Mats Öhlin – börja här och gå sedan vidare till …

Det måste ha funnits en tanke med att vi samlar många barn och utbildade vuxna tillsammans i en byggnad vi kallar skola. Om vi kan lära oss lika mycket på egen hand som tillsammans, så skulle vi inte behöva några skolor.

Publicerat i Mina läsare | Etiketter , , , | 1 kommentar

Det är lördagmorgon och …

Det är lördagmorgon och…

… jag slickar i mig solskenet och sörplar i mig kaffet. Tidningen har inte kommit och tystnaden ler mot mig. Jag är där jag är, har min plats i livet, ett rum, ett golv, ett tak, några fönster, mina böcker, mina skrivande fingrar, mina tankar, mitt svarta kaffe… Jag har minnet av några skratt från igår och läser ett mail som gjorde mig ofantligt lycklig…

Jag ser några hemtrevliga dammtussar i ett hörn… och en spindel som springer över golvet… det är som det är med världen därute. Här är den tillräckligt stor. Jag breder ut mig utan att skada en endaste en. God Morgon!

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 4 kommentarer

Lektionstips – Vi upplevde Anne Franks tystnad och kurragömmalekens livskunskap

Anne Franks tystnad, klassrummets tystnad och den viktiga kurragömmalekens allvar!

Det slog mig att ”förmågan att vara still och väldigt, väldigt tyst” har med överlevnad att göra. Det handlar inte om fostran för att skapa en slags ordning i ett klassrum. Det handlar helt frankt om överlevnad.

Vi är närmare våra grottföräldrar än vi vill erkänna där vi går i våra högklackade skor och brummar fram i våra bilar. Tystnad är det svårt att tala om i vår tid. Men dock och märkligt en del av våra förmågor för att säkerställa att vi överlevde en gång i tiden. Då faror lutade sin vädrande näsa mot oss späda varelser kunde vi hoppas att vinden förde bort våra dofter och mot ett förledande vilset sätt och att vår absoluta tystnad inte förrådde våra hemliga platser. Rovdjurens list lyckades vi överbemanna på grund av exempelvis kollektiv tystnad. För det är vad det handlar om.

Då jag läste Anne Franks Dagbok i min lilla femma (29 elever) så övade vi oss på den överlevnadstystnad som krävdes i familjen Frank då huset vaknade upp och då ingen, ingen, ingen skulle få höra dem däruppe. Det handlar om att inte hosta, tappa fotfästet och snubbla till, tappa en penna på golvet, ens sträcka armarna upp och pusta ut. Det handlar om att inte vilja viska – Jag är rädd till sin mamma eller pappa eller plötsligt börja bråka om något retsamt med ett syskon.

Vi övade på den tystnaden. Den som handlade om just denna överlevnad. Klassen behövde övningstid för att förstå allvaret. Men efter en tid försvann alla fniss och skratt och allvaret blev lika stort som där Anne Frank gömde sig. Ju mer dagboken avslöjade sitt innehåll ju större tystnad i klassrummet. Empatin gjorde det möjligt. Men levnadsviljan likaså. Vi kan det här om det krävs av oss. Även mycket små barn kan. Det finns lekar som vi tränar detta i.

Kurragömmaleken är en sådan lek. Där gömmer man sig undan ifrån den viktiga gruppen, övar sig i uppmärksamhetens lyssnande utåt men också den egna kroppens förmåga. Andningen blir märkligt nog tystare, vi andas på ett nytt sätt. Vi rör oss inte ur fläcken. Jag lekte kurragömma med en treåring och märkligt nog satt jag och funderade över hur många kroppsliga funktioner jag satte ur spel, hur mina öron vinklade sin hörselförmåga till något helt annat och att mina hjärtslag tonade in sig i leken. Det var en märklig upplevelse att leka en sådan viktig lek. Så lärorik. Och så glädjande stor var lyckan att bli upptäckt och återförd till gruppen. Det är en allvarlig lek – Kurragömman!

Då vi i klassrummet gjorde den tystnad som vi försökte föreställa oss att Anne Frank levde med utlyste vi den plötsligt. Det kunde vara mitt i en samling, mitt i språnget till matsalen, mitt i matematikuträkningarnas fantastiska … och eleverna blev utan ett ord knäpptysta, orörliga… som längst satt vi sex minuter… det är lång tid. Att Anne Frank satt hela dagar blev då ofattbart. Vad tänkte hon på? frågade mina elever.

Vad tänkte hon på?

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Sorg, Strategier, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lektionstips – Vi upplevde Anne Franks tystnad och kurragömmalekens livskunskap

Att byta känslor med varandra

– Har du någon känsla jag kan få låna, säger den ena killen.

– Ja, vad behöver du, svarar den andre.

– Äh, skit samma, ge mig någon bara, sa den första killen.

Jag satt stum och lyssnade. Jag äger mitt eget känsloregister. Skulle de fråga mig skulle jag ha svarat:

– Vad händer om jag ler mot dig?

Publicerat i Verkligheten | 4 kommentarer

Bildpromenadens tre frågeställningar – Att läsa av verkligheten

Vi läser alltid av verkligheten. Det är mänskligt att göra det. Det är också mycket mänskligt att notera saker och ting som sker runt i våra olika verkligheter. Här är ett avslutat kaffesamtal. Tre koppar står kvar till eftervärlden. Vad ser vi rent faktiskt:

Fråga ett

Jag ser:

  • tre koppar
  • tre koppar med öron
  • en tesked
  • brun och vit färg
  • bruna linjer i den vita koppen
  • en har använt sked
  • en har inte druckit upp
  • det är svart det som är i koppen
  • två koppar har inget innehåll men det syns spår av kaffe
  • kopparna står på ett vitt underlag
  • någon har haft mjölk i kaffet

Det går att sätta ord på det vi faktiskt ser.

Fråga två

Det vi kan tro oss veta är,

Jag tror:

  • tre personer har nog druckit kaffe
  • porslinet i kaffekopparna är lika i varje kopp
  • någon har använt mjölk
  • någon har inte druckit upp sitt kaffe
  • en använder socker, det kan man anta av skeden
  • en använder mjölk för färgen skiljer sig ifrån det svarta kaffet i den andra koppen
  • De kan sitta vid ett bord eller så är underlaget en vit bricka

Fråga 3

Vad föreställer vi oss, jag tänker mig att…

  • det är tre vänner som fikar ihop
  • de tre vännerna är kaffesugna och har druckit kaffe vid tretiden en fredageftermiddag
  • kopparna ägs av någon som gillar trender
  • kopparna är dyra och någon har önskat dem i födelsedagspresent
  • den som använder sked vill sluta använda socker och tog bara en sked socker i sitt kaffe
  • alla som var där, dvs alla tre tyckte om kaffe
  • den som inte drack upp sitt kaffe hade kanske tagit en påtår och tyckte det räckte så
  • Det går inte att lista ut var de dricker kaffe men det ser ut att vara koppar på ett vitt bord. Jag tror att stolarna är bruna eller svarta.
  • Det är en kille som har druckit kaffe med sina vänner.
  • De som har druckit kaffe är en man och två kvinnor, kvinnorna är systrar.
  • Det är två män och en kvinna som druckit kaffe och de pratar om hur synd det är om den som missade tiden för fikat – dvs –  det skulle vara fyra personer
  • osv…

Fråga 4

Den negativa bilden – det jag inte ser men det jag tror;

  • Jag ser något vitt och jag tror det är ett bord.
  • Bordet står i ett kök och kaffet är slut
  • Bordet står i ett vardagsrum och det är tre personer där
  • Vardagsrummet är vitt för kopparna är trendiga och den som har sådana koppar följer nog den vita-svarta trenden…
  • osv

Lärarhandledning i bildpromenad:

Den första frågeställningen: Sätt ord på det du faktiskt ser, syftar till att sätta ord på det faktiska. Det handlar om att förklara objektet med ord. Det betyder att det inte ska vara något tyckande. Det är ett gemensamt ordförråd vi ska skapa kring bilden. Hela klassen hjälper till att sätta ord på vad det är vi ser. Jag inleder det med: Jag ser…

Jag tror är den andra frågan. Det handlar om att du får göra antaganden om fotografiet och det du inte ser. Du får börja göra dina antaganden om hur det kanske var under fikarasten.

Den tredje frågan är vad vi föreställer oss. Vad kan det vara för plats. Vilka är personerna som sitter där? Varför är det bara tre? Hur är mijön runt omkring kopparna?

Den fjärde frågan handlar om det som inte syns i fotografiet men påverkar fotografiets innehåll. Det gör att vi grubblar rumsligt och kanske personer också för den delen. Vad är det för rum och med vilka är det?

Detta är ett lektionsförslag. Språkberika i klassrummet. Bilden är en språklig aktivitet. Mycket nöje. Denna lektion har jag genomfört i alla årskurser. Och även för lärare. Med framgång. Och lust.

Kursplanerna:

Denna lektion relaterar till flera kursplaner. Jag listar dem gärna! I själva verket önskar jag att ni gjorde det. Men jag hjälper gärna till.

Läroplanen:

Denna uppgift har också relation till läroplanen men jag önskar också att ni tittar på dem och relaterar till dem. På så sätt kan detta blogginlägg verka för utbildning i läroplan och kursplanerna.

Jag bollplankar gärna!

Publicerat i Fotograferingen, Lektioner och lektionsförslag, Strategier, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tingen mellan Vygotskij och Körling

Tingen mellan

Vygotskij och Körling

Lev Vygotskij: Vi har sett att i en reell situation där barnets egocentriska språk är kopplat till en praktisk verksamhet, till barnets tänkande, där är det verkligen så att tingen påverkar barnets intellekt. // Tingen – det är samma sak som verkligheten, …

Anne-Marie Körling: Och jag ser det för mig – Det pedagogiska uppdukade rummet! Jag tänker på ordnandet av tingen som ska verka för och inpirera till lärande. Rummet kan vara det ting som vi i stort kan tänka, pennan i handen kan vara det vi i minsta form kan tänka. Har vi inga pennor kan vi skriva i sand och formen vi ska göra magisk och ny är just sanden. Allt vi omger eleven med är lärandet. Det rum vi kliver in i är ett arbetsrum, låt oss kalla det ett klassrum, och tingen ska vara pedagogiska och verka utforskande möjliga. Jag ställer mig alltid frågan till rummet och det pedagogiska innehållet – hur är det ordnat för den som ska lära? Och skolans pedagogiska verksamhet, hur syns den och är det ett pedagogiskt uppdukat tänk vi lärare har gestaltat.

Kära Lev Vygotskij, dina tankar har jag ärvt in i min tid och in i min pedagogiska värld. För mig ska boken inte vara i ensam form utan vara böckerna i den källkritiska världens dialoger. För mig ska pennan inte vara ensam utan komma i mängder av färger och med uddar av olika bredd och tangentbordsnedslag. För mig är inte orden stumma i ett tomt rum utan uttalade i det vi har och gestaltar tillsammans med att vår begreppsvärld är fysisk och att orden är i rummet. Ingenting kan flytta in och bli förenat i det inre förrän det yttre har gjort det möjligt. Det är att möblera in begreppen i vardagens rum för att senare se dem ställas tillrätta i det inre. Det handlar om medvetenhet i det yttre. I det inre tjänstgör allt sedan redskap för att gestalta människan i det yttre. Tänkande, kännande och kommunikativt.

(Lev Vygotskij: Tänkande och språk,  1999)

Publicerat i Vygotskij | Etiketter , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mina frågeställningar – och givarens svar

Jag får en fråga av Anne-Marie Körling, den lyder så här:

Jag gjorde lite nytt i mitt klassrum då jag började. Jag tyckte inte om de läraläsaböcker eleverna skulle ha. Så jag tog bort dem. Det blev en hel del diskussioner kring mitt agerande. Jag hade dessutom ingen aning om att det var så viktigt att alla gjorde lika. Jag gjorde det jag tyckte var bäst för barnen, sedan hade jag ju en helt ny läroplan att relatera till. Vad tycker du om läroplanens demokratitankar och kursplanernas innehåll? Hur arbetar du med dem?

Malin svarar Anne-Marie Körling så här:

Läroplanens demokratitankar måste sättas i praktik. Och hur dessa tankar ska sättas i praktik måste lärare ständigt diskutera, pröva, ompröva och utveckla. Det vill jag göra med mina kollegor – och med eleverna. Inte ensam. Jag vill tolka läroplanen och kursplanerna – tillsammans.


Ordet demokrati vill jag gestalta genom att planera tillsammans med eleverna. Ordet demokrati ska få liv i klassrummet genom dialog och möjligheten till möten. Ordet demokrati får mig att vilja sudda ut alla tankar om rätt och fel. Jag – som lärare – måste våga, vilja och kunna gestalta det vårt samhälle är uppbyggt på – demokrati.


Läroplanen och kursplanen i svenska är mina styrdokument. Jag ska följa dem. Och det gör jag. Men de är så mycket mer. De är inspirationskällor för mig. Jag finner stöd för min undervisning i dem. Jag rör mig i dem. Mitt i. Och jag har dem nära – alltid.

Publicerat i Intervjuer, Mina läsare | Kommentarer inaktiverade för Mina frågeställningar – och givarens svar