SKOLMATEN med lyckomenyerna! HÄR SERVERAS LÄROPLAN!

Jag besökte en skola – RUNSTENSSKOLAN – som fått den underbara utmärkelsen ÅRETS MATGLÄDJEMATSAL! Det är en stor utmärkelse! Och nu var jag där och åt. Helt utan att ge mig till känna dök jag upp för att smakuppleva.

Köksfönstret var öppet och långt innan jag drog upp skoldörrarna kände jag dofterna. Åh dessa dofter – det ska lukta mat tänkte jag – och så var det där med orden, menyn och ätarglädjen. Mat är också ord ville jag säga. Och så stod jag där i matsalen – jajamän visst – det doftade, det ordades och allt såg ut att vara serverat för de med känsla för smak och matglädje. Jag stäckte mig över serveringen – skulle ta en potatis.

– Jag ska ta en potatis, sa jag till barnet intill mig, en kille som tog fisk, stekt strömming.

– Potatis heter det inte, svarade han, det heter dill- och citronpotatis.

Det gick en ilning genom kroppen. Jag älskar ju orden och när barnen har erövrat dem till sina tycker jag skolan förvaltar ett stort uppdrag. Det är ett övergripande mål att ansvara för språket och att eleverna får det att handskas med, uttrycka sig genom det och knyta band till andra föremål och människor. Att tala mat är en allvarlig sak, en viktig social akt. Här är skolans meny:

  • cowboysoppa och nybakat bröd med gräslöksost
  • fiskbuffé med några goda rätter som alla gillar
  • stekt fisk ”fullt ös” med potatismos
  • krämig miljonbiff med morötter, purjolök och makaroner
  • köttfärslimpa med mustig sås, persiljeslungad potatis och rostade rotfrukter
  • gjutjärnsstekt pannbiff med löksky, kokt potatis och pensionärsgurka
  • grönsaksspäckad supertomatsoppa med fullkornspasta och Runstenslimpa
  • ”norsk paella” eller nystekt strömming med dillpotatis
  • örtstekt kycklingfilé med citronsalviasås och potatismos
  • belgiska ångkokta musslor, stekt fisk, klyftpotatis och majonnäs
  • spagetti med kalkoncarbonara och basilikapesto

Och då jag lämnar ifrån mig min tallrik till disken finns det ingen ”kasta-maten-plats” och kockarna visar upp dagens stjärna för hela skolan – ingen kastad mat! Och då det blivit några stjärnor så bjuds det på en ordentlig, riktig och fantastisk efterrätt!

Och då jag hör en liten kille tacka för maten med en aning oreda i orden:

– Tack för att ni har gett mig Por..tgi…gisisk fiskgryta idag! då smälter jag totalt. Jag återkommer om denna matsal med rektorns tänk. Det är pedagogik på tallriken så klart.

Och jag tänker att mat är glädje, ska lukta, ska kännas, ska berikas med ord, ska smakas av och en skolmatsal av detta slaget – kanske den bästa i världen – för blott Sverige Svenska Skolmaten har!

Och snälla ni som läser – vi behöver våra modeller – ge gärna era synpunkter här. Skriv och tänk och säg vilken rätt ni skulle vilja smaka av.

Smakprov!

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Vi människor …

Vi människor. Vi samlas utan att samlas. Vi färdas. Vi reser ihop. Med nedsänkta huvuden.

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

JAG COACHAR LÄRARE – LÄRARCOACHNING – och här är en utvärdering!

Utvärdering – AM Körling lärarcoachar!

 

Hej!

Här kommer lite fler av mina tankar efter våra samtal.

När jag funderar över vad jag tagit med mig ifrån våra samtal är det väldigt mycket som dyker upp. Det har väckts otroligt många tankar! Men det jag framförallt känner är att jag fått nya redskap för att genomföra en pedagogik som jag tror på. Detta beror framförallt på konkreta tips från dig, tankar som väckts och ett ökat självförtroende eftersom jag blivit klar över vilken väg jag vill gå.

Att verkligen våga ge eleverna ökat ansvar i det dagliga arbetet tror jag är den enda vägen för att skapa aktiva och kreativa individer. Samtalen med dig har gjort att jag klarare kan se hur vägen mot detta kan se ut och jag känner att jag har kommit en bit på den.

Jag tror verkligen på en pedagogik där eleverna ges förutsättningar för att lära av varandra. En pedagogik där eleverna diskuterar med varandra och hjälps åt att lösa de problem de ställs inför. Det var väldigt intressant att höra ett exempel på hur ett samarbete på vår lektion fungerade och jag känner att det skulle vara värt det att oftare verkligen sitta ner hos några elever och lyssna till dem en längre tid. Det gäller att våga ge sig tid till det och att faktiskt också våga vara observatör.

Jag har funderat en hel del på det vi diskuterade angående att man som lärare ofta lägger mycket tid på problem som eleverna kan lösa själva. Även här handlar det om att våga ge eleverna ansvar. Varför ödslar jag tid på att förklara för eleverna vilka färgpennor de ska använda? Fokus på pedagogiken.

Det jag skulle vilja diskutera under vårt nästa samtal är hur jag på olika sätt kan utvärdera det vi gör i klassen tillsammans med eleverna. Detta tycker jag inte att jag har hittat någon riktigt bra form för ännu.

 

Publicerat i Konsultation av något slag | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för JAG COACHAR LÄRARE – LÄRARCOACHNING – och här är en utvärdering!

Värme…

Det finns inte tillräckligt med värme i världen för att man ska klampa in med sin kyla, sa någon jag lyssnar till. Jag tror det är rätt. Och vi ska värna våra ord. De är effektfulla vapen och fantastiska plåster, underbara kraftfulla leenden kan de också upplevas vara.

Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer

Allt av skolutveckling sker och börjar i klassrummet!

Det är nog så att allt börjar i klassrummet. Allt av skolutveckling sker där. Och om jag ska vara riktigt krass – så börjar det inte heller där – utan i lärarens möte med eleven eller vice versa – elevens möte med läraren. Och kanske börjar det inte heller där utan i elevens fråga om det läraren undervisar. Kanske är det just i det ögonblicket som skolutveckling äger rum. Det som handlar om att eleven vill veta och läraren generöst möter upp och vill den lärande relationen. Kanske är det där det äger rum! Den utveckling alla skriker om! Därför kanske man ska vara räddare om själva läraren och själva eleven!

Publicerat i Formativ bedömning, Styrdokumenten, Verkligheten | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Lgr 11, Sandra mina ord och Digitala akademien

Sanna mina ord! så tänkte jag. Jag ligger i min tänkarsoffa och funderar, Sandra är på Digitala Akademien och sänder ett kort från den, och vips ser jag mina ord på annan plats och förmedlade av någon annan. Då tänker jag. Sandra har jag aldrig träffat men känner samma iver och undervisarglädje som hon, vi har kontakt och det är jag glad för. Jag tänker digitalt, här ligger jag och filosoferar borta från allmänheten och ändå uppkopplad i den takt jag själv vill och kan. Det kommer via facebook, twitter och gensvar här. Det känns en aningens spännande. Onekligen!
Tack Sandra för att du tänkte på mig, tog ett fotografi och såg till att jag fick det, tack du som föreläste och förde mina ord vidare, tack för det digitala och så delar vi vidare i gemenskap med varandra.
Och orden på tavlan hör ihop med mina egna tankar, från min blogg eller från Grundskoletidningen där jag skrivit en lång artikel – Släpp lärarna loss det är höst – om läroplansarbete och den aktivitet det ska innebära för alla i skolan!
Publicerat i Barns rättigheter, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lgr 11, Sandra mina ord och Digitala akademien

Lysa upp i detta skolmörker!

Låt oss tillsammans lysa upp i detta skolmörker! Låt oss skriva oss ut ur skamvrårna och de trista hörnen! Låt oss gå med raka ryggar mot skolbyggnaderna! Låt oss slå upp en framtidssida om skolan. Låt oss tillsammans locka solljuset också in i den mörka skugga som för en liten tid vilar över Skolsverige!

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar