Verklighetsbeskriva – det borde vi lärare alltid göra

Det finns så många saker som ska hinnas, göras och förbättras. Inget tas bort. Mer läggs på. Så länge vi aldrig dokumenterar så lyser bristen som klarast. Jag hävdar att vi lärare ska och bör presentera vad vi gör i klassrummen, utvärdera varje lektion (ja, det är enkelt och finns många sätt att göra det på, jag återkommer om det) samt inkludera eleverna i allt arbete som de själva ingår i.

Det står till och med i skollagen att eleverna ska få insyn, påverka och delta i allt det som angår dem. Med detta inlägg menar jag att vi genom våra dokumentationer faktiskt kan beskriva det som äger rum och det som har ägt rum i klassrummet. Inte det som inte hanns, inte det som vi borde ha gjort utan det som faktiskt hände.

Vi måste ta oss förbi det bristtänkande som omger det mesta vi gör. Bristen på tid. Bristen hos eleverna. Bristen … så tänker jag.

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Strategier, Styrdokumenten, Verkligheten | Etiketter , , | 2 kommentarer

Att besöka en skola

Att besöka en skola. Det besöket inleds redan vid kontakten med skolan. Rösten i telefonen, skolglädjen som sipprar mellan den som ringer och den som får frågor och så taxichaufförens utrop – Ja, den skolan vet jag var den ligger?

Så kliver man in. Möts av elever som frågar lite vem man är, nyfikna. Läraren som välkomnar i all hast och genast börjar berätta om matematiklektionen som ligger framför lärare och elev den närmaste stunden, och det är utematematik med okända variablar … och så in i matsalen där maten lagas på plats.

Jag undrar då hur man kan prata så nedlåtande om skolor. Jag undrar varför vi gör det. Jag förstår faktiskt inte riktigt. Och naturligtvis har varje skola, varje rektor, varje lärare utvecklingsuppdrag, förbättringsansvar och ska verka för att allt blir ännu bättre. Det är bara det att jag ibland tycker att vi ska se till det pågående, det rådande och det faktiska. Det är utifrån den utgångspunkten vi sedan bygger. Vi måste veta varifrån vi tar oss, på vilken grund vi står för att arbeta vidare.

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Att besöka en skola

Lgr 11 betonar undervisningen

Det är en synvända i den nya läroplanen. Det är inte eleven som ska utan läraren, undervisningen, skolan som ska. Det betyder att läsningen av läroplanen ska vara ur ett generöst perspektiv. Skolan ska möjliggöra, ge för eleven att få utveckla kompetenser. Det står någonstans i den inledande läroplanstexten att skolan ska vara generös. Jag tänker att det är den. Vi ska bara vara medvetna om att verka så.

Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lgr 11 betonar undervisningen

Mina anteckningar från Reggio Emilia

Miljöer påverkar. Då jag antecknar vid mitt besök i förskolorna i Reggio Emilia tänker jag mycket på det jag själv upplever. Hur är det att vara här? Vilka är mina känslor? Vill jag pilla, undersöka och pröva? Vad luktar det här? Är det inte en doft av kanel? Klarar barn av att … Mina anteckningar ser ut ungefär så här. Sida upp och sida ned.

 

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Mina anteckningar från Reggio Emilia

Lekutrymme …

Jag funderar mycket över och kring det som Donald Winnicot kallade lekutrymme. Jag vet när jag har det, får det och upplever det. Jag känner det. Då bubblar jag samtalslivligt, då får jag utrymme, då tänker jag högt och ljudligt, då skrattar jag med andra, då lyssnar jag för att samspela. Jag tänker att jag får, erbjuds och delar lekutrymme. Min upplevelse av det är dock i det inre.

Jag tänker också att vi kan skapa lekutrymme kring exempelvis läroplan, exempelvis meningar och litteratur vi läser. Det är det utrymme som skapas mellan raderna, erbjuds i själva byggandet av läroplanen, och det som vi ofta förklarar med kreativitet. Det måste skapas utrymme. När det inte finns blir vi lätt frustrerade och ordstränga. Vi har inget utrymme och får inget. Så tänker jag.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Lekutrymme …

”jag tycker det är konstigt att …”

Jag tycker det är konstigt att människor sitter och äter på uterestauranger i november. Jag tycker det är konstigt att hönor lägger ägg. Jag tycker det är konstigt att det är krig. Jag tycker det är konstigt att jag ibland tycker te är så himla gott. Jag tycker det är konstigt att godiset jag tittade på i en affär och som jag åt glupskt och girigt för några år sedan nu klassas som retrogodis. Jag tycker det är konstigt att …

Jag tycker det är konstigt … kan bli en lektion där alla fyller på med meningar som börjar på samma sätt. Det ska vara muntligt och delbart.

 

 

Publicerat i Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för ”jag tycker det är konstigt att …”

Till J – kärleksfullt och solkigt

Någon skrev en bok med ett namn och så undertiteln kärleksfullt och solkigt. Jag älskade den titeln. Nu reser jag mot och till för att bara vara där och hos. Jag vill resa. Jag vill vara där. Inget är större än närvaro tänker jag. Inget är större än människan. Eller litet. Inget är viktigare. Solkigt kan det mesta vara. Kärleksfullt är där vi är. Över en kopp kaffe, te kan saker vändas upp och ned på, vridas två varv runt sitt eget nav och ögon mötas i tillblivelse. Vi blir till. Hela tiden blir vi till. Jag är på väg! Allt vi kan vara är människor. Du, jag, vi och alla de andra som vi stöter på. Människor.

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Till J – kärleksfullt och solkigt