Jag lyssnade på Utbildningsminister Jan Björklund och den presskonferens om de nya kursplanerna som sändes idag. Vi satt några stycken och lyssnade och insåg att vi faktiskt nickade med och samstämde. Jag tror på den nya kursplanen och jag tror på den lärarroll som måste träda fram i den. Jag hörde också hur Jan Björklund med tydlighet inte gick in i professionen utan höll sig strikt till ämnena. Det finns yrkesutrymme för lärarens profession och det tycker jag om.

Och som alltid finns det saker och ting som jag inte tycker om. Jag gillar inte ordet katederundervisning men då skolan själv inte har presenterat några andra ord för de undervisningar som bedrivs i skolan så kanske vi får skylla oss själva. Det är dags att ge våra undervisningar verkliga ord. Jag tror också på själva undervisningen. Jag ser hellre att vi arbetar med våra professionella språk i skolan och att vi undervisar i samspel och kommunikation med eleverna.

För mig handlar det om demokrati! Rätten till kommunikationen! Rätten att få utvecklas och rätten att få ha en engagerad och verkligt nyfiken lärare. Jan Björklund sade tycligt att regeringen inte lägger sig i själva undervisningen. Den är lärarens. Därför måste vi lärare svara på frågan HUR vi gör då vi undervisar.

Jag ser framför mig hur vi reser oss upp i våra yrken och svarar på den mycket komplicerade och svåra frågan om hur vi gör för att utveckla lärandet. Jag känner mig utmanad av den tanken. För om vi gör det – berättar om våra HUR – så kanhända att vi vaccinerar oss mot att läraren i framtiden kommer att styras. Låt oss visa oss!

Så länge det finns gott om utrymme för lärarens profession så känner jag mig hoppfull. Det betyder att närheten till elevernas lärande kan beaktas och utvecklas.

Så ser jag det! Jag tänker gilla läroplan och kursplaner.

Ja, jag tänker så!

Så här tänker Mats Öhlin!