Jag tänker visst mata djuren. Jag tänker mata paddan, gråsuggan, citronfjärilen, humlan och myggorna de får sig en munsbit för jag är som en självservering för dem. De är snyltgäster. Jag vill hellre ha syltgäster. Kanske en bärfis! Bruno K Öijer skrev i en dikt – Du är mat i ett hungrigt rum! Han tänkte nog inte på myggor men det gör jag. Om jag hade gående bord så skulle min givna gäst vara en tusenfoting.
I sluttampen av mitt skrivande infinner sig ett slags raseri. Det är inte längre ett kärleksförhållande jag har till mitt skrivande. Snarare ett slags raseri. Stå på dina egna ben önskar man säga till texten. Men texten gör inte det. Den spretar ut i marginalerna. Ibland tittar jag på meningarna som om de vore mina ovänner. Och jag använder flitigt knappen delete!