Den lilla Verdandiskriften från 1926 bär titeln Dumheten. Författaren Hjalmar Öhrvall har gjort en psykologisk studie över just denna dumhet. Jag läser med förundran. Om andningen och de blåa linfälten.
Själva andningen sitter i exspirationsmusklerna och stämbandsmuskulaturen skriver författaren. Men vad som riktigt styr dessa finns det ingen förklaring till (1926). Jag tycker att orden är lite vackra och därför drar jag ett djupt andetag med mina exspirationsmuskler för att verkligen undersöka var de sitter. Jag kan se andningsrörelserna med blotta ögat (så observant är jag).
Inandningsrörelse kommer sig av
- plötslig förskräckelse
- djup ängslan
- häpnad av det löjligare slaget (nu häpnar jag och det är av det löjligare slaget)
- snyftningar
Utandningsrörelser kommer sig av
- skrattet
Jaha, och där tog all förklaring slut – hur det hörde ihop med dumheten vet jag inte. Jag läser vidare under kapitlet
PRÖVNING AV DEN GIVNA DEFINITIONEN PÅ OLIKA FALL AV DUMHET.
Det känns som om jag är ute på ett stickspår. Men å andra sidan är det här en del av de tankar man hade en gång i tiden. Dumma anses de vara som saknar synpunkter på sådant som vanligt folk har synpunkter på; de äro självfalllna för vanligt, normalt folk. Exemplet på dumhet kan yttras enligt följande mening:
En blå linåker som går i vågor tas för ett hav.
Nu drar jag den där inandningen som gör mig så där obeskrivligt dum enligt författaren.
Om ni inte kommer över boken/skriften kan jag meddela att kapitelrubrikerna lovar denna läsning:
- Dumhetens väsen och olika former
- Prövning av den givna definitionen på olika fall av dumhet
- Individuell dumhet
Hit räknas en viss tankspriddhet. Men inte den lärda tankspriddheten för den skiljer sig ifrån den lärda dumheten. Kronisk slöhet räknas till individuell dumhet. Tron på vidskepliga talesätt räknas till dumma. Alltså om en hare eller katt springer över vägen så är det bara att nonchalera detta så är man klok, eller att det gör detsamma om man är 13 till bordet. Mina reflektioner är: varför tar man bort sittraden 13 i flygplan och hoppar över detta tal. Man kan sitta på rad 12 eller rad 14. Men inte 13. Fast i verkligheten gör man ju just detta.
- Den kollektiva dumheten
Till den kollektiva dumheten hör kvinnans modeklädsel och i synnerhet de spetsiga skorna och höga klackarna, vilket leder till ”konstgjorda tågångarläge” samt yrkesdumheter där man inte har insikt om yrkets hemligheter. Till exempelt att manliga skräddare sitter på ett bord och syr men att inte kvinnliga skräddare gör det. Denna ovana försvann med industrialismens intåg – symaskinen.
- Kampen mot dumheten
Här är en skriftlig mening som ska bekämpas: Melonen är av naturen delad i klyftor på det vi må äta dem inom familjen, pumpan som är mycket större, kan man äta i sällskap med grannarna. Mot dessa sorters meningar ska man inte stå vapenlös.
Att dem som hatar andra ska resa dit och undersöka saken för att komma på bättre tankar.
- Dumhetens förebyggande
Då jag har raljerat över bokens innehåll då jag finner den rolig blir jag plötsligt mycket allvarlig då jag läser författarens inlägg i skoldebatten:
`Hur mycket bättre vore det ej om skolan förstode att väcka eller snarare underhålla och utveckla den naturliga vetgirighet som finnes hos alla normala barn, om den meddelade dem sådana förkunskaper som bland annat skulle sätta dem i stånd att själva tillägna sig det vetande som var och en kunde komma att behöva och som kan vara mycket olika i olika fall. T.ex lära dem hur man slår upp ord i uppslagsverk, hur man tar reda på litteraturanvisningar i olika ämnen, osv. Härtill kommer såsom redan är antytt nästan allt vetande som inhämtas i skolan inpräglas hos lärljungarna på auktorietstrons grund. Vad som står i läroboken eller vad magistern säger förutsättes utan vidare vara sanningen.`
Denna text kan förvaltas i dagens tid. Den är inte dum att läsa. Den är snarare klok.
__________________________________________________________________
Jag är dum som inte fortsätter mina studier i dumheten. Jag kanske finner mig dumförklarad men jag tager denna enorma risk och sänder ett tack till Mattias Boström som av någon outgrumlig ( jag tycker mitt ord är bättre av alla outgrundliga anledningar) anledning sände och skänte boken till min ännu så kloka dotter som läst boken och fann sig själv en aning kluven till meningen om den blåa linfältet.
Litet tips – Om man söker på google över blåa linfält – så kommer man till gula linfält. Men under samma söknamn kommer några bilder av hav upp. Det är en märklig tanke som detta ger. Vem är dum när man kan söka problemen för frågeställningarna?
