Att brinna för ämnet och att brinna för ämnets vägar

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

Jag minns en lärare. En av den äldre sorten. Inte den som brydde sig så mycket om min bakgrund eller mina förkunskaper utan den sorten som brydde sig om sitt ämne och hur detta ämne skulle haka sig fast i mig på något sätt. Jag minns den där läraren som inte såg mina misslyckanden som misslyckanden utan mer som vägar jag måste gå på och lära genom. Jag minns min lärare som delade glädjen med mig då jag förstod. Som delade glädjen över mitt lärande. Jag minns den läraren.

Jag tror också på den läraren som anammar uppdraget att vara här och nu men hålla en slags horisont i sig själv och i sitt ämne. Jag tror på lärarens nyfikna närvaro och ämnets innehåll. Man skulle kunna säga att läraren brinner för sitt ämne. Jag tror inte att det bara är det. Jag tror läraren brinner för ämnets vägar och avvägar.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärare vi minns och återkommer till
  2. Lärarkommentarer jag minns
  3. Klass 9 A: Snabblärandet och kvickfix!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

”Öva på stillasittande”

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

– Först ska vi öva oss i att sitta still!

Sen kanske det händer det som ska ske – själva lärandet! Det där det spritter i benen av lust att ge sig hän, sätta sig nära en kompis och visa på texter och bilder, röra sig närmare läraren för att man vill förstå. Det där nyttiga med att röra sig, kasta sig över ett intressant område, röra sig mot källorna, hämta böckerna… ja allt detta lärande som syns i hur och att vi rör oss.  Jag förstår inte det stillasittande, jag förstår inte att det kommer före det spritt språngande luftsprånget till lärandet och delandet. Jag har ingen förståelse för detta att vi ska lära oss sitta still. Det är alldeles för mycket fostran utan innehåll.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Rörande rörlighet VS Sitta-still-pedagogiken
  2. Rörelse
  3. Att få små barn att sitta still
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för ”Öva på stillasittande”

Det litterära skriket!

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

Jag hör vårljud där utanför. Jag ska snart kliva rakt ut i våreländet och skrika vårljud a lá Ronja Rövardotter. Borde varenda elev få göra. Det är litterärt att skrika!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Redskapen är det vi använder
  2. Det litterära sällskapet i årskurs fem
  3. Det finns alltid litterära semlor att äta sig mätt på
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Det litterära skriket!

Vår rädsla för att inte förstå

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

 

Då man inte förstår känner man sig dum. Man vill inte avslöja att man känner sig dum. Man svarar – Jag förstår. Så går man med sitt okunnande till någon annan och säger – Jag förstår inte. Den som är nyfiken och lagom orädd för det som är rätt eller fel är oftast den man stannar hos och söker svaret. Den som inte får den okunnige att känna sig dum utan som lärande. Mer lärande.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Paniken att inte förstå, att inte kunna
  2. Lärarens lärande utveckling
  3. Rätt och fel – och så kom rädslan!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Vår rädsla för att inte förstå

Det verkliga mötet

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

I det verkliga mötet ser vi varandra, hör rösten, ser rörelsen. Språket har en bärare, en kropp och en själ. Ögonen berättar. Jag ser barn som tittar upp på de vuxna, söker läsa av dem, förstå vad ord betyder, förstå vad världen betyder och förstå vem de själva är. Vi behöver bara stanna upp en stund och närvara kring barn. Ta dem på allvar. Se in i deras ögon. Vara där. Bara vara där.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad är ett barn?
  2. Ögonkontakt – att utveckla lärandet
  3. I efterhand – vad var det vi såg?
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Det verkliga mötet

”har inget att säga om eleven”

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

Ibland, om det är många lärare runt en elev, kan omdömet som lämnas skriftligt visa att läraren inte har något att säga om eleven. Det betyder ofta att allt är ok. Jag tycker inte att det är ok att inte ha något att säga om eleven. Det är frågan om att orientera sig bort från rätt och felvärlden i skolan. För om vi bara säger när något är fel så hamnar hela skolan fel. Vi ska berätta rikligt och generöst om elevens lärande. Det ska vi tala om.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att följa lärande: Berätta sa jag till en elev … och eleven berättade!
  2. Vad kan vi säga om eleven?
  3. Mitt telefonnummer var en stilla räddning för eleven
Publicerat i Formativ bedömning, Skolrättigheter | 1 kommentar

”Eleven ska träna på … ”

Postat den 16/04/2012 av Anne-Marie Körling

Det sägs ofta att eleven ska träna för att bli bättre på än det ena än det andra. Eleven har brister i och eleven kan inte. Det måste till ett perspektivskifte – den att undervisningen ska ge eleven möjligheter. Om eleven utvecklas under lärarens undervisning och får lära sig mer och på fler sätt lämnas eleven inte ensam till den träning som ofta föreslås. Jag tycker det är att överge.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”har inget att säga om eleven”
  2. Tysta elever ska själva ta för sig mer?
  3. Taket på glänt
Publicerat i Skolrättigheter, Sorg, Strategier | 4 kommentarer