
Hur man ser på saker och ting? Ur perspektiv – förhållandet till… det gör att saker och ting kan förstoras och annat förminskas. Det beror på. Ja, hur vi vill se och vilka relationer vi lägger vikt vid.
Anne-Marie

Hur man ser på saker och ting? Ur perspektiv – förhållandet till… det gör att saker och ting kan förstoras och annat förminskas. Det beror på. Ja, hur vi vill se och vilka relationer vi lägger vikt vid.
Anne-Marie
Jag springer rakt in i armarna på en pedagogisk diskussion. Knappt säger vi hej. Vi fortsätter ett slags möte vi haft på nätet. Jag tycker det är märkligt positivt. Helt upptagna av samtalet är vi. Fokuserade. Jag som var på språng hem.
Strax läser jag i Twitter:
@Korlingsord Vilket underbart möte, jag lovar att bjuda med dig på kebaben nästa gång! #långa_tankar
Anne-Marie

Jag tänker – skolan är en plats för dialoger. Med författare, med avsändare, med regeringen, med elever, mellan elever, med rektorer, med åsikter, med konsten – ja – vi är våra kommunikationer. Då jag promenerar och fotograferar är jag tänkare. Jag funderar, tittar och skriver. Jag behöver skrivandets promenad. Jag längtar efter tänkandet. Det är en del av den kommunikation jag gör med omvärlden. Jag tänker också kring det jag ser. Jag ser noga. Det är mitt redskap. En kommunikationsform.
Anne-Marie
Hej, min cyberväninna!
Jag har blivit beroende av dina kloka tankar!!Du sätter ord på så viktiga saker inom skolan. Otroligt värdefullt! Läser din blogg varje dag/kväll. Tar med tankar och frågor till mina kollegor som undrar var jag får allt från. Jag svarar:från ”min kompis på nätet”!
Jag vill även tacka dig för en tänkvärd förläsning på bienalen i jan! Jag har sedan läst din bok om bedömning och har tagit till mig massor av goda tankar!!
Tack för att du finns!

Tänk att få gensvar på det man gör bra. Hur ofta ger vi varandra just detta. Jag blir glad då kollegor säger det positiva. Jag blir glad då jag får gensvar på det jag skriver och tänker. Vi människor! Vi är våra relationer! Vi är våra kommunikationer! Jag glädjer mig åt raderna som är de första jag läser denna morgon. De kommer att påverka min dag. Ord har en sådan verkan. Lyfter upp. Lyfter fram. Lyfter. Låt oss ge våra elever samma sak.
Anne-Marie

Det är som att komma hem till sin barndomsgata. Det är som att möta sextiotalets vilsamma lugn. Jag minns mina barndomsgator. Strosandet, alltså att gå omkring lite i lagom snabb takt så att man hann med att komma lite i efterhand som barn, det gjorde jag som liten. Söndagsstängda affärer.
Fönstershoppandet. Man flanerade omkring. Höll en mamma i sin hand. Mamman höll sin man under armen. Familjen var man då. Familjen smet in på en biograf. Där såg vi på Charlie Chaplin.
Det var så stort för mig att jag drömde om den här filmen i många, många, många nätter. Jag var rädd för en björn som skulle äta upp Charlie Chaplin. Jag satt mellan mamman och pappan och intill satt också min lille, lille bror. Jag sa aldrig att jag var rädd. Björnen åt aldrig upp Charlie Chaplin. Men det var nästan så att han gjorde det.
Jag blundade!
Det var en berättelse från den långsamma tiden. Den stod inte still. Men den gick inte fort. Man hann vara barn i den tiden.
Anne-Marie
Det är då väldigt roligt att få ett nästintill omedelbart gensvar… här är de nya lärarbloggarna… välkomna!
www.fotbollsmorsan.blogspot.com,
www.gorslovstantakar.blogspot.com,
www.suazostankar.blogspot.com,
www.skolbloggenhoganas.blogspot,com
Anne-Marie