Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront… inleder Harriet Löwenhielm sin dikt. Jag är i färd med att skriva en bok och jag högläste ur den för en lyssnare för en tid sedan. Och idag sa den som lyssnat
– Du fick mig att göra helt annorlunda, helt och hållet… och det var bra. Tack för det!
Då började jag nynna: Tallyho, Tallyho, jag har räddat ett barn! Jag har räddat ett barn!
Anne-Marie
Att få vara intill havets vågskvalp, bryggans gungeligunggung, solens lekfullhet är ingenting mot energin i en lekande fyraåring som efter en halv dag somnar i min famn och till mina barndomsnynnande av sånger från förr. Att känna en liten kropp andas in och andas ut, bli tyngre och tyngre, och slutligen somna bort från skrattmåsarna och storbromsarna för en stund är ett sommarminne för höstdagarna. Tystnaden hos oss vuxna bryggsittare då fyraåringen sov var total.
Ska det vara så? När vaknar den där lilla? Och vips gör den där lilla ungen det, tittar upp och säger
– Anne-Marie, ska vi leka skola, ska vi det?
Anne-Marie
Tänk att vara ett ljushuvud med mörka tankar.
Ljushuvudet lyser upp där det är mörkt.
Kan man mäta ljushuvudet i watt?
Ett ljushuvud gör ingen skola!
Ingen energibesparing för ljushuvuden!
Ljushuvuden lyser upp där någon låter det lysa!
Lucia får vara ljushuvud åt flera ljus.
****
Anne-Marie,
som bara leker med orden
Jag var inget ljushuvud i skolan men jag var ett huvud. Ibland så fick vi frågor utanför den ordinarie skolboksundervisningen och då fick mitt huvud energi och ibland blev mina lärare förvånade över mitt snabbtänkande huvud. Det var dock alldeles för sällan. Oftast satt jag över böckerna och förstod inte så mycket. Jag tror att den stränga formen fick mig att pressas in i en mall som jag inte riktigt kunde trivas i. Det var först på högskolan jag förstod att tänkandet i huvudet var intressant och att detta tänkande efterfrågades. Gärna ihopblandat med det som var kurslitteratur. Då sken jag upp. Inte bara huvudet blev ljust, hela jag blev det.
Anne-Marie
Skolinspektionen ska nu granska om elever är rätt placerade och att barn får den utbildning de har rätt till och utifrån de behov de har. Återigen – det är utifrån elevens rätt som vi arbetar i skolan. Alla elever är våra uppdragsgivare. Det ska inte betyda att sär inte får vara här.
Det är så att skolan ska hjälpa eleverna för ett fortsatt liv utanför skolan. Det är viktigt att tänka på det. Det är inte alldeles säkert att vi självförtroendestärker eleverna så att de kan möta livet utanför skolan. Det är ansvaret om den möjligheten skolan ska förvalta.
Anne-Marie
Lastautomatbil – långt och besvärligt – men vittnar om teknikens inträde och förnyelse av språket.
Anne-Marie
Min pappas syster skrev detta brev till min pappa. Kriget var stort och övermäktigt. Tekniken syns i stavningen av bilen. Barnet som skriver brevet är ungt och det hemska varvas med vanligheter:
Kära E!
Hur mår du i dessa krigstider?
Häromdagen var det så vackert och varmt att man kunde gå
utan kappa, och en flicka i skolan gick utan kappa och med
sommarklänning.
Din kamrat xxx har dött. Han har blivit överkörd av
regementets lastautomatbil så att det ena benet
gick av och magen blivit krossad.
Tack för kortet.
Har du glömt att pappa bad dej köpa vantar?
Om det intresserar dej så fick jag varning i Tyska,
aritmetik och Svenska.
Hjärtliga hälsningar från din syster.
****
Anne-Marie
