Lär barn att de kan – låt oss utgå från

Postat den 10/10/2010 av Anne-Marie Körling

LÄR BARN ATT DE KAN – UTGÅ FRÅN DET

image1264

På blädderblocket står…. BRA LÄRARE IDAG…. en klassrumsorganisation som bejakar.

_____________________________________________
Skolan är en plats där lärandet utvecklas. Inte där lärandet lärs ut. Barn kommer till skolan fulla av kunskaper om hur man samarbetar. Ungdomar besitter massor av kunskaper om hur man spelar fotboll i fotbollslag eller samtalar i sociala medier men i skolan görs detta osynligt.

Har vi fortfarande synen på att eleverna är som tomma vita ark som ska fyllas så låter de sig inte göra det. Det är lärarens förhållningssätt som bråkar inte själva kunskapen i sig.

Jag vill inte vara elev…och alltid känna … jag kan inte…. jag vill inte sitta och titta fram….och veta att jag inte har kunskaper som räknas…. eller vara tyst….därför att jag inte längre vågar tala i den stora gruppen.

Rädslan för att göra fel, förstå fel, fråga fel är ofta stor. Vi borde lära eleverna att fel är själva kunskapsvägen.

Om signalerna till eleverna alltid är

– Du kan inte det här….du ska lära dig det här…. och eleverna är passiva… så kanske det är just anslaget….du kan inte…men jag ska lära dig… som passiviserar.

Skolan ska vara en mötesplats… inte en plats för skollärande…utan en plats för lärande. Det betyder att lärandet inte är begränsat till en byggnad och ett rum… eller till en person…utan är gränslös och gemensam.



Inlägg som berör samma teman:

  1. Låt eleverna berätta om skolan: ”Tips från oss”
  2. Inte alla barn har resor att berätta om – låt skolan få ta plats under loven
  3. Låt oss se läroplanen som en vision
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | 3 kommentarer

Särskilt behov i skolan

Postat den 10/10/2010 av Anne-Marie Körling

Jag måste säga att jag tröttnat på behovsförklaringarna som vi ger barn utan att fråga dem själva. Vi säger att liten grupp är så ypperligt men frågar inte eleverna om de så väldigt gärna vill gå i dem. Vi ger dem inte den valmöjligheten som de behöver. Låt säga att vi lät dem se och ta del av den lilla gruppens verksamhet och utvärdera den och få välja mellan den och den klass som eleven annars måste lämna.

Jag skriver nu en aning snett och vinklar det mot att jag vill ge eleverna en möjlighet att vara kvar i sin klass. Att verka för det möjliga i klassrummet. Jag tror på smågruppernas undervisning i klassrummet. Och jag tror på demokratin och rätten att få förstå vilka sammanhang man kan erbjudas och rätten att få välja. Det är människor vi talar om. Kanske vi kunde fråga:

– Var tror du att du lär dig bäst? Vad behöver du för att lära dig här i klassrummet?

Jag ställer mig också frågan:

– Hur särskilda är behoven egentligen?

Jag tycker också att man kan vinkla frågorna till läraren:

– Vad behöver undervisningen för stöd för att utvecklas?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärare i behov av särskilt stöd
  2. Barns rätt att bli tillfrågade om det som berör dem
  3. Twitterdiskussion
Publicerat i Sorg, Strategier, Styrdokumenten, Värdegrunden, Verkligheten | 3 kommentarer

Kunna psalmboken

Postat den 10/10/2010 av Anne-Marie Körling

Jag har varit på bröllop. Det var ett vacker litet bröllop. Psalmverserna var infästa på den tavla man har i kyrkor. Den tavla som ger lite anvisningar i form av siffror och till psalmboken.

Jag var på begravning för en tid sedan. Det var en ung människas begravning. Kyrkan var full av unga människor. Psalmerna var förvalda och numren hängde på tavlan i kyrkan. Det vill säga om man vet det. Jag satt bland mycket unga människor, unga män, som inte var vana vid kyrkbesök. De var där för att ta farväl av sin kompis, sin vän och de satt där de satt med sin outgrundliga sorg. Jag slog upp psalmboken med sådan ledighet och men skrovlig röst sjöng jag mina toner och mina ord och blicken var riktad mot kistan. Det var som om allt i kyrkan just då var frågetecken. Då böjde sig den ena unga mannen efter den andra mot mig och bad om hjälp:

– Hjälp mig att hitta i boken. Jag vill sjunga för min kompis men jag fattar inte…

Och jag tänkte att vi kanske skulle göra lite kyrkobesök kring stora händelser som man förr eller senare kommer att hamna i. Begravningar är faktiskt begravningar. Giftermål är faktiskt giftermål. Det är bra om man har en aning om hur man gör när man är där för att ta farväl eller för att lovsjunga den lyckliga tu.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kyrkan, avslutningen och psalmen – Amen!
  2. Tafatt
  3. Nationalsång, psalmerna och skolavslutningar i kyrkan
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Kunna psalmboken

Genomskåda

Postat den 09/10/2010 av Anne-Marie Körling

” ”Det är så lätt att genomskåda människor, men det leder ingenstans”, noterade Elias Canetti och antydde därmed hur lätt vi har och hur meningslöst det är att finna fel hos andra. ”

Alain de Botton: Kärlek – en betraktelse, 2008


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hjärtat denna dag – och kärleken i morgon
  2. En klump kärlek på fyra ben
  3. Ludvig Igra om medkänslans stilla ton
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Skolan som förstörde vissa saker…

Postat den 09/10/2010 av Anne-Marie Körling

Skolan förstörde vissa saker…

För mig kan det handla om den där låten som man bara måste sjunga, den där kanoniserade låten som varenda unge skulle kunna. Men samtidigt minns jag kraften att få sjunga exempelvis den sången som jag applicerat här. Kanske måste jag erövra dem igen. Jag minns också litteratur som läraren presenterade och som för all tid försvann in i trots. Jag ville inte läsa den där boken. Jag ville inte lära känna den där författaren. Jag ville inte.

Så kanske vi också ska se det. Det vi ger kan bli förpassat in i något själva författaren aldrig önskade sig. Och den där sången … som faktiskt är väldigt bra… måste erövras igen. Skolan gav och det var nog bra på sitt sätt. Men vi måste också erövra tillbaka det vi fick. Göra riktigt eget igen.

Jag gillar den här låten! Nu har jag tagit den tillbaka. Och jag tackar också skolan för att jag med högröstad stämma sjöng den i kören.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Sångerna vi lär i skolan – och styrkan i den mänskliga stämman
  2. Vardagsritualen med elev
  3. I morgon passar jag en bok vidare … och boken skolan förstörde!
Publicerat i Musik | Etiketter , , , | 1 kommentar

Den gamla läroplanen ska vara ny!

Postat den 09/10/2010 av Anne-Marie Körling

Jag har tröttnat på ordet ny. Det använder vi till leda. Vi använder det så länge vi kan. Oftast använder vi ordet ny för att vi inte riktigt ännu har förstått. Därför skapar vi distans och säger:

– Den nya tekniken! Den nya läroplanen! Den nya …

Det som verkligen är sant är att det vi kallar nytt i själva verket är jättegammalt. Ja, jag måste lägga till något förstärkande ord framför gammalt därