Dagens läraruppdrag – pröva ett nytt förhållningssätt

Dagens läraruppdrag:

Pröva att bemöta med ett nytt förhållningssätt. Bara pröva! Och när ni gjort det – utvärdera! Oanade möjligheter kan öppna sig!

Förslag: Sätt ord på det du som lärare ser av lärande!

Läs någon liten berättelse.

Tänk glädje och försök att omsätta den till ansiktsmimik – Le!

Titta uppmärksamt på den som talar. Lyssna noggrant och bekräftande. Koncentrerat och återknyt till det eleven har sagt. Väldigt bekräftande för eleverna.

Anne-Marie

Publicerat i Värdegrunden | Etiketter | 1 kommentar

Lektionsförslag: Lek med några ord, muntligt och skriftligt

  • Ta några ord ur en tidning:
  • Börja med det muntliga. Alla elever måste få smaka på orden. Först säger vi detta – Lyckligt slut – på alla möjliga vis. Vi kan skratta det, vi kan säga det argt och bestämt, vi kan viska det till varandra, vi kan säga det som om vi vore på ett polisförhör, vi kan säga det som om det vore en avslutning på en saga.
  • Vi kan också pröva att säga ”lyckligt slut” med olika skiljetecken. Detta ska också vara muntligt. Pröva att säga lyckligt slut med ett frågetecken bakom, med ett utropstecken, med en punkt och med ett komma. Detta att lära sig att uttala ord med olika skiljetecken bakom är viktigt och lär eleverna något om uttalen kring skiljetecken. Jag har utfört denna undervisning sedan mina elever varit mycket nya i skolan (fungerar för alla, stora som små, dvs om åldern har något med lärande utveckling att göra, jag skriver det för jag vill att ni prövar).
  • Nu ska vi muntligt få in orden i en mening. Läraren, dvs, jag modellar hur jag gör. ”Jag ser framför mig att dagen får ett lyckligt slut”. ”Jag läser en bok och jag tror jag kommer få möta ett lyckligt slut.” Då eleverna känner sig trygga med anslaget är det dags att eleverna själva får sätta in ordet i en mening. Detta sker genom att läraren noggrant lyssnar på den elev som talar och låter orden gå igenom ringen (som ni förstår använder jag cirkeln i min lärande organisation, man sitter i ring, så att man kan se varandra, det är mer tryggt än att ha någon bakom sig som säger något). Rätten att säga ”pass” är självklar. I gruppen får man passa om man inte vill eller kan ge någon mening, man får gärna härma någon kompis eller sin lärare om man vill, man får också naturligtvis säga den mening som någon annan redan sagt. Upprepning är bara av godo och skapar trygghet och lärande om man tänker lite som Lev Vygotskij tänkte.
  • När vi har talat oss in i meningen kan vi snart övergå till att skriva in den i meningar. Varje elev får tala med sin samtalspartner om sina ord och meningar, man får generöst dela med sig av sina meningar. Bättre att dela med sig än att hålla på sina idéer ensam. Generöst och dela med sig är ledord för klassrumslärande. Detta också en verklig Lev Vygotiskijtanke; Vi utvecklas ihop.
  • Det eleverna skrivit ska vi naturligtvis lyssna till. Vi sätter oss i ring och lyssnar på varandras meningar. Detta läsande kan ske genom att alla läser en mening och så fortsätter det ringen runt, flera varv, tills alla meningar är upplästa. Då blir det som en kollektiv berättelse. Läraren ingår naturligtvis i denna aktivitet.

JAG ÅTERKOMMER UNDER DAGEN – Ska skriva in hur denna undervisning syftar till kursplanen.

Jag hänvisar till denna lärare som gensvarade på just denna uppgift.

Anne-Marie


Publicerat i Strategier, Svenska, Svenskämnet | 9 kommentarer

Den självförtroendegivande skolan

Jag råkade mynta ett nytt ord. Den här skolan ser jag många möjligheter med och ser den också lite varstans:

DEN SJÄLVFÖRTROENDEGIVANDE SKOLAN!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Välkomna sexåringarna och nyexaminerade lärare

VÄLKOMNA NYA SEXÅRINGAR OCH NYEXAMINERADE LÄRARE IN I SKOLVÄRLDEN!

Vilket ansvar vi alla har!

-Välkomna ni nya till skolan! Välkomna alla sexåringar som ska berika oss lärare under så många år. Åh, så spännande med er nya lärare, hur vill ni bli bemötta av oss gamlingar?  Hur ska vi förvalta er så att ni får komma in i yrkets rikedom? Vi ska värna om er  och ge er en plats för möjliga utmaningar och spännande lärande.Det här ska bli mycket berikande.

