Jag älskar din blogg. Läser den varje dag numera. Får inspiration till eget. Igår introducerade jag den där långa boken som du visade i ett inlägg. Den som handlar om ord. Eleverna tände direkt på idén och det kändes som att skrivandet äntligen blev ”på riktigt”. Jag provar mig fram… hittar nya lösningar. Och jag vill göra det tillsammans med eleverna. Du får mig att våga. Frågan är vad mina arbetskamrater säger om jag slutar att serva eleverna med rätt stavning. Jag upplever att stavning ses som väldigt viktigt i skolan, och att letandet efter fel gör att eleverna inte vågar så mycket.
Jag tänker kring ditt inlägg – VÅGA PRÖVA NYTT! VÅGA GÖRA ANNORLUNDA! VÅGA SAMSPELA MED TEXTEN OCH MED ELEVERNA!
VAR PEDAGOGISKT MODIG!
Djupdyk i våra kursplaner och läroplaner!
A-M

Jag har blivit filmad, intervjuad, samtalad med och så har mina elever. Programmet visas nästa höst. Det blir ett helt program med pedagogiskt tänk, barns egna röster, och ett och annat som man inte kan vänta sig. Jag har fullt förtroende för de tre som följt mig in i mina tankar, mina funderingar, in i mitt kylskåp efter mjölk, in vårt klassrum … och suttit intill vid föreläsningar… stått på avstånd då jag promenerat… och …