Anne-Marie Körling

Lärandet är socialt. Det betyder att vi lär oss ihop. Läraren är en del av lärandets relationer. Eleven en annan. Två elever ihop delar lärandet ihop och är därmed i lärande relation. Jag tycker om det här uttrycket. Jag tycker om lärandet ihop. Jag är social. Jag relaterar. Eleverna är sociala. De relaterar. Vi gör det på olika sätt. Det beror mest på vilka tidigare erfarenheter vi har. Men vi relaterar.

Hur kan då läraren famna och förstå sin betydelse i relationen:

• Genom att förstå sin egen roll som lärare. Det betyder att man bär sin lärarroll med förståelse för vad den innebär för eleverna. Och att eleverna relaterar till sina lärare. Även om det inte ser ut så. Lärare är oerhört viktiga för eleverna.

• Genom att förstå sin betydelse som modell för lärandet. En lärare behöver göra det som eleverna ska göra. Den modell som läraren gör ska inte bara visa hur läraren gör, utan också hur läraren tänker, samt erbjuda eleverna att samtala, fråga och diskutera hur läraren gjorde. Öppningar ska finnas till andra lösningar och genomförande. Lärarens modell är en ingång för att skapa flera lösningar. Det behövs också många modeller. Om läraren börjar med sitt modellande kan eleverna också modella. Då blir klassrummets arbete delbart och generöst. Vi lär helt enkelt av att andra gör och vi får delta.

• Genom att förstå att eleverna på olika sätt och med olika förmågor relaterar och knyter an till sin lärare, ibland på andra sätt än läraren är van vid eller förstår, kanske på ett helt annat sätt än läraren någonsin har varit med om

• Genom att härbärgera och mentalisera. Detta är två viktiga begrepp för skolans lärande relationer. Det här är ”nya” områden för lärare. Det finns utmärkta böcker att läsa om mentalisering. Härbärgera handlar om att bära det som eleverna upplever och inte agera ut egna känslor. Det är svårt och kanske speciellt för lärare som ständigt utsätts för sina egna känslor och elevernas. Det är känslosamt att vara lärare.

• Medvetenheten om styrkan i det lärande vad som relationen kan knytas samman med. Det krävs ett objekt att lära av och ur för att den lärande relationen ska uppstå. Det betyder att mitt fokus är lärandet och att jag undersöker kraften i det objekt jag har i min undervisning, hur det kan skapa relationer. Relationen är ju alltid men här handlar det om kring vad relationen uppstår. Jag brukar undersöka detta vad och kraften i detta. Det kan betyda att några elever relaterar till objektet vad, andra tar längre tid på sig, andra behöver lärande modeller, andra behöver låna kompetens av läraren. Jag grubblar ständigt på kraften och hur den kan påverka oss. Det betyder att jag gör en slags karta över objektet och hur eleverna relaterar till det. Det betyder också att jag inte dömer eleverna eller bedömer deras intresse med dåligt eller bra. Jag värderar inte alls. Jag observerar. Det handlar också om att ständigt delta i processen på olika sätt utifrån varje elevs behov. Det handlar också om att eleverna får låna kompetens av varandra, låna intresse, låna kunskaper, låna … låna … låna. Det handlar om att dela, dela med sig, få dela av och med. Det är klassrumsklimatet som stöttar oss på olika sätt.