Idag sträcker jag ut min nyfikenhet mot horisonten.
Jag tänker på den lilla mätarlarven och Werner Aspenströms dikt. Jag är ingen mätarlarv. Men jag sträcker ut mig. Så långt jag kan.
Hej HOPP!
Ensamt arbete, självständigt arbete. Åh dessa krav. Hur utbildar vi och hur lägger vi upp en plan för att allt det vi gör i skolan ska bli möjligt att göra själv? Den planen kan vi diskutera.
Elever förväntas tidigt göra själv trots att deras lekkultur är av annat slag; man visar, bjuder in, turtager, lär med varandra, skapar regler och så utvecklas lärklimatet. Skolan är en social och kulturell mötesplats. Målet är självständiga elever. Jag tänker ofta på hur osjälvständiga vi är, att vi är det lite då och då, vi behöver hjälp oavsett om vi går i skolan eller inte. Det ska inte vara skört och svårt att be om hjälp och stöttning. Det ska inte upplevas som brist att be om hjälp. Det ska vara en naturlig del av lärprocessen. Den som frågar har kunskaper eller vill förstå.
Jag är inte mindre vetande eller okunnig för att jag behöver en annan människas syn på saker och ting. Jag är relaterande och vetgirig. Det är i gemenskap med en annan människa jag kan uppleva min självständighet.
Skylten hittade jag i en affär i London. Det är inte en övningsskylt för en lärande utan en skylt för den som nyss tagit körkort ska visas lärande hänsyn. Jag tänker så om regler. Jag tänker utbildning. För ordning och reda handlar om att skapa lärande om hur vi är ihop, vad vi tillåts göra, säga men också hur vi skapar planer för utvecklingen mot att kunna uppföra sig i skolan.
Ordning och reda. Det är en stor fråga för alla skolor. Ofta ser vi reglerna för den ordning vi ska skapa och hålla. Det här är regler som vi ger eller skapar ihop. Jag vill ha ordning och reda ihop med mina elever. Därför utbildar jag dem i hur och genom vad. Jag lägger upp en plan för hur det ser ut och vad vi tillsammans ska åstadkomma. Planen är en plan. Den har också en utvärderingstid. Inom fem veckor ska jag och klassen ha kommit tillrätta med sen ankomst under skoltid. Att försova sig kan inte en människa rå för. Inom tre veckor ska vi ha kommit tillrätta med hur vi kommer in under en pågående lektion, hur vi smyger oss in och hur lärare och elever ostört får fortsätta utan avbrott. Det betyder också att jag måste ha en pedagogisk plan:
Jag har kommit tillrätta med de flesta klasser. Jag har haft många studiebesök. Fått många frågor om ordningen och redan, färre frågor om själva undervisningen och elevernas lärande utveckling. Jag är rädd för frågor om ordning och reda. Jag räds dem då de sällan har en läroplan utan blir regler. Regler som vi utan att skapa lärande kring krävs. Jag utgår också från att varje elev vill komma till mina lektioner, att de är innehållsrika och viktiga, det utstrålar jag som den lärare jag är. Den övningen har jag övat mig i. Att tro att jag kan hålla och tro på det innehåll jag har att ge. Ordningen kommer med den.
Jag måste hänvisa vidare till berättelsen om skolan. Att vi talar för lite om det lärande som sker i den. Vi är upptagna med frågor om ordning och reda. Men vad ordningen är och vad den innehåller och betyder riskerar att bli subjektiva tankar om vad ordning är. Det talas mycket om ordning och reda. Vi borde i alla led tala om lärande. Om den frågan blir den övergripande frågan; hur barn lär då de berättar för varandra, då barn lär då de argumenterar i sak, hur barn lär genom att se hur vi vuxna gör och agerar.
Jag kommer försent ibland. Jag är ledsen att säga att det är så. Jag visar då hur jag gör då jag är sen. Eleverna har också rätt att lyfta frågan om min sena ankomst och hur de ser på den. Det är lärande. Och det ställer stora krav på mig. Krav som kommer med mitt yrke. Att ha en plan, att genomföra planen ihop med eleverna, att vara en modell för samma plan och visa tolerans för att lärande tar tid. Olika för oss alla.
Och detta med ordningsregler. Hur lever vi själva upp till de regler skolan ger? Är jag en snäll kollega? Den frågan!
Inte alla barn reser bort under sportlovet, påsklovet eller andra lov. Att skriva om sitt sommarlov kan göra det svårt för en del elever. Vi lärare önskar dem annat därför att vi själva kan resa eller har vanor av resor och roliga äventyr. Inte alla har det. Inte heller alla lärare njuter av lov. Ensamheten kan vara stor. Det här gör skolfrågorna möjliga. Man kan fråga om vartenda ämne och hur eleverna har mött dem under sina lov. Man kan exempelvis ha förstått mer engelska då man ser på film på TV eller spelar spel med en engelsktalande spelkompis. Man kan fråga om kemin, om geografin, om vartenda ämne. Inte lägga fokus på sommarlovets äventyr i det privata. Det får naturligtvis finnas men skolans innehåll ska också få finnas. För det vi gör i skolan ska påverka det som sker utanför skolan. Att ha lov är att undersöka den saken. Och de som riktar frågor är vi lärare. Så därför:
Det ger skolans arbete till något medvetet som också påverkar elevens vardagliga liv. Som skolan kan verka! Så skolan verkar! Så är det med kunskaper.
| vad är inkludering i specialpedagogik | |
| korlingsord | |
| skrivuppgifter | |
| att källkritisera | |
| koerlings ord | |
| melittafilter porslin | |
| styrdokument kring förskoleklassen | |
| lära ut ng-ljud | |
| demokratiuppdrag |
Detta är sökorden till min blogg idag! Det är roligt med melittafilter porslin finns med. Säger något om en kaffedrickande lärare.