– Ja, självklart tar vi till vara på det ni kommer in i skolan med, var vore en skola annars, detta är en skola för utveckling. Vi behöver er. Såväl sexåringarnas nyfikenhet och alla de saker en sexåring redan kan. Och ni lärare, så spännande att just ni kommer med det som kanske vi inte vet. Det nya från lärarhögskolan. Idéerna som kan och ska befrukta det vi gjort här så länge. V behöver nya ögon på det vi gör och ska utveckla.

– Nej, lyssna inte på gamla väggar. Om de talar för högt så ska vi tapetsera om. Väggar som uppfostrar oss ska vi inte längre ha. Ja, visst, vi är aktiva i HUR vi ska genomföra och tänka nytt kring våra uppdrag.

– Men så roligt, vill du genomföra en förändring, kan du göra den i din klass och berätta generöst hur det blev och hur jag kan få lära mig av dig… jag är lite osäker på det nya men nyfiken på hur du tänker…

– Åh vilken härlig sexåring, han kan redan läsa…nu måste vi grubbla på hur han ska få utveckla just sin läsning.

– Egenheter ser vi som en möjlighet att skapa pedagogik kring, själv är jag en alldeles speciell lärare som inte är så duktig på att sitta still. Nej, jag tror att vi får titta på miljön och inte på din dotter. Det finns säkert ett och annat att tänka på kring undervisningen.

JAG HAR TÄNKT OLIKA DIALOGER KRING BEMÖTANDET AV NYA ELEVER OCH NYEXAMINERADE LÄRARE.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | 7 kommentarer

Läroplanstankar och frihetens HUR

Läro- och kursplan! Barnkonvention. Skollag. Ja, alla är omslutande dokument för min profession. Mitt främsta uppdrag har jag för de barn jag undervisar. Men också för den framtid jag tror mig vara en del av redan idag. Jag vet att min roll som lärare betyder att jag ständigt konfronteras med nya saker, nya elever, nya fenomen, nya tankegångar, ny teknik, nya ansikten och nya uppdrag. Inom kort kommer vi att få en ny kursplan, och en ny skollag, och en ny syn på gamla vana ämnen, nyfikenhet på det jag brukade göra en gång och nu vill omsätta med något nytt eller en ny infallsvinkel … och detta tillsammans med nya elever.

Jag värnar mina elever. Jag vill att de får följas åt in i det som skolan kan vara. Helst skulle jag vilja ge skolan en dos av självförtroende, och självhävdelse så att vi i hela vår skolverksamhet kan utstråla självförtroende och därmed visa att skolan är en plats där vi litar på det vi gör och det innehåll vi har. Eleverna ska självklart ingå i den demokrati som Sverige i allt söker att utveckla. Jag vill ha sann elevdemokrati i enlighet med läroplanens intentioner och uppdrag. Jag vill ha elever som ställer krav på att få ingå i utmaningarna och de autentiska uppdragen. Jag vill språkberika mina elever med såväl internets interaktiva nyspråk och tekniska nyord med de gamla som bottnar i vår kulturskatt. Den är stor och generös och vi tillåts plocka upp vackra ord och spännande historier.

Det fina med våra möjligheter i skolan är att vi får förvalta det HUR som kursplanen inte beskriver. Vi har friheter att behandla ett stoff med det HUR som är den pedagogik som ska sätta fart på VAD (det innehåll vi har att utvecka) med det VARFÖR (syfte) som ska bidra till att skapa förståelse för ämnets roll i skolan. Vi har ett HUR som vi absolut inte ska slarva bort utan kasta oss in i och tillsammans med våra elever göra väsen av.

Jag tror på HUR och det självförtroende vi tillsammans kan skapa. Hur gör vi det är skolans hela utmaning. Svaren får gärna vara många och rika på variationer. Mitt hur kan befrukta någon annans hur, elevernas hur kan befolka lärarnas hur.

Jag vet att elever vill lära sig. Och de ställer ganska stora krav på lärande miljöer och sig själva. Tänk bara på den lilla ungen som själv tog sig från krypande till stående, själv ville äta med kniv och gaffel och pillra på korvar och ärtor på gaffeln, tänk bara på den ungen som utan att skrika nej lärde sig cykla, tänk bara på den lilla ungen som lärde sig engelska bara för att det var just det språk man kommunicerade på i world of warcraft… tänk bara på de ungar som lär sig simma, spela fotboll och lär sig läsa innan de börjar skolan… för att det är spännande och roligt, att det är svårt… det tycks dessa små erövrare inte bry sig om.

Anne-Marie

Publicerat i Modellerna, Verkligheten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Läroplanstankar och frihetens HUR

Upprop om uppdrag lärande

Jag ger skolpsykologerna en plats i bloggen:

Skolpsykologer i Stockholms län för en utvecklad roll i skolan

Med detta upprop vill vi lyfta fram hur den tidigare BUS-policyn på ett direkt sätt bidragit till att elevers rätt till adekvata stödåtgärder i många fall helt har åsidosatts. Eftersom diskussioner förs just nu kring den framtida samverkan mellan kommun och landsting hoppas vi med detta upprop vinna gehör för våra argument hos ansvariga politiker/tjänstemän i kommunen.

I skollagen (1985:1100) 14 kap. 2 § står följande om Skolhälsovården:

”Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Skolhälsovården skall främst vara förebyggande. Den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser.”

 I den nuvarande Skollagen betonas alltså det förebyggande arbetet.

I förslaget till ny skollag går man ännu längre. Där står det följande om elevhälsan: ”Det skall finnas elevhälsa för eleverna. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevhälsan ska stödja elevernas utveckling mot målen.”

Perspektivet har alltså förskjutits ytterligare, nu riktat mot utveckling och lärande.

Följaktligen menar vi att det också måste ske ett perspektivskifte när det gäller hur skolan nyttjar sina resurser. De begränsade medel skolan förfogar över måste alla riktas mot att elever och skolan som system ska bli lärande, och det gäller även den resurs som skolpsykologerna utgör. Svårigheterna kring barns lärande måste adresseras omedelbart, utan dröjsmål, eller väntan på neuropsykiatriska utredningar. Och det måste vara varje skolanställds ansvar, utifrån sin kompetens, att bidra till detta.

Därmed måste man ifrågasätta många skolors nuvarande fokus på att få till stånd utredningar och neuropsykiatriska diagnoser. Detta fokus riskerar att få negativa konsekvenser för arbetet kring eleven i dess pedagogiska miljö. Mycket energi och tankemöda läggs på att formulera problem och svårigheter istället för att fundera över hur eleven skall bli lärande. När beslut fattats om att skicka en remiss för utredning, hamnar eleven i en kö. Då uppstår ofta vad man kan kalla en ”magisk” väntan där hoppet ställs till det svar som utredningen skall ge. Eftersom köerna är långa, blir väntan lång och det som händer när barnet står i kö är anmärkningsvärt: Nämligen ofta ingenting. Få nya idéer föds, ingen ny kunskap söks och inget lärande kring hur eleven skall bli bemött och själv bli lärande uppstår. När utredningsresultatet kommer, ibland med en diagnos, ibland inte, kommer också besvikelsen: Det blev ingen förändring i elevens skolsituation. Och då kan 11/2 år av elevens skolgång vara till ända.

Att skolan dessutom i en del fall sätter sin tilltro till att skolans pedagogiska uppdrag ska lösas med att eleverna medicineras är djupt oroväckande. Skolans uppdrag kan bara lösas av skolan.

Det är vår uppfattning att skolpsykologen i enlighet med de styrdokument skolan har att rätta sig efter, ska bistå med sina kunskaper i att försöka öka lärandet i skolan. Detta gäller alla elever, inklusive elever som har svårt att nå kunskaps- eller sociala mål.

Följaktligen anser vi att psykologen som yrkeskategori behövs i skolan för ett verksamhetsstöd, som mot lärare, rektorer och på förvaltningsnivå direkt bidrar till att skolan och elever blir lärande. Vi tar vår utgångspunkt i skollagen och Skolverkets övergripande riktlinjer. Konsekvensen av detta ställningstagande blir att skolans psykologer inte längre ska utföra de utredningar/bedömningar som avses i den tidigare BUS-policyn, inför remiss med neuropsykiatrisk frågeställning från skolhälsovården till landstinget.

Att skolpsykologer tidigare gjort bedömningar/utredningar inför remiss till landstinget har utgjort en resursöverföring från skola till landsting där skolpsykologerna gjort en del av landstingets arbete med neuropsykiatrisk diagnostisering. Detta är inte skolans uppdrag. Istället måste landstinget sortera i vad som ska utredas av dem och skolpsykologerna koncentrera sig på skolans uppgifter.

Avslutningsvis vill vi betona att föräldrars önskan om att få hjälp för sitt barn, deras oro för sitt barns utveckling och deras förhoppningar om en förändring, alltid måste tas på allvar. Av både skola och landsting. Men låt landstinget fokusera på det som de ska: Kliniskt arbete. Och låt skolan arbeta med sitt uppdrag: Skapa en fullgod lärandemiljö för eleven. Och i det arbetet måste alla kommunens resurser riktas åt samma håll: Mot utveckling och lärande.

Om ni tycker och delar uppropet så kan ni skriva under här! 

Publicerat i Verkligheten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Upprop om uppdrag lärande

Gör något kul med ng-ljudet idag

Vad kan man inte hitta på med ng-ljudet?  Ånga fram i tillvaron, ångkoka något, springa på en bokstavsäng, stryka bort ängsligheten i något litet ansikte, leka inga slipper här fram förrän han säger sitt kärestas namn, läsa om Ingalunda i Lennart Hellsingsböcker, stava till Hellsing, ringa in alla ng-ljud i någon spännande text som handlar om nästan ingenting eller upptäcka att de handlar om allting. 

Publicerat i Grammatiken, Ordförrådet | Etiketter | 3 kommentarer