Läraren får aldrig bli elevens mål. Det blir läraren om läraren undanhåller eleven innehållet i kursplanen. Läraren ska äga kursplanerna och läroplan samt barnkonvention. Jag är en förespråkare för att lärare aktivt bär med sig sina dokument så att vi alltid, alltid kan relatera till dem. Om läraren gör sig till mål, dvs, talar om att eleven är duktig, arbetar fint och alla dessa kommentarer så handlar det ofta om det subjektiva tyckandet. Läraren är en del av samspelet, medlet och möjligheten för att nå mål. Eleven ska låna kompetens av läraren. Läraren ska åskådliggöra och visa strategier, lägga fram mängder av texter som berör det fokus som undervisning har och får.
Kursplanens VAD och VARFÖR ger eleverna och läraren en ofantlig möjlighet att arbeta med HUR. Detta HUR vi ska arbeta med innehållets VAD är lärarens uppdrag. Varför vi arbetar med det vi gör syns i syftestextens VARFÖR. Med detta vill jag säga att kursplan, läroplan och barnkonvention är såväl rättighet som trygghet, skyldighet och ansvar för såväl elever och lärare. Men det är läraren som är helt ansvarig för läroplanens genomförande.
Strävansmålet har lärare och elev gemensamt. Det fokus, alltså det lilla pappret som gestaltar detta i min skiss, ska höra samman med strävansmålet och båda lärare och elev ska kunna relatera till detta strävansmål.
Frågor? Ja, jag grubblar ständigt och har gjort det i flera år. Frågorna som jag själv ställer mig i min undervisning gör att jag utvecklas. Och den utmaningen vill jag ha. Mitt råd är att vi börjar befolka HUR i allt vi gör i relation till våra styrdokument. Om vi inte gör det så kommer vi att få ett HUR också. Nu har vi en stor frihet. Och den har man ansvarat oss med. Det ansvaret ska vi ta fullt ut. Vi är utbildade till det, vi lärare!
Anne-Marie
