ÄNTLIGEN – jag får medhåll. Är inte en sitta-still-pedagog-själv. A-M
Anne-Marie
Min bror har ett bageri. Där bullade jag in mig en het sommardag. Jästen klarar inte värmen, degarna jäser för fort, man kan blanda isbitar i den jäsande massan, kyla ned och avstanna processerna, smöret smälter ned och drippelidroppar innan det ska smälta ned och förgylla, vätskebalansen ska vara den rätta … och så saltet, glöm för sjutton aldrig saltet!
Varje miljö har sin ordlista. Bageriets ordförråd är stort och skafferibetonat. Det låter så gott om kardemummakärnorna, kanelen, äggulorna, anisen, degmatandet, surdegsorden, slickepottgott!
Anne-Marie
Jag bakade ihop något nytt ord – Slickepottgott! Mumma Kardemumma för ord av detta slaget. Ordet har ännu inga träffar på Google. Slickepott har det. Söker man där kommer man osökt in på fingerramsor. Osökt – man kommer någon vart – oavsett!
Mitt lilla särintresse – att pillra på orden- rucka på orden, peta till dem, skyffla undan det vanliga kring dem, göra om och nytt. Och ord som är så små, så små. Men så bedrägligt begreppsinnehållande och särskiljande. Vi kan förstå ett ord tror vi. Men föreställningen ordet gör i ditt huvud kan vara en helt annan föreställning i mitt. Därför har vi talet, bilden, beskrivningarna så att vi kanske kan kantstötta mindre och söka förstå mer. Till detta behövs kommunikationen, dialogen, kroppen, ansiktet, människan, lukten, ögat, rörelsen, handvisande, fingervisningarna av det goda slaget, skrivandet (och inte det på näsan) och lusten och viljan att förstå.
Ordet! Ett mäktigt litet rike!
Anne-Marie
Russinen i Kiwiboken – så glad jag blir då jag får ett meddelande av detta slaget:
jag läser Kiwimetoden, jag vill hitta russinen i boken och äta upp dem 🙂
och minns att ord som russin gör mig glad. Jag blir glad för små saker. Väldigt små! Det har livet lärt mig. Och den kunskapen tycker jag om!
Anne-Marie