Barnet inbjöd till lek …

BARNET inbjöd till lek…

… och det är så enkelt att leka med. Den lilla låg i en barnvagn. Det hängde en skyddande filt över barnet, mot solen, i värmen. Den lilla tittade ut. Jag tittade in på den lilla. Då log den där lilla ungen och lade filten över huvudet. Och så tittade den där lilla ut igen, skrattade och så höll det på från innerstadsbussturen till utanförstadsbussturen.

Jag räknade till 30 gånger. Men sedan slutade jag. Det kändes vuxet att räkna. Barnet räknar inte. Barnet är lika förunderligt fascinerat av att världen försvinner och kommer tillbaka. Och att försvinna bakom något, att gömma sig på samma ställe, det är en rättighet ett barn ska ta sig och vi andra ska visa respekt för. Jag log och lekte med. Jag räknade till 30 gånger. Men därefter så insåg jag att leken är universal, för alltid och tillsammans med den motspelande lekande jag. Varför räkna?

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten, Barns rättigheter | 2 kommentarer

Elakhet har inget egenvärde

Jag lyssnar på morgonpratet i TV. Väntar på nyheterna – Marc Levengood säger – Elakhet har inget egenvärde!

Jag håller med. Men trots det möter man den överallt. Och den skadar ofantligt. Den nära elakheten tycker jag den värsta. Innanför-relationens-elakhet. Den har aldrig något eget egenvärde.

Däremot har relationen ett egenvärde. Och den ska man inte punktera med ilska, knivord och verbal abuse. Jag ryser vid ordens elakhet. Och om barnet möter den? Oskyddade är alla. Det finns inget ordboksskyddande. Det finns bara det egna ansvaret om orden man kastar ut över en annan människa.

Anne-Marie

Publicerat i Misstagen | Etiketter , | 2 kommentarer

Födelsedagen!

Det är en födelsedag idag. Och den firas långt härifrån. Den firas i sand och vind, hav och historia. Det jag kan sända är mina tankar om presentsnören en gång för länge sedan, och paketen som bars genom skogen till skogsjön, till vackra kopparna med alla årshjärtan runtomkring, till fåglarnas tisseltassel i tallarna. Jag kan också sända iväg min mammakärlek i krokiga och slingriga försök till historiebeskrivning och nulägesrapportering.

Ett barns födelsedag är också föräldrarnas födelsedag. Den dagen förändrades livet för en familj, den dag då något nytt litet liv kom in och för alltid satte ned sina små fötter på vardagsrumsgolven och vars tonårshänder begärde kylskåpsmjölkens växtkraft och så den där fotbollen som sedan dess alltid var i rullning.

Det är stort det här med födelsedagar. Större kan det inte bli. Födelsedagen är knuten till den lilla människans absoluta inskrivning i världen, bland oss, och för mig personligen – i mitt hjärta, i min tanke och i mitt eget liv.

Anne-Marie

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter | 1 kommentar

Mitt utvidgade kollegium är socialt!

Vi undrar över sommarlovet och lärartiden. Under mina sommarledigheter skriver jag på min pedagogiska tankar – här på bloggen, och kwittrar ut lite artiklar på Twitter, får en länk ut till andra pedagoger som undrar över allvarliga frågor, exempelvis så twittrar Sir Ken Robinson om hur Kina börjar undervisa sina femåringar i engelska redan nästa år. Det är roligt med språk och de kinesiska barnen kommer säkert lära sig en hel del. Det är behövligt med språk.

Våra femåringar skulle säkerligen kunna leka sig in i det engelska språket redan nu. Och alldeles nyss facebookade jag med en av mina närmaste kollegor, i twitterflödets dagliga kontakt, och vi pratade om det mesta om det pedagogiska. Som om vi satt i ett lärarrum. Det är så socialt mitt utvidgade kollegium. Det inkluderar massor av andra yrken också, och en och annan pensionär som lämnat arbetslivet och ordar och berättar om sina historier att minnas och lära av.

Jag är lite rörd, but not shaken, av näringen jag får här hemma. Jag är social. Och jag är nyfiken. Jag vill dialogen. Och här sitter jag och det är som om sparvar flyger stekta in i munnen. De som någon sa att man inte kunde vänta på. Jag väntar ju inte ens. De kommer bara till mig. Och det utvecklar mig. Jag ticketackar. Social till tusan.

Anne-Marie

Publicerat i Klassrummet, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | 1 kommentar

UR – BARN AV SITT SPRÅK -programtiderna!

I brevskörden idag kom programmet – förhandsvisningen – av det program som heter Körlings barn. Det är Barbro Ljungström med filmteam som följt mig in i min pedagogiska gärning, mitt tänk och är väldigt innanför det jag hoppas och vill verka för. Jag har nu sett programmet, med hjärtklappning, tårar och kärlek. Och hoppas ni ser det då det sänds i höst.

Barn av sitt språk,

Del 2: Körlings ord sänds i Kunskapskanalen den 16 september kl 20.30 och 19 september kl 16.00.

Anne-Marie


Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , | 9 kommentarer

Kallprat – vilket trist ord…

… för något så vackert. Det är bekräftelsens hit-och-dit-tal som helt plötsligt blir ett annat sorts samtal. Vi måste värna våra kontaktytor. Språket är ett sådant. Jag föreslår varmprat!


Anne-Marie

Publicerat i Klassrummet, Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet | 3 kommentarer

Det nya skrivandet – barnets skrivrike ska utropas!

Det nya skrivandet.

Det är nytt för ett barn att skriva. Trots att det är gammalt och erfaret för oss. Vi ska minnas att detta skrivrike uppenbarar sig för barnet. Vi får aldrig någonsin göra detta skrivande till något självklart som vi bara tar för givet. Jag ser barn som lyser över sin förmåga att skriva. Det är ren lust.

Detta skrivande som äger rum i det fria skrivrummet, det där penna, papper och sociala samspelet är i fokus. Kanske inte alltid i klassrummet utan mer där barn får tillgång till redskap. Det är inte omodernt att skriva. Papper och penna är nya riken – precis som tangentbordet är det för barn. Det är alltså inget antingen eller – det är både och. Och gärna med vår vuxna vilja att delta och få höra hur barn vill berätta. Inte bedöma. Utan närvara!

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten, Barns rättigheter, Formativ bedömning, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , | 12 kommentarer