-
Arkiv
- september 2026
- augusti 2026
- juni 2026
- februari 2026
- januari 2026
- november 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juni 2024
- maj 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- april 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
- mars 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- november 2015
- oktober 2015
- september 2015
- augusti 2015
- juli 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- september 2014
- augusti 2014
- juli 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
-
Meta
Högläser just nu: DOKTOR GLAS av Hjalmar Söderberg
Jag högläser just nu Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Det är något helt annat än att läsa Hjalmar Söderbergs Doktor Glas tyst för sig själv. Plötsligt hör jag hur Hjalmar Söderbergs ord är ruskigt moderna. Jag ryser inför Hjalmar Söderbergs ord och dess aktualitet:
”Ställning, anseende, framtid. Som om jag icke var dag vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med en handling.
En verklig handling.”
Jag tycker att jag varit väldigt noga med källkritiken i detta inlägg. Jag älskar författarens ord. Bonniers var förlaget som vågade ge ut den här boken en gång i tiden. Jag tror Bonniers var mycket modig då. Den är liksom så framtida och samtidigt så mänskligt grubblande över den existens vi faktiskt har att reflektera över.
Bonniers gav ut denna bok 1905. Jag skulle gärna ha deltagit i diskussionerna innan boken gavs ut. Jag kan livligt tänka mig att tiden krävde en hel del av mod, suddigum och fritänkande för att våga sig i kast med utgivningen.
Jag har också tänkt detta inlägg som en arena för att åskådliggöra textrörligheten. Det rör på sig i texterna. De flyttar ut ur sina böcker och in i människan. Se rörelsen!
Publicerat i Litteratur och läsning
Etiketter Böckernas texter flyttar kring och ut och in i människan..., Bonniers, Caroline Liberg, diskussioner, Doktor Glas, Gregorius, Hjalmar Söderberg, högläsning, hur att formulera sig, mot, Ordförrådet, utgivarmod, vad att säga
Kommentarer inaktiverade för Högläser just nu: DOKTOR GLAS av Hjalmar Söderberg
Namnen på elevlistan och mitt efterarbete

PENNORNA och MIN KÄRLEKSFÖRKLARING TILL DEM SYNS I DET JAG SKRIVER OM ELEVERNA! DET SKA HANDLA OM ATT JAG VILL SE ELEVENS POTENTIAL.
Jag har alltid en daglig lista med mina elevers namn på. Jag kopierar upp en hel mängd med elevlistor och daterar dem varje dag. Jag tar den lista som jag finner har skrivmöjligheter, jag vill alltid skriva något om mina elever. Jag skriver i min dagliga lista något av det lärande jag har sett att eleven visat, utvecklat eller processat. Om detta har jag skrivit i min bok VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN. Nåväl, det finns något jag alltid gör med min elevlista då dagen är slut och eleverna har gått hem.
Jag sitter med min lista och tänker och funderar över vilka spontana berättelser jag kan göra om dagens lärande och om varje namn – ja varje elev. Det visar sig mycket snabbt vilka elever jag kan berätta mycket om och de elever jag kan berätta lite om. Jag är fruktansvärt ärlig i det jag berättar och min avsikt är att ha kontroll och kunna hantera min betydelse i klassrummet och förstå hur lärarens relation skapar något för eleven.
Om jag upptäcker att jag inte kan berätta något om några elever är dessa elever i mitt medvetna blickfång nästa dag. Jag ringar in deras namn och vet att jag måste fokusera bättre på dem under morgondagen. Så här har jag gjort i många många år. Det gör att jag ständigt funderar över hur jag ska vara lärare till varje elev i klassrummet. Det är mitt uppdrag!
Ge eleven ord om det du ser

JAG TÄNKER ATT ALLT ÄR RELATIONER OCH ATT DET GÄLLER ATT FÖRVALTA RELATIONERNA OCH GÖRA DET BÄSTA AV DEM
Jag tänker att man ska visa att man ser eleven. Läraren är viktig. Viktigare än allt annat i skolan. Jag tänker så här. Jag vill gärna att mina elever får höra om sig själva. Men det är svårt för jag vill inte berömma. Det är så enkelt att säga:
– Åh så fin du är idag.
Men jag är rädd för sådana ord. Jag försöker ta mig bort från sådana uttryck. Däremot försöker jag säga så här:
– Den där gula färgen på din tröja får mig att tänka på när jag var liten och fick en gul tröja som jag tyckte så mycket om. Vem har du fått din tröja av?
– Åh, du har gummistövlar på dig. Mina gummistövlar är vita och jag älskar att ha dem på mig. Ibland önskar jag att det regnade oftare så att jag fick ha på mig dem då. Hur sköna är dina gummistövlar?
– Jag ser att du skriver ditt namn med skrivstil. Då jag skriver mitt namn brukar jag …
– Du har klippt dig ser jag! Hur är din frisör? Min är väldigt rolig och jag får aldrig en syl i vädret för hon pratar hela tiden. Det är roligt att klippa sig.
– Jag ser att du har tagit massor av gröna ärtor. Jag måste berätta om den gången jag satt i matsalen och bara åt ärtor…
Som sagt. Jag övar mig i att bekräfta med berättelser. Jag vill inte säga att någon är någonting. Jag vill hellre skapa berättelser kring det jag ser. Det är så lätt att man annars gör personer till än det ena och än det andra. En del personer glömmer man bort. Det är därför jag övar mig i att göra på andra sätt.
Jag har funnit att genom att sätta ord på det jag ser av elevens yttre, skapa berättelser kring det som berättar om något annat så sätter eleven också igång att berätta om just det jag har berättat om. Allt är berättelser. Allt är kommunikation. Allt är relation.
Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Ordförrådet, Pedagogik, Skolorden, Skolrättigheter
1 kommentar

