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN, 2009. Jag bad förlaget göra den så billig som möjligt och de följde mina råd. Den är inte så dyr med andra ord.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska miljöer, Skolorden, Skolrättigheter, Styrdokumenten, Vygotskij | Etiketter , , , | 1 kommentar

Utanför riksdagshuset idag

Jag skrek några glädjeord utanför Riksdagshuset idag. Det var ett litet uttryck för demokratin men ett giganstiskt uttryck för mig personligen.  De handlade om inomvärdsliga saker men jag tyckte de kunde komma ut, ingen kan sätta P för något sådant. Med ens prisade jag rösträtten. Och jag tog den i besittning. Högt och ljudligt!

Publicerat i Ordförrådet | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Denna dag! Detta nu!

Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer