Jantelagen och tankar om den

Denna artikel kan läsas och begrundas. Jag tycker det finns all anledning att se över vad vi inte tillåter varandra. Det är hemskt att få sin glädje över sina strävanden tystade och ogillade. Det föder inget hos någon. Jantelagen kan ersättas med Systramilagarna. Dessa lagar har andra regler. Vilka jag kommer att fila på.

Något så fjantigt som jantelagen vet jag inte. Hur skulle då utveckling kunna äga rum?

Publicerat i Sorg | 2 kommentarer

Något om platser

Någon säger – Du, kom med, jag vet något som du kommer att gilla. Och svarar man ja så får man omtanken, kanske en händelse men mest av allt –  en ny plats. Jag tänker ofta på de platser människor vill visa upp eller dela med sig av som gåvor. Tänk att få en plats. Och det fina med den platsen är att den aldrig riktigt kan ägas. Den kan bara delas. Man delar den här platsen med så många andra. Men man minns den för sig själv. Jag blir alltid glad över att få en plats, eller en kunskap om en plats människor tror kan passa mig. Om inte så gör det heller ingenting. Jag ser det här som en gåva hur som helst.

Publicerat i Pedagogiska miljöer, Värdegrunden, Verkligheten | 2 kommentarer

Måttet på livet – något privat kanske

Över vattnet flög jag. Mot mitt hem. Jag lyssnade på Bach. Jag blundade. Befann mig i nuet. Det är fullkomlig sällsam lycka. Så tänker jag – här är de svenska nyheterna. Jag tänkte njuta av läsningen i de tidningar man erbjuder mig. Jag bläddrade i det igenkännande språket. Hemma känns närmare.

Och så genom fyra tidningsrader förändras den vackra glädjen till en eftertänksam sorg. Jag noterar datum, studerar åldern, tänker platser och gemenskaper. Och så är all livsallvarliga där. Att erbjuda ställföreträdande hopp om livet när det inte längre finns. Istället för det avslutade livets punkt.

Och någonstans tänker jag – kunde vi vara ställföreträdande hopp om livet? Låna ut vår livsvilja där den sinar. Kanske lite överflödig livsstyrka. Man kan låna ut kompetens. Kan man låna ut sin livsvilja?

Jag ser ut över molnens enorma landskap. Det är olika dramaturgi i molnens formation. Det är en karta jag inte förstår. Men för en stund lånar jag sången och tanken om det där hoppet – somewhere over the rainbow… Jag tror vi människor ska vara mycket rädda om varandra. Vi måste passa på att vara det.

Publicerat i Sorg | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Måttet på livet – något privat kanske

Fotografier – ett försök att förstå ljus


Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Fotografier – ett försök att förstå ljus

Mina tankar om gott lärandeklimat – inte klassrumsklimat

Klassrummet! Det är ju bara ett rum. En samlingsplats. Vi talar om det goda klassrumsklimatet. Jag tycker vi ska tala om det goda lärandeklimatet:

Så här tänker jag om detta lärandeklimat:

  • Sätta undervisningens fokus i centrum, genom dem skapa relationer och ordningen för undervisningen, dvs tro på det läraren undervisar kring och lita på att eleverna kommer att följa lärarens undervisning. Detta är svårt men befriar alla i klassrummet från att bli fokus för eventuellt dåligt uppförande. Se till att lektionen kommer igång så snart som möjligt. Den har ett innehåll. Tillsammans skapar vi mening. Ser varandra.
  • Hjälpa eleverna in i det lärande som är i fokus. Det betyder att finnas till, utmana, bekräfta och fokusera på innehållet och inte på elevens eventuella brister eller uppförande. Det tar tid detta för det bryter kanske mot skolkoderna, men är tillika vårt läraruppdrag.
  • Att läraren föder undervisningens aktioner framåt. Elevernas medagerande, nyfikenhet och vilja att lära uppmärksammas positivt. Och att frågor som ställs till läraren kan bli frågor som läraren förmedlar mellan eleverna – kunskapen finns i gemenskapen i klassrummet och lärandesklimatet ska betyda DELA. Vi delar med oss till varandra. Den mångsamtal som undervisningen genererar med och utan lärare ska uppmärksammans.
  • Alla styrkor i såväl gruppdynamik och enskilda elevers lärande och vilja uppmärksammas medvetet. Se framstegen, se viljan, se hur eleverna lär sig och visa fram det för den lärande. Vänd undervisningens rätt-och fel till undersökande, processande och frågande.
  • Lärandet kan fungera som en dragkrok för lärandeklimatet. Läraren som håller sig till sitt undervisande fokus kan relatera till detta och genom idogt arbete få eleverna med sig i detta föränderliga förhållningssätt – från individ till elevens förhållande och engagemang i det lärande uppdrag som ges. Det kräver kanske att man ständigt övar upp sig i sitt lärarseende om vad som sker i klassrummet, en del elever behöver mer tid att komma in i undervisningen, andra arbetar gärna och snabbt. Visa att man ser att eleven är i färd med att kliva in i utvecklingszonen, om än med små kliv.
  • Ett medvetet förhållningssätt där undervisningen har ett fokus på det framtida lärandet hos eleven. Se och utvärdera tillsammans med eleverna hur och vad för lärande som dagens undervisning genererade och därigenom skapa lektioner för morgondagen.
  • Summera alltid lektionen och undervisningens fokus. Detta för att det är det som varit uppdraget. Summeringen av lektionen kommer ofta bort och eleverna försvinner ut ur sitt lärande utan att få den samlad, gemensam och fokuserad. En viktig del av undervisningen blir därför bortglömd. Att gå på rast utan detta fokuserande är synd.
  • Identifiera styrkorna hos var och en av eleverna. Skriv ned de styrkor du som lärare ser. Det är att ändra förhållningssätt till eleverna och förändra individfokus från individ till lärande elev. Vårt uppdrag är just lärande. Och det äger lärare och elev tillsammans.
  • Styrdokumenten och kursplanerna är levande och verkliga aktiva bollplank. Dessa ska eleverna ha tillgång till genom lärarens medvetenhet om dem, agerande och förvaltande ur dem och omsättarglädje kring det vi undervisar kring.
  • Elever som frågar varför – söker svar på en mycket viktig lärande fråga som dessutom står förklarad i kursplanerna för de ämnen vi undervisar i. Berätta om varför och gärna med hjälp av kursplanerna. Rätt dokument och bejakande inställning. Det såväl gemensamgör elever och lärare om det gemensamma uppdraget lärande och vad samhället ser och tänker om den i klassrumssammanhang.
  • Alla elever är dragkrokar för alla. Klassrummet är en social samlingsplats och ska därför utmynna i samtal, diskussioner och spontana gruppsamtal. Om vi tillåter lärandet kommer undervisningens fokus bli en fråga och ett arbetsområde för eleverna. Vi kan anta att eleverna vet varför de är i skolan och att vi sätter lärandet i fokus. Det gör det faktiskt lättare att vara elev. Uppdraget har vi ihop. Låt se – hur gör man nu det här? Hur många hur kan vi göra det på?
  • Summera gruppens dagliga lärande vid avslutande samlingar: Vad lärde vi oss och av vem? Det är för att lyfta fram lärandet och sätta detta i fokus.
  • Läraren kan fokusera på elevens dagliga lärande och sätta ord på den. Jag ser att du är i färd med att lära dig procenträkning? Du läser så ledigt att jag försvinner in i din högläsning, tack för att jag fick lyssna.
  • Samarbeten som misslyckas ska inte splittras på utan ges ny möjlighet. Hur ska ni lösa det denna gång? Mina mest framgångsrika undervisningar har varit att ge de som ”inte lyckas” fler och bättre redskap för att lyckas. Jag har inte delat på dem utan tvärtom. Givit nya uppdrag med nya strategier som kan stötta. Inte för att saker går fel utan för att redskapen har varit otydliga. Skratt och roliga samarbeten är bara att välkomna. Summera samarbetet likväl som det lärande som ägde rum i detta.
  • Och vi som är lärare – uppmärksamma våra egna styrkor och var stolta över dem. Fila på de uppdrag som ges och som kan kännas tunga. Ge dig själv en klagomur och en väl avgränsad tid för att klaga och besvära dig. Max fem minuter. Detta för att förhindra att det kryper in i läraryrket och sipprar ut i tid och otid. Var snäll mot din lärarprofession. Se framtiden i din undervisning – inte gårdagen. Vad behöver din undervisning göra för morgondagen.

MINNS – att utvecklingen sker i den riktning vi ställer frågorna! Hur kunde det bli så här bra? Hur gjorde vi så att vi lyckades?

Läs här – Satsa på den inre kraften – om andra liknande tankar jag har.

Publicerat i Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag, Undervisningen | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

94 Pridefotografier från förr

Årets Pride var en fotografifest. Jag fick kramar, nickar, glädjeutrop som jag givetvis gensvarade på. Stort tack till er alla som lät mig fotografera. Jag tycker det är så roligt. Pridefestivalen var lyckad tänker jag.



Anne-Marie fotograferade 2009

och här är fotografier från 2008














Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Att lära sig främmande språk via en språkpartner

Det är kanske ironiskt – men efter många års spanska så har jag aldrig använt mina skolkunskaper i verkliga dialoger, min franska använde jag i Loiredalen en endaste gång, och blev omedelbart justerad å det ovänligaste. Nja, jag kan inte direkt stoltsera med språkkunskaper som gjort att jag blivit en modig konversatör. Och det är det jag egentligen längtat efter. Jag kan lyssna på spanska. Jag kan tala en liten hjälplig här-spanska, dvs den spanska som är i tid och rum och som kan låta ungefär så här – Jag äter en tomat. Det vore ju trevligare om jag i ett här och nu kunde förflytta mig språkligt till då och en annan plats – men nu är det dessvärre inte så. Min lyssnarförståelse är något större än min pratarberedskap.

Och jag är född under den tiden då det fanns språkkurser att lära sig språk genom. De bestod av härmandet. Det var inte så kul att härma för det gällde ju att man då förstod vad det man sade genererade hos den man sade det till. Det kunde ju också hända att man sade något som den man sade det till inte alls höll med om utan började diskutera helt andra saker. Då kunde det bli svårt.

Nu finns det en annan möjlighet. Den att skaffa sig en språkpartner. Alltså en person som exempelvis kan och pratar spanska och som går i språklighetsutvecklartankar och vill dela med sig samtidigt som språkpartnern lär sig exempelvis mitt lilla och inte alls så stora språk svenska.

Den 28 juli 2010 står det en spännande artikel i International Herald Tribune som handlar om det levande mötets språklektioner där partnern kan vara en fjortonåring, en gammal man, en kvinna i de fyrtio, en högskolestuderande och alla med ett gemensamt syfte – att lära sig språk. Artikeln har rubriken Changing the way people learn languages.

Vill man byta sitt språk mot ett annat kan man gå in på sidan MyLanguageExchange.com och lär via email och chat. Det finns 115 språk att välja och vraka mellan. Man kan också fördjupa sig i Engelskan på denna sida. Det handlar helt enkelt om att dela med sig. Det handlar också om att få använda sitt språk, det egna och det man är färd med att lära sig.

Share your words.

Publicerat i Barns rättigheter, Strategier | 2 kommentarer