Jag brukar förklara hur jag gör genom att göra det jag ska förklara. Här visar jag hur tre ord och en mening kan förklaras:
Jag läser just nu Binas historia av Maja Lunde. Hon skriver och beskriver:
Jag kände mig tillbakaflyttad till sega lektioner i naturhistoria där läraren predikade vår historia med domedagsröst så mässande att vi snart döpte om lektionerna till Sömnhistoria. Vi var för små för att förstå omfattningen av det man försökte förmedla. När läraren spände sin rynkomgärdade blick i oss vände vi oss mot solljuset från fönstren och fantiserade fram figurer i lämpliga vackertvädermoln eller tittade på klockan på väggen för att se hur länge det skulle dröja till nästa rast.
Jag väljer ut tre ord:
- tillbakaflyttad
- domedagsröst
- vackertvädermoln
Jag väljer ut en mening:
Vi var för små för att förstå omfattningen av det man försökte förmedla.
Jag leker med orden och skriver egna meningar kring dem:
- Jag blir tillbakaflyttad i tiden, tänkte jag då jag bläddrade i farmors fotoalbum.
- Den där domedagsrösten berättade att det var fara att vänta.
- Ovanför mig berättade vackertvädermolnen om att dagen skulle bli vacker.
Meningen fortsätter jag:
”Vi var för små för att förstå omfattningen av det man försökte förmedla.” Jag tittade på läraren och försökte förstå men det som berättades var alldeles för stort och långt ifrån att det inte gick att förstå. Ingenting om det som knöt an till våra liv och våra erfarenheter. Det skrämde oss mer än att det lockade oss att förstå och lära.
