Anne-Marie Körling

Man kan ge bort allt annat än saker. Exempelvis kan man med fördel ge bort en stund. En stund är något mer än bara själva stunden. Så här gör man.

• Man tittar på den som man vill ge bort en stund till.
• – Aha, den där lilla personen tycker om något så gott som stenugnsbakad frullebulle med jättestor skiva ost på
• Då köper man en sådan frullebullefrallamacka och lägger in den i smörgåspapper
• Sedan köper man en dagstidning från exempelvis något annat land, om man vet att personen i fråga har ett specialintresse av Danmark – kan man köpa någon dansk tidning…
• Då har man två saker – en tidning och en frullerullebulle av det nyttigare slaget.
• Då packar man ned de där två sakerna i något annat – eventuellt lägger man allt lite fint i en favoritsoffa… och intill det ställer man en kall öl, en varm kopp kaffe
• och så presenterar man den stund man har skänkt bort – alltså en stund på soffan. Och den ska respekteras till fulla. Stunden alltså.

En annan stund man kan ge bort är:

• Man måste titta lite på personen i fråga. Lite noggrant. – Aha, den här personen ska bestiga ett högt berg.
• Man kan då köpa ett gott mineralvatten med vackra bubblor i – som om det vore från en riktigt högt belägen källa.
• Så letar man ut en underbar och väldigt konstig sida om bergsbestigning som den där personen inte alls har någon aning om.
• Därefter ger man en hög med något smaskigt att äta på. Nu är ju den som är så inne på bergsklättring antingen lite mer försiktig av sig – så jag föreslår en hög med russin. Överst kan man sätta en liten hemgjord flagga – I was here… bara för att.
• Sedan säger man att den här stunden har jag skapat till dig… du får den och den räcker till i trettio minuter. Varsågod.

Man kan också ge bort en stund av detta slaget:

• Återigen så måste man titta lite på personen som ska få en stund.
• – Aha, den här personen har så ont i fötterna, tänker man, för personen går omkring i så höga röda skor och de är alldeles för spetsiga därfram. – Aj, säger personen och klagar på sina liktornar. Det är då man ska gå till aktion.
• Man går till apoteket och köper en liten kartong med liktornsplåster – man tar ut ett och lägger det i ett litet kuvert med den snirkliga texten – Jag tycker synd om dina tår.
• Sedan tar man två matskedar fotsalt, det där som står längst inne i alla badrumsskåp till absolut ingen nytta. De där matskedarna lägger man i en liten lämplig ask. På den kan man skriva – Salt för söta tår… om man nu tycker det.
• Sedan köper man en blaska av blädderkaraktär, fisketidningen, Damernas flärd, Hitta på din verklighet i Hänt i veckan…
• Sedan köper man två praliner – kanske tre… och då brukar man få en liten kartong och de kan vara spännande att pillra upp och undra vad det är för något.
• Sedan säger man – du det här är ett litet kit och jag tänker mig att du ska få den här stunden… så när du kommer hem kan du göra den till dig  – alltså ett fotbad, en tidning så att du verkligen sitter där och har fötterna i det där varma salta vattnet, tre chokladbitar som lägger sig som bomull i hela magen (kan bytas ut mot morötter men det är inte lika roligt) och så ska du sitta så i ungefär 20 minuter och när allt är över så plockar personen så fiffigt fram det medsända lilla liktornsplåstret.

Jag har givit bort många stunder. Jag gillar att tänka på vad folk kan behöva för stund. Det finns många som behöver lite tid för andra saker. Därför sätter man ihop en liten stund. Man komponerar den helt enkelt.