Bäst utövas kontrollen genom ett aktivt ledarskap, genom att rektorer besöker lektioner och aktivt deltar i och uppmuntrar en dialog om undervisningsmetoder och elevernas kunskapsutveckling, skriver DN idag den 9 maj 2010.
Jag räds ordet kontroll om det kan förstås och signalera att vi inte litar på och måste införa kontroller och rätta till. Jag vill sätta orden i rörelse och alltså skriva om meningen: Bäst utövas det pedagogiska arbetet och uppdraget genom ett aktivt ledarskap, genom att rektorer besöker lektioner och aktivt deltar i och uppmuntrar dialoger och sätter igång lärandeprocesser bland lärare kring undervisningsmetoder och elevernas kunskapsutveckling. Så vill jag att det ska stå. Och där tar nu mina tankar fart.
Jag måste gå tillbaka till min egen lärartid:
Jag har haft ett mycket gott och värdigt rektorsbesök under alla mina undervisande år. Det var en rektor som nappade på mitt förslag om:
- följ mig en dag i klassrummet, notera och observera, var elev hos mig och undersök vad jag behöver utveckla, och se elevernas aktioner, se hur jag gör och uppfattas av mina elever och hjälp mig att utveckla min relation till såväl elever som kunskapsfokus.
- ha mitt utvecklingssamtal i mitt klassrum. Då kan jag berätta i det rumsliga om mina aktiviteter och mina tankar om vad jag tänker och hur det syns i elevernas gensvar.
För mig var det stort att få detta och jag minns fortfarande hur viktigt samtalet blev mellan mig och min biträdande rektor. Biträdande rektor tyckte det var bra och utvecklade själv sin pedagogiska syn. Det är nu 10 år sedan. Därefter har jag haft ett besök av en rektor som var intresserad och nyfiken. I övrigt har jag dessvärre inte haft något alls. Jag tror inte att det har varit illvilja utan mer av brist av förståelse för sin oerhörda vikt en rektor utgör. Dessutom tror jag inte att rektor har en tydlig roll som pedagogisk ledare. Jag tror många rektorer har hamnat under och i ekonomin. Men det pedagogiska ledarskapet är viktigt. Jag tror på pedagogiska ledare som tydligt ger sin vision om skolan och samspelar tryggt och nära den läro- och de kursplaner vi har att diskutera och följa samt de lagar som omger skolan.
Jag har alltid saknat pedagogiska samtal. 2005 gjorde jag tillsammans med en producent fyra filmer om pedagogiska samtal. Jag skrev frågor till filmerna och trodde innerligt på den tanken. Jag tror det är dags nu. De stora och viktiga pedagogiska samtalen har och bör vara centrala i skolan.
Då jag utbildades vid skolor i Nya Zeeland såg jag en rektor som dagligdags lyfte fram frågorna i korta men tankeväckande samlingar med lärare vid skolan. Jag deltog själv och njöt av att få ingå. De frågor som togs upp kunde behandlas en i taget eller kastas ut för att återknytas till senare. Men det gjorde att rektorerna satte igång processer och att lärarna började se något i sina undervisningar, i samspelen med eleverna och i undervisningen. Dessa samlingar genererade samlingar i klassrummen. Modeller tenderar att bli modeller som följer med ned i minsta organisation. Jag har alltid längtat efter samlingar kring viktiga frågor. De övriga kan med gott samvete mailas ut och bli ansvarslästa av lärare.
Jag har ofta tänkt på alla samlingar utan pedagogiskt innehåll där en stackars rektor måste upplysa om saker och ting som är rent praktiska och handlar om andra saker är det som alla egentligen vill tala om. Jag tänker också hur dyra dessa samlingar är, där lärare sitter och tar emot information och … kanske att innehållet kunde mailas ut. Det är dyra möten rent ekonomiskt.
Jag menar inte att vara elak mot någon utan mer förtydliga att vi alla hungrar efter att få verka kring det pedagogiska. Vi måste lämna den skola som bygger på envägskommunikationen där en rektor förmedlar till en hel skolas lärare och där lärare förmedlar till en hel klass. Vi måste få igång en verklig dialog. Dialog med varandra och gärna med tydliga innehållsfrågor. Skolan är i ett vägskäl.
Många av de uppdrag som vi får kommer inom något år. Låt oss få delta på en gång i detta och bygga upp en förståelse för det uppdrag vi har och den närhet skolan har till våra elever. Vi måste börja den pedagogiska diskussionen kring vårt uppdrag och förvalta vår unika kunskap om elever och deras utveckling i kunskap och lärande. Det finns ingen yrkesgrupp som kan så mycket om ungar idag. Och vi måste börja diskutera hur ungar lär sig och hur vi utmanar dem.
Jag tror också på skolans möjligheter. Men jag tror vi är mycket övergivna sedan några år tillbaka. Att vara rektor idag är ett yrke under stor press och mångfaldiga uppgifter. Jag tror det viktigaste uppdraget att genomföra är att samlas kring läro-och kursplanen. Det är för många olika läroplaner vid skolorna. Och läroplanen ska hjälpa oss att samlas i ett pedagogiskt uppdrag med syfte och innehåll. Vi har en stor frihet i det HUR som lämnas till skolan att förvalta. Detta hur som är lärarens frihet och elevens möjlighet att ingå i. För det är demokrati som är uppdraget.
Då jag har varit utomlands och besökt skolor: Nya Zeeland, USA och South Africa ser jag en organisationstanke jag ständigt tänker mig kan fungera. Det är en slags vision jag har om skolan. Jag ser också nya yrken inom skolverksamheten. Med inriktning mot ett innehållsrikt HUR och med ett genomförande som inkluderar elevernas rättigheter att lära och lära av varandra. Lärare måste, i samma organisation, lära av varandra också. Skolan är en lärande verksamhet.
Att uppdraget är stort förstod jag då jag träffade innovativa lärare från hela världen och tillsammans med dem grubblade på de framtida uppdragen. Då var vi tjugo lärare som grubblade ihop och det har påverkat mig sedan dess. Att höra lärare från Indien tala om innehållet i lektionerna, lärare från Amerika om sina undervisande fokus, lärare från Singapore lyfta fram nya matematiska aspekter av lärande innhåll. Ja, det påverkar. Framtidens arbeten finns på den globala arbetsmarknaden och skolan har ett stort uppdrag att verka för framtidsmöjligheterna. Sverige har en skola med ett unikt demokratiskt uppdrag – värt att lyfta fram tänkte jag då och så tänker jag fortfarande.
Jag vill utvecklas, att professionen blir utmanad och antar utmaningen, att skolan utvecklas. Det är hårt att inte få leda en skola pedagogiskt. Jag tror vi alla ska kämpa för våra pedagogiska ledare och stötta dem i sina verksamheter. Vi har inte råd att inte samlas kring det viktiga i skolan. Det handlar om dagliga verksamheter för barn. Det kan vi inte slarva bort.Det handlar om ett barns rättigheter. Därmed är vi alla ansvariga. Alla!
Anne-Marie
som anar att jag inte är helt politiskt korrekt …
Fick detta svar från min facebook så jag lägger in det här:
Ordet kontroll kan väcka rysningar om man associerar till något obehagligt. Men man kan vända på associationen. Tänk om man kontrollerar att alla får sin rätt tillgodosedd…
