Ordtorka

Postat den 10/04/2010 av Anne-Marie Körling

Om man har ordtorka så är det bra med en skur av ord.

Jätteknäppt ordspråk av Körling en lördag som denna!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Mitt ordspråk – tappa fotfästet!
  2. Lördagen och jag
  3. Ordspråk
Publicerat i Barns rättigheter, Ordförrådet | Etiketter | 3 kommentarer

Skolmaten – ifall den är på tapeten

Postat den 10/04/2010 av Anne-Marie Körling

Skolmaten ifall den är på tapeten. Skolmaten kan aldrig hamna på några tapeter. Det är målade väggar i matsalen, hörde jag mig själv säga. Men det var mest på skämt.

Det klagas väldigt mycket på skolmaten. Jag har aldrig sällat mig till den skaran. Jag sällar mig till de som lovordar den. Den är nyttig. Många, många barn får inte lagad mat och grönsaker i den mångfald som skolmatsalen serverar. Om man besöker skolor ute i världen så kan man ibland tycka att vi fånar oss här hemma… vi klagar på det vi har. Vi ser inte vad det är vi får.

Jag hade besök från Seattle. De skulle titta på pedagogiken i klassrummet. Vi hade djupa samtal och mycket intressanta tankegångar. Jag avbröt – dags för skolmaten… och vi trippade ned i en ivrig skara – idag var det köttbullar, potatis, sås, lingon, grönsaker, hårt bröd, mjölk – och en klar succé för dem som aldrig någonsin fått skolmat. Vi är lyckliga vi!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Värsta skolmaten – ett minne blott
  2. Rektorns plan
  3. Läxorna! Nu är de på tapeten igen! Och med rätta!
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter | 1 kommentar

Skrivsugen?

Postat den 10/04/2010 av Anne-Marie Körling

Ja, det satte fart i mig idag. Skrivsuget. Kaffesuget då? Tja… det också. Men skrivsuget är större. Jag tror det är vår!
Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Föreläsning idag – Tack alla i Slimminge
  2. Telefonförsäljarens röst
  3. Intervju med mig själv
Publicerat i Svenskämnet | Etiketter | 3 kommentarer

Min tandläkare…

Postat den 10/04/2010 av Anne-Marie Körling

Jag har en så bra tandläkare. Han motsvarar den manlige läkaren i Kvartersdoktorn, angelägen, glad, mänsklig, vänlig, professionell, förtroendeingivande. Man borde göra ett program med min tandläkare.

Jag har annars en aningens respekt för tandläkare, barn av en tid då tandläkaren innebar panikskräck och munnen-öppnas-med-ett-tvång och tänderna borras i lite hur som helst… ja, ja gnäll nu inte om det här… seså…skölj! Tandläkarens redskap förklarades inte för barn av min tid. Borren var ett tillhygge som skrämde både med ljud och möte.

Jag är barn av en sådan tandläkaretid. Därför är jag en aning liten då jag går till tandläkaren. Jag brukar säga till min tandläkare:

– Jag är lite rädd. Jag har inte sovit så bra i natt för att jag ska gå till tandläkaren.

– Jag vet, säger min tandläkare, jag har inte heller sovit så bra i natt, jag är lite rädd för dom jag ska möta på mitt arbete.

Kring detta kan man bara bli helt lugn, gapa stort, skölja runt, bita ihop… men inte bita ifrån.

Jag skrattade gott hela vägen hem… jag hade ju så snygga tänder! Sån är min tandläkare. Förutom att han är min tandläkare så är han också en barndomsvän. Men jag är noga med att skilja på profession och privatliv. Är jag rädd för tandläkaren så är jag det. Han har ingenting med det att göra.


Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Meningar – bara för att
  2. Tänk om … vi kommenterade läsning …
  3. ”Jag vill tänka lite”
Publicerat i Barns rättigheter, Misstagen | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Det kostar på att vara typ

Postat den 09/04/2010 av Anne-Marie Körling

Det kostar på att vara typ. Om man dessutom vill vara typ med svärta på ett papper. Stora pengar går att spara på att fundera över typsnitt man använder då man ska skriva ut på riktiga papper.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att ha kontakt med de som utbildar sig till lärare!
  2. Det kostar på att vara källkritisk och följden blir lektionsidéer
  3. Att lösa det svåra genom att inte vara i konflikten
Publicerat i Jordklotet | Kommentarer inaktiverade för Det kostar på att vara typ

Stjärna i kanten och orden ”Bra jobbat”

Postat den 09/04/2010 av Anne-Marie Körling

Jag ’är inte förtjust i ”stjärnan i kanten” eller det lilla hejaropet i kanten ”Bra Jobbat!” Jag har frågat elever vad ”bra jobbat” betyder. Det märkliga är att eleverna inte riktigt vad som menas med ett hjärta i kanten eller ordet ”Bra”.

Om eleven inte vet vad som är bra med det jobb eleven har gjort blir det lite märkligt med de här orden som läraren skriver. Något som är bra – är hur knepigt som helst att veta något om. Ett  så litet ord som ska verka som en bedömning. Vad är bra? Vad är en stjärna i kanten?

Och vad betyder det när det inte finns några ord i kanten? Ingen stjärna i orden?

Det finns andra sätt att ge gensvar på.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bedömningar: Stjärna i kanten?
  2. ”Du är klar. Bra!”
  3. Orden i Lgr 11: Tänkande
Publicerat i Formativ bedömning, Misstagen | 3 kommentarer

Från att kunna till att försvagas, och något om omedelbar läsförmåga

Postat den 09/04/2010 av Anne-Marie Körling

Jag pratar med en elev. Eleven lyssnar noggrant på mig. Jag lyssnar noggrant till eleven. Jag är inte elevens lärare. Så jag måste fråga en hel massa saker.Jag frågar med försiktighet. Jag ser hur jag kan fråga. Jag måste läsa av rörelser, minspel och eventuella rädslor. Jag ska undersöka matematiken och elevens relation till denna. Jag måste komma åt hur hindren ser ut.

Jag hör mest hur eleven söker bekräfta mig så att jag blir glad. Då trixar jag med frågorna så att de blir mycket öppna, utan rätt och fel, och låter mina öppna svar och egna funderingar vägleda eleven. Eleven prövar försiktigt, försiktigt sina egna tankegångar. Försiktigt, försiktigt. Men vid minsta vink om att jag inte är nöjd (jag är mycket noggrann med att inte visa något negativt alls) blir eleven ängslig över om det är rätt och läser av mitt ansikte med omedelbar läsförmåga.

Det gör mig så ledsen. Det gör mig så förtvivlad. Jag vill inte att eleven ska lära sig att förstå hur en lärare blir nöjd. Jag vill att en elev känner tilltro till lärandets miljö och höga tak. Den att man får pröva och att det är absolut tillåtet att misslyckas (vad nu det är?). Det ska inte vara farligt att gå i skolan. Jag får en känsla av att det är det. Och det är något som är väldigt, väldigt fel när det är så.

Så duktiga är våra elever; till samspel, till avläsarkunskaper och så sätter vi dem i undervisningar där empati och gemenskap ska utvecklas när det i själva verket är vi vuxna som borde fullt ut utveckla denna förmåga i undervisningen. Eleverna kan detta mer än vi någonsin förstår. Elever vill samspela men vi vuxna ser det inte.

Om det låter hårt? Jag tänker att vi måste komma åt hur eleverna lär och att vi själva sitter inne med en del av svaren. Det gäller bara att våga vara pedagogiskt vuxen svaren vi eventuella får på våra frågor.


Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Steget från elevens brister till undervisningens möjligheter
  2. Om att inte kunna läsa och att följa läsutvecklingen
  3. Bristen! Från en etikett till ett pedagogisk handlande
Publicerat i Barns rättigheter, Formativ bedömning, Hinder för lärande, Värdegrunden | 8 kommentarer