-
Arkiv
- september 2026
- augusti 2026
- juni 2026
- februari 2026
- januari 2026
- november 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juni 2024
- maj 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- april 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
- mars 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- november 2015
- oktober 2015
- september 2015
- augusti 2015
- juli 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- september 2014
- augusti 2014
- juli 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
-
Meta
Det är lördagmorgon och …
Det är lördagmorgon och…
… jag slickar i mig solskenet och sörplar i mig kaffet. Tidningen har inte kommit och tystnaden ler mot mig. Jag är där jag är, har min plats i livet, ett rum, ett golv, ett tak, några fönster, mina böcker, mina skrivande fingrar, mina tankar, mitt svarta kaffe… Jag har minnet av några skratt från igår och läser ett mail som gjorde mig ofantligt lycklig…
Jag ser några hemtrevliga dammtussar i ett hörn… och en spindel som springer över golvet… det är som det är med världen därute. Här är den tillräckligt stor. Jag breder ut mig utan att skada en endaste en. God Morgon!
Publicerat i Skriver om ditt och datt
4 kommentarer
Lektionstips – Vi upplevde Anne Franks tystnad och kurragömmalekens livskunskap
Anne Franks tystnad, klassrummets tystnad och den viktiga kurragömmalekens allvar!
Det slog mig att ”förmågan att vara still och väldigt, väldigt tyst” har med överlevnad att göra. Det handlar inte om fostran för att skapa en slags ordning i ett klassrum. Det handlar helt frankt om överlevnad.
Vi är närmare våra grottföräldrar än vi vill erkänna där vi går i våra högklackade skor och brummar fram i våra bilar. Tystnad är det svårt att tala om i vår tid. Men dock och märkligt en del av våra förmågor för att säkerställa att vi överlevde en gång i tiden. Då faror lutade sin vädrande näsa mot oss späda varelser kunde vi hoppas att vinden förde bort våra dofter och mot ett förledande vilset sätt och att vår absoluta tystnad inte förrådde våra hemliga platser. Rovdjurens list lyckades vi överbemanna på grund av exempelvis kollektiv tystnad. För det är vad det handlar om.
Då jag läste Anne Franks Dagbok i min lilla femma (29 elever) så övade vi oss på den överlevnadstystnad som krävdes i familjen Frank då huset vaknade upp och då ingen, ingen, ingen skulle få höra dem däruppe. Det handlar om att inte hosta, tappa fotfästet och snubbla till, tappa en penna på golvet, ens sträcka armarna upp och pusta ut. Det handlar om att inte vilja viska – Jag är rädd till sin mamma eller pappa eller plötsligt börja bråka om något retsamt med ett syskon.
Vi övade på den tystnaden. Den som handlade om just denna överlevnad. Klassen behövde övningstid för att förstå allvaret. Men efter en tid försvann alla fniss och skratt och allvaret blev lika stort som där Anne Frank gömde sig. Ju mer dagboken avslöjade sitt innehåll ju större tystnad i klassrummet. Empatin gjorde det möjligt. Men levnadsviljan likaså. Vi kan det här om det krävs av oss. Även mycket små barn kan. Det finns lekar som vi tränar detta i.
Kurragömmaleken är en sådan lek. Där gömmer man sig undan ifrån den viktiga gruppen, övar sig i uppmärksamhetens lyssnande utåt men också den egna kroppens förmåga. Andningen blir märkligt nog tystare, vi andas på ett nytt sätt. Vi rör oss inte ur fläcken. Jag lekte kurragömma med en treåring och märkligt nog satt jag och funderade över hur många kroppsliga funktioner jag satte ur spel, hur mina öron vinklade sin hörselförmåga till något helt annat och att mina hjärtslag tonade in sig i leken. Det var en märklig upplevelse att leka en sådan viktig lek. Så lärorik. Och så glädjande stor var lyckan att bli upptäckt och återförd till gruppen. Det är en allvarlig lek – Kurragömman!
Då vi i klassrummet gjorde den tystnad som vi försökte föreställa oss att Anne Frank levde med utlyste vi den plötsligt. Det kunde vara mitt i en samling, mitt i språnget till matsalen, mitt i matematikuträkningarnas fantastiska … och eleverna blev utan ett ord knäpptysta, orörliga… som längst satt vi sex minuter… det är lång tid. Att Anne Frank satt hela dagar blev då ofattbart. Vad tänkte hon på? frågade mina elever.
Vad tänkte hon på?
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Sorg, Strategier, Värdegrunden, Verkligheten
Etiketter allvar, allvaret i stillheten, andningen, årskurs fem, att inte röra sig i klassrummet, att läsa Anne Franks Dagbok, att sitta still, att vara från gruppen, den medvetna kroppen, farorna, förmågan att vara stilla, grottmänniskan, grupptillhörigheten, Hemma hos Anne Frank, Hjärtat, kurragömma, livskunskap, särskiljas från gruppen, tystnad, våra impulser
Kommentarer inaktiverade för Lektionstips – Vi upplevde Anne Franks tystnad och kurragömmalekens livskunskap
Att byta känslor med varandra
– Har du någon känsla jag kan få låna, säger den ena killen.
– Ja, vad behöver du, svarar den andre.
– Äh, skit samma, ge mig någon bara, sa den första killen.
Jag satt stum och lyssnade. Jag äger mitt eget känsloregister. Skulle de fråga mig skulle jag ha svarat:
– Vad händer om jag ler mot dig?
Publicerat i Verkligheten
4 kommentarer
Tingen mellan Vygotskij och Körling

Tingen mellan
Vygotskij och Körling
Lev Vygotskij: Vi har sett att i en reell situation där barnets egocentriska språk är kopplat till en praktisk verksamhet, till barnets tänkande, där är det verkligen så att tingen påverkar barnets intellekt. // Tingen – det är samma sak som verkligheten, …
Anne-Marie Körling: Och jag ser det för mig – Det pedagogiska uppdukade rummet! Jag tänker på ordnandet av tingen som ska verka för och inpirera till lärande. Rummet kan vara det ting som vi i stort kan tänka, pennan i handen kan vara det vi i minsta form kan tänka. Har vi inga pennor kan vi skriva i sand och formen vi ska göra magisk och ny är just sanden. Allt vi omger eleven med är lärandet. Det rum vi kliver in i är ett arbetsrum, låt oss kalla det ett klassrum, och tingen ska vara pedagogiska och verka utforskande möjliga. Jag ställer mig alltid frågan till rummet och det pedagogiska innehållet – hur är det ordnat för den som ska lära? Och skolans pedagogiska verksamhet, hur syns den och är det ett pedagogiskt uppdukat tänk vi lärare har gestaltat.
Kära Lev Vygotskij, dina tankar har jag ärvt in i min tid och in i min pedagogiska värld. För mig ska boken inte vara i ensam form utan vara böckerna i den källkritiska världens dialoger. För mig ska pennan inte vara ensam utan komma i mängder av färger och med uddar av olika bredd och tangentbordsnedslag. För mig är inte orden stumma i ett tomt rum utan uttalade i det vi har och gestaltar tillsammans med att vår begreppsvärld är fysisk och att orden är i rummet. Ingenting kan flytta in och bli förenat i det inre förrän det yttre har gjort det möjligt. Det är att möblera in begreppen i vardagens rum för att senare se dem ställas tillrätta i det inre. Det handlar om medvetenhet i det yttre. I det inre tjänstgör allt sedan redskap för att gestalta människan i det yttre. Tänkande, kännande och kommunikativt.
(Lev Vygotskij: Tänkande och språk, 1999)
Publicerat i Vygotskij
Etiketter begrepp, begreppsförståelse, gestaltning, Källkritiken och undervisningen, Körling, pedagogisk dukning, pedagogiska miljöer, pennans färg, pennor, udd, Vygotskij
2 kommentarer
Mina frågeställningar – och givarens svar
Jag får en fråga av Anne-Marie Körling, den lyder så här:
Jag gjorde lite nytt i mitt klassrum då jag började. Jag tyckte inte om de läraläsaböcker eleverna skulle ha. Så jag tog bort dem. Det blev en hel del diskussioner kring mitt agerande. Jag hade dessutom ingen aning om att det var så viktigt att alla gjorde lika. Jag gjorde det jag tyckte var bäst för barnen, sedan hade jag ju en helt ny läroplan att relatera till. Vad tycker du om läroplanens demokratitankar och kursplanernas innehåll? Hur arbetar du med dem?
Malin svarar Anne-Marie Körling så här:
Läroplanens demokratitankar måste sättas i praktik. Och hur dessa tankar ska sättas i praktik måste lärare ständigt diskutera, pröva, ompröva och utveckla. Det vill jag göra med mina kollegor – och med eleverna. Inte ensam. Jag vill tolka läroplanen och kursplanerna – tillsammans.
Ordet demokrati vill jag gestalta genom att planera tillsammans med eleverna. Ordet demokrati ska få liv i klassrummet genom dialog och möjligheten till möten. Ordet demokrati får mig att vilja sudda ut alla tankar om rätt och fel. Jag – som lärare – måste våga, vilja och kunna gestalta det vårt samhälle är uppbyggt på – demokrati.
Läroplanen och kursplanen i svenska är mina styrdokument. Jag ska följa dem. Och det gör jag. Men de är så mycket mer. De är inspirationskällor för mig. Jag finner stöd för min undervisning i dem. Jag rör mig i dem. Mitt i. Och jag har dem nära – alltid.
Publicerat i Intervjuer, Mina läsare
Kommentarer inaktiverade för Mina frågeställningar – och givarens svar
Vi läser alltid av verkligheten. Det är mänskligt att göra det. Det är också mycket mänskligt att notera saker och ting som sker runt i våra olika verkligheter. Här är ett avslutat kaffesamtal. Tre koppar står kvar till eftervärlden. Vad ser vi rent faktiskt: