Det var ljuset. Det var trappen. Det var trumman. I öronen hörde jag på Stabat Mater.
Anne-Marie
Då jag ser klassrum i TV tittar jag noggrant. Ofta ser jag traditionella skolrum, skolsalar och klassrum. Det saknas mycket på väggarna, ibland ser man ingenting på dem, inte ett spår av eleven. Läroplanen LpO94 skriver mycket om det kreativa och elevernas bidrag till undervisningen och det borde synas i klassrummen tänker jag. Det jag också ser är ofta att läraren är den som går omkring i verksamheten och elever som räcker upp handen för att få hjälp. Det ser ut som det gjorde en gång i tiden. Det oföränderliga. Också där ser jag hur lärarrollen kan utvecklas och klassrummets allemansrätt förändras.
Hur ser samspelet ut i rummet?
Hur ser samspelet ut mellan eleverna?
Hur ser vi alla att det är ett pedagogiskt innehåll i rummen?
Anne-Marie
Läs Kolla Källan eller hos Kristina Alexandersson
UNDERVISA OM UPPHOVSRÄTTEN – BÖRJA MED ELEVENS RÄTT TILL SINA EGNA VERK
Då det gäller upphovsrätt kan man börja med elevernas arbeten. Då förklaras upphovsrätten i det verkliga rummet. Om vi förstår att se på elevernas arbeten som rättigheter, alltså elevernas rättigheter att äga sina saker, bilder och texter. Eleverna kan lära sig om copyright genom att läraren frågar om rätten att använda sig av deras arbeten, också fråga om rätten att högläsa alster och genom att tillfråga eleven om hur att använda de saker som eleverna har gjort.
Genom ett sådant förhållningssätt till elevernas alster påverkas också elevens syn på andras rättigheter. Jag tycker att eleverna har rätt till värdighet och respekt för sina upphovsverk. Läraren kan modella respekt.
I en av mina gamla klasser förändrade vi klassrummet till förlag och producerade allt för en tänkt utgivning. Eleverna lärde sig om sina egna rättigheter då de i allt härmade hur en bok såg ut. Det här kom också att påverka själva synen på arbetsböckerna. En del arbeten var formativa och andra i publicerad form, alltså utgivningsbara.
Jag skiljer på process och produktion. Och det ska eleverna också få göra.
I en av mina klasser kom eleverna att begära undervisning kring ”den lilla svarta texten” vilket var den enda sidan jag inte undervisade om. Jag ringaktade mina elevers vilja att lära ur den också. Från årskurs tre läste samtliga elever självständigt igenom den svarta lilla texten på alla sina böcker – därför där stod en hel del matnyttigt att kunna:
Det sista kom att bli en vardaglig fråga då jag lämnade ut kopior av olika slag
– Får du göra det här?
Anne-Marie