Adventskalendern lucka 13

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

Det är tomt på de flesta luckorna i den här reklamsviten för SL - körling fotograferar

Det är mest tomt på alla ställen där SL gör reklam för det aningens grönare alternativet. Men nu har jag hittat den tomma luckan. Jag förstå om folk stjäl den här. Jag vill också ha den! Det är rolig och allvarlig på en och samma gång.  Anne-Marie

Körling fotograferar 2009


Inlägg som berör samma teman:

  1. Körlings adventskalender lucka sju
  2. Adventskalendern lucka 14
  3. Adventskalendern 2
Publicerat i Autodidakten, Barns rättigheter | Etiketter | 2 kommentarer

Men något nytt lär de väl sig?

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

Barn har aldrig tidigare studerat så länge som nu – och lärt sig så lite!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barn lär sig själva
  2. Rätt och felkulturen: ”Men det måste ju vara något fel…”
  3. En inre Jante säger ”men inte ska väl jag”
Publicerat i Hinder för lärande | Kommentarer inaktiverade för Men något nytt lär de väl sig?

– Kom på frukost!

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

– Kom, sa någon i telefon! På frukost!

– Jag kommer! Men hur längre håller frukosten på? undrar jag.

– Frukost håller på i flera timmar! kom det blixtsnabba svaret.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Detta är skoltiden
  2. Frukost ett , frukost två, frukost tre sedan lunch
  3. Uppstartsdagar, frukost och nyexaminerade lärare
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter | 3 kommentarer

Jul med pretenders – Man får längta … och se snöandet!

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

som tackar den som tipsade mig om denna musik! Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Körlings kalender 22 – Gran
  2. Lusten att komparera – att i undervisningen erbjuda modeller
  3. GOD, GODARE och GODAST JUL!
Publicerat i Musik | Etiketter | 2 kommentarer

Luciamorgon idag och ur minnet!

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

Tände ljus, sjöng Gläns över sjö och strand, pillade ut russinen ur kakan, knaprade i mig två skånska pepparkakor, snavade på ett glittersnöre, tappade batteriet till det där lilla ljuset som man får hålla i handen, kliade mig i håret och tyckte glittret var läskigt kliigt.. och mindes tillbaka:

AnneMarie Körlings fotografier

I alla mina barndomsår var jag Lucia på ett ålderdomshem. Det var min mormor och hennes syförening som ordnade detta. Jag tror att jag var Lucia i säkert 15 års tid. Alltså 15 gånger. De gamla tanterna och farbröderna i den vackra salen nickade alltid till och mindes tillbaka över de andra åren de sett Lucia. Då talade de om åren före krigen, före jag var född, före, före… och därigenom blev den Lucia för idag också en Lucia för igår. Jag fick gå omkring och vara Lucia för alla. En gång då vi var för små för att vara Lucior ville sjuksköterskorna att vi också skulle gå in till de sängliggande gamla. Det gjorde vi. Med våra små barnfötter och små tindrande sinnen klev vi in i det ålderdomliga och slutgiltiga.

Det slutade med förskräckelse. En liten tärna började storgråta då en tant skrek att hon ville äta upp små barn! Jag skälvde till av rädsla då en annan skrek att – Ta bort ohyran från mitt rum – jag hatar allt som har med Lucia att göra och speciellt BAAAAAAAAAAAARRRRN! Då sprang vi ut i korridoren och alltsammans slutade med att en liten Luciatrupp satt och skakade i sjuksköterskornas egna lilla personalkrypin. Där fick vi knapra i oss tre pepparkakor som plåster på såren och ur den knastriga radion hördes de blida Luciatonerna – naaaaaaaaaaaaatt över Siiiiiiiiiiiiiiiiiiioooooooooon!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Julväntan då jag var liten
  2. Det enklaste ordet!
  3. Jag blev aldrig lucia – aldrig någonsin
Publicerat i Barns rättigheter | 3 kommentarer

Lite statistik och om hur man och vem som hamnar just här!

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

Det går att få lite bloggstatistik och det är roligt att ta del av den. Bloggstatistiken är avsedd för att man ska skapa fler  besökare. Jag tror det är lite si och så hur man vill använda statistik. Jag tittar ibland på den statistik som är kring min blogg. Sökorden som gör att man hamnar här är stor och lång, och ganska rolig. Det är ju en aning knepigt att formulera just det man söker då man söker – att formulera rätt ord för rätt sak. Det är svåra saker som jag tror vi får lov att undervisa kring. Den statistik jag får omsluter en månad. Och här är några ord jag valt ut.

  • adjektiv för hund
  • betydelser av versaler på webben
  • bråk choklad
  • fettsugning på engelska
  • fina versaler
  • frostig
  • hur man kan tacka
  • skolor gör av med energi
  • slagna barn
  • spanska julskivor

Det var ett litet axplock av vilka ord som gör att man hamnar på min blogg. Det finns också  en slags lista över besökare som vi bloggare kan analysera en aning ur, och därmed vill jag tacka mina besökare från Polen (för att nämna ett land) och i Sverige (jag väljer ut några) syns att jag fått 26 besök från Varberg, 6 besök från Staffanstorp, 2 besök från Säffle och 1 besök från Åkersberga under loppet av en månad.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Världens mest besökta platser – ett lektionsunderlag?
  2. Skapa en aning av ingen aning!
  3. Här är några sökord som gör att man hamnar hos mig!
Publicerat i Autodidakten | Etiketter , | 2 kommentarer

Lekfullt eller lekfult om att inte radera så mycket!

Postat den 13/12/2009 av Anne-Marie Körling

att radera - körling fotograferar 2009

Här är en hiss-skylt (jag blir tvungen att skiljeteckenmarkera detta ord för det blir fult utan bindestrecket, titta själv: hisskylt), Jag har satt ord på något som vi redan kan se (själva hiss-skylten ser ni här intill och jag undrar så varför den kvinnliga gestalten är delvis bortraderad) och då kanske ni tänker (vilket jag givetvis hoppas att ni gör) varför hon (ersättningsord för Anne-Marie) har med denna i sin blogg idag. (kanske det skulle ha varit ett frågetecken bakom idag, nu valde jag punkt men funderar i banorna om det inte var så att jag skrev en fråga).

Jag tänker (aha kanske ni tänker – nu kommer hon till sak! Såg ni det befriande utropstecknet jag lade till där – om man kommer till sak efter att ha varit långrandig är det ju jätteskönt att få utropa en slags lättnad – hon, jag har ju redan talat om att det ersätter Anne-Marie, är på väg att komma till sak!) att det är mycket vi gör då vi skriver (jag tuggar på en låtsaspenna och pillar på stearinet på de tända ljusen) och så är det nog (snälla rara kan du inte vara mer koncis? Det där var en fråga jag ställde till mig själv, inte till någon stackars läsare).

Det är bara det – att jag gillar inte att man raderar bort (även om jag borde radera hela det här inlägget så bär det emot för något vill jag som skriver gestalta trots allt!)! Det som raderas bort har också en berättelse! (hi hi hi – jag kom till sak till slut. Jag låter inte mina elever radera!). Anne-Marie (nu använde jag mitt namn istället för ersättningsordet hon, det betyder en slags anmärkning och en påminnelse om vem som är hon ifall någon har glömt bort detta, nåväl, Anne-Marie nu har du satt ditt huvudbudskap – att eleverna inte ska radera bort sina skrivande tankar utan behålla dem kvar så att det blir synligt hur processen ser ut då eleverna skriver – det har du (nu talar jag till mig själv) skrivit i en parentes, menade du verkligen det?) var inte det sista ditt huvudbudskap? Jo, exakt!

Radera mindre i klassrummen med andra ord (skrivprocessen är större än det slutliga resultatet).

Anne-Marie,

som på ett lekande sätt åskådliggör det som sker då jag skriver! och jag är medveten om att inlägget är svårläst.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Allt det där vi läser men inte talar så mycket om
  2. – Anne-Marie du skriver så mycket…
  3. Om skrivhjälp, om att författa och om barn som hjälper till
Publicerat i Autodidakten, Svenskämnet | Etiketter , , , , | 5 kommentarer