Textrörligheten

Människan och boken, människan och texten. Alltid dessa förflyttningar. Texten förflyttar sig in i människan. I tanken med orden! Jag tycker det är vackert!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Textrörligheten

Högläser just nu: DOKTOR GLAS av Hjalmar Söderberg

Jag högläser just nu Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Det är något helt annat än att läsa Hjalmar Söderbergs Doktor Glas tyst för sig själv. Plötsligt hör jag hur Hjalmar Söderbergs ord är ruskigt moderna. Jag ryser inför Hjalmar Söderbergs ord och dess aktualitet:

”Ställning, anseende, framtid. Som om jag icke var dag vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med en handling.

En verklig handling.”

Jag tycker att jag varit väldigt noga med källkritiken i detta inlägg. Jag älskar författarens ord. Bonniers var förlaget som vågade ge ut den här boken en gång i tiden. Jag tror Bonniers var mycket modig då. Den är liksom så framtida och samtidigt så mänskligt grubblande över den existens vi faktiskt har att reflektera över.

Bonniers gav ut denna bok 1905. Jag skulle gärna ha deltagit i diskussionerna innan boken gavs ut. Jag kan livligt tänka mig att tiden krävde en hel del av mod, suddigum och fritänkande för att våga sig i kast med utgivningen.

Jag har också tänkt detta inlägg som en arena för att åskådliggöra textrörligheten. Det rör på sig i texterna. De flyttar ut ur sina böcker och in i människan. Se rörelsen!

Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Högläser just nu: DOKTOR GLAS av Hjalmar Söderberg

Läroplansarbete och kursplanebygge

Jag vill gärna se en aktivitet kring våra styrdokument. Jag vill inte förstå dem som de blir oss lärare och elever givna. Väl formulerade ska vi erövra dem och börja bygga dem i verkligheten. Det är aktivitet vi ska verka för. Det finns ett mellanrum mellan kursplanerna och läroplanen – den platsen ska vi lärare erövra och tillsammans med eleverna göra verklighet av orden och intentionerna.

Vi får en läroplan – tillsammans bygger vi den!

Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Läroplansarbete och kursplanebygge

De verkliga resurserna i skolan och hur vi inte förvaltar dem

Behoven vi har i skolan talar vi mycket om. Vi talar om de särskilda behoven. Jag ser egentligen ingenting sär i några behov. Behov är behov. Men behov kräver resurser. Och så är vi fast i ett cirkeltänk jag inte känner mig speciellt hemma i. Jag tänker om resurser. Jag tänker om behov. Jag tänker på något annat.

De verkliga resurserna förvaltar vi faktiskt ganska så illa i skolan:

  • Resurserna som finns i lärarens profession
  • Resurserna i ämneskunskaper och ämnesdidaktik
  • Resurserna i eleverna och den kollektiva intelligensen vi skapar ihop
  • Resurserna i samspelandet och delandet mellan lärare och i pedagogiska utmaningar. Hur vi tillsammans utvecklar idéer kring undervisningar och delar med oss av just dessa idéer.
  • Resurserna i sann elevdemokrati och hur elevernas synpunkter och tankar kring uppdraget i skolan handlar om vilka eleverna är och hur de är i vår värld.
  • Resurserna i en god vaktmästare som varje dag säger något gott om och till eleverna.
  • Resurserna i …

Ja, det handlar inte mycket om ekonomi. Det handlar mer om att dela och uttrycka sig. Kort sagt att kommunicera det vi gör och det vi tänker. Våga dela med sig och våga fråga om hjälp. Jag tror på dessa resurser! De resurser vi själva utgör!

Publicerat i Barns rättigheter | 3 kommentarer

Namnen på elevlistan och mitt efterarbete

PENNORNA och MIN KÄRLEKSFÖRKLARING TILL DEM SYNS I DET JAG SKRIVER OM ELEVERNA! DET SKA HANDLA OM ATT JAG VILL SE ELEVENS POTENTIAL.

Jag har alltid en daglig lista med mina elevers namn på. Jag kopierar upp en hel mängd med elevlistor och daterar dem varje dag. Jag tar den lista som jag finner har skrivmöjligheter, jag vill alltid skriva något om mina elever. Jag skriver i min dagliga lista något av det lärande jag har sett att eleven visat, utvecklat eller processat. Om detta har jag skrivit i min bok VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN. Nåväl, det finns något jag alltid gör med min elevlista då dagen är slut och eleverna har gått hem.

Jag sitter med min lista och tänker och funderar över vilka spontana berättelser jag kan göra om dagens lärande och om varje namn – ja varje elev. Det visar sig mycket snabbt vilka elever jag kan berätta mycket om och de elever jag kan berätta lite om. Jag är fruktansvärt ärlig i det jag berättar och min avsikt är att ha kontroll och kunna hantera min betydelse i klassrummet och förstå hur lärarens relation skapar något för eleven.

Om jag upptäcker att jag inte kan berätta något om några elever är dessa elever i mitt medvetna blickfång nästa dag. Jag ringar in deras namn och vet att jag måste fokusera bättre på dem under morgondagen. Så här har jag gjort i många många år. Det gör att jag ständigt funderar över hur jag ska vara lärare till varje elev i klassrummet. Det är mitt uppdrag!

Publicerat i Formativ bedömning, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik, Skolrättigheter, Strategier | Etiketter , , | 1 kommentar

Ge eleven ord om det du ser

JAG TÄNKER ATT ALLT ÄR RELATIONER OCH ATT DET GÄLLER ATT FÖRVALTA RELATIONERNA OCH GÖRA DET BÄSTA AV DEM

Jag tänker att man ska visa att man ser eleven. Läraren är viktig. Viktigare än allt annat i skolan. Jag tänker så här. Jag vill gärna att mina elever får höra om sig själva. Men det är svårt för jag vill inte berömma. Det är så enkelt att säga:

– Åh så fin du är idag.

Men jag är rädd för sådana ord. Jag försöker ta mig bort från sådana uttryck. Däremot försöker jag säga så här:

– Den där gula färgen på din tröja får mig att tänka på när jag var liten och fick en gul tröja som jag tyckte så mycket om. Vem har du fått din tröja av?

– Åh, du har gummistövlar på dig. Mina gummistövlar är vita och jag älskar att ha dem på mig. Ibland önskar jag att det regnade oftare så att jag fick ha på mig dem då. Hur sköna är dina gummistövlar?

– Jag ser att du skriver ditt namn med skrivstil. Då jag skriver mitt namn brukar jag …

– Du har klippt dig ser jag! Hur är din frisör? Min är väldigt rolig och jag får aldrig en syl i vädret för hon pratar hela tiden. Det är roligt att klippa sig.

– Jag ser att du har tagit massor av gröna ärtor. Jag måste berätta om den gången jag satt i matsalen och bara åt ärtor…

Som sagt. Jag övar mig i att bekräfta med berättelser. Jag vill inte säga att någon är någonting. Jag vill hellre skapa berättelser kring det jag ser. Det är så lätt att man annars gör personer till än det ena och än det andra. En del personer glömmer man bort. Det är därför jag övar mig i att göra på andra sätt.

Jag har funnit att genom att sätta ord på det jag ser av elevens yttre, skapa berättelser kring det som berättar om något annat så sätter eleven också igång att berätta om just det jag har berättat om. Allt är berättelser. Allt är kommunikation. Allt är relation.

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Ordförrådet, Pedagogik, Skolorden, Skolrättigheter | 1 kommentar

Där gränsen är en gräns

ALLTING HAR SIN GRÄNS

Gränsöverskridanden har också sin gräns!

Publicerat i Fotograferingen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Där gränsen är en gräns