Genrepedagogik – Världens roligaste bok i ämnet!

Här är en presentation av en författare:

Raymond Queneau – poet, romanförfattare, novellist, essäist, översättare, lingvit, filosof, matematiker, encyklopedist, patafysker m.m.

Vi skulle kunna utgå ifrån dessa yrkestitlar och peta in texter och litteratur, fotografier och reklamtexter under varje yrkestitel. Det är en omvänd genretanke. Vad kan författaren.

Nåväl,

anledningen att jag läser om denna författares verk är att han har skrivit en helt underbar bok om just genrer. Ja, nu har han med lust och fägring stor skrivit en basberättelse som han sedan gör om till andra genrer. Det är en underbar bok att skratta med och i, greppa språk och fundera över hur några korta stycken i en annan form blir något helt annat.

Boken heter ”Stilövningar” och jag tror inte att den finns att få tag på. Uppkomsten av boken kom genom att författaren varit på konsert och lyssnat till Bach ”Die Kunst der Fuge”. Det gick upp för författaren att det stycket han lyssnade till var oändliga variationer av ett grundstycke. Voila – hans bok var född. Att skriva en basberättelse och göra om den till nyanser av andra genrer. Folk lär ha sagt om boken att det var författarens försök att kasta litteraturen över ända. Författaren lär ha svarat att det var inte alls meningen. Meningen var att skapa några övningar. Boken kom 1940 i Frankrike. Till Sverige kom den på åttitalet.

Jag har läst, njutit, skrattat och upplevt att språket är en ofantlig möjlighet, en kreativ värld och att man kan tassa in genom ordspringorna och skapa nya innebörder genom att förändra blott en aning.

Om jag fick undervisa – skulle jag givetvis fundera över den textrörlighet som också finns att diskutera – den där musikens språk blir författarens idé och ord.

 

Publicerat i Grammatiken, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Nationaldag, svenska krusbär och skolmat för alla!

Blott Sverige svenska krusbär har! skriv någon diktare. Jag har lagt till en hel hoper andra saker som jag tycker Sverige har. Skolmat till exempel. Och den får alla! Så tycker jag Sverige är.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Nationaldag, svenska krusbär och skolmat för alla!

Till mina lärarkandidater: Där lärandet är – där finns ett här och nu

Igår hade vi en grand finale – jag och mina lärarkandidater. Jag brukar inte skriva om högkolan och arbetet där, men idag gör jag det. Kanske därför det inte handlar om en specifik lärmiljö eller årskurs utan att det handlar om lärande.

Och det är när jag som lärare har en horisont för dem som ska lära och utvecklas som jag kan se hur vägen går mot den riktningen. Vi närmar oss det vi ska närma oss. Och upp stiger plötsligt lärarkandidater som lärare. De glimtar till i sina kommande professioner.

Jag sitter på vår svenska nationaldag och läser rapporter, summerar mina tankar och tänker på gårdagens möten. Lärandet här och nu är så speciellt när det sker och äger rum. Det är då väggarna inte längre behövs för att samla ihop, det är då taket inte längre behövs för att hindra och begränsa utveckling. Det är då jag plötsligt inte längre känner mig som lärare och modell utan sitter där och blir en del av den gemenskap som skapas kring de frågor som diskuteras.

Igår var det avslutning. Idag känner jag en uns av separation. Den anser jag vara nyttig. Om den inte fanns där vore jag likgiltig inför mina möten med de människor jag lärt känna som lärande.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Till mina lärarkandidater: Där lärandet är – där finns ett här och nu

Ta farväl av elever

I skolan knyter vi an till varandra. Det gör vi på de sätt vi vet och kan. Det är ofta omedvetna inre processer. Elever knyter an till sina lärare. Också de som högljutt säger nej till oss, också de som ser likgiltiga ut, också de som kramar om oss och gråter.

Inför avsked aktiveras känslor av avsked. De ser olika ut beroende på erfarenheter, medvetna som omedvetna. Det är också något vi ska tala om mellan oss lärare. Hur man knyter an till sina elever, hur man förbereder dem på avskedet, hur man gör själva avskedet, hur man håller sina känslor, hur man möjliggör för eleverna att ha sina.

Hur man förstår den elev som cirkulerar i klassrummet, har glömt något, kommer tillbaka in… 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Relationer och vänskap, Sorg, Strategier | 2 kommentarer

Lektionsförslag: skriv en reklamtext – varför svenska språket

Det är en mycket rolig uppgift att göra, med elever, lärarkandidater, lärare – att skriva en reklamtext för ett ämne. Jag gjorde det med mina fyror en gång. De inventerade först var de själva använde svenska språket, sedan vad de kunde få för användning av det framöver.

– alltså man kan titta på en reklamtext för Bregott eller för Gympaskor – och tänka hur man skulle göra reklam för själva språket.

Det går naturligtvis att göra för varje ämne i skolan. Uppgiften är kreativ och medvetandegör lärandet.

Ok, vad behöver man språk till:

– för att kunna prata med polisen!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Lektionsförslag: skriv en reklamtext – varför svenska språket

Själva livskänslan – den att lära

Det bör vara något med livskänslan, den egna och den delade, när vi lär oss. Jag hörde någon säga:

– att det är som om världen blivit ny. Jag har fått ett nytt språk och genom det förstår jag sammanhang och kan delta på ett nytt sätt. Jag tycker det är spännande! Det är som om varje ord rymmer möjligheter. Och jag får ett annat bemötande av folk runt omkring mig. Fan va häftigt!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Själva livskänslan – den att lära

Skolkar av rädsla för muntligt prov

Ja. Det är inte för inte man skolkar för ett muntligt framträdande. Det hör till många människors värsta skräck. Att stå inför andra människor och ha något att säga. Om detta ska bli möjligt i klassrummet handlar det om år efter år av ett väl utvecklat klassrumsklimat, en tydlighet i läraren, och övningar eller hellre spontana möjligheter att få berätta och dela med sig av sitt innehåll. Att i årskurs sju, åtta, nio kräva muntlig framställning där eleverna kanske inte har fått stöd i ett välkomnande och nyfiket elevteam kan vara oändligt nervöst. Jag vet fler elever som har skolkat. Jag vet också lärare som inte tar så stor notis om frånfället. Som om man visste att det förhåller sig så här.

Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer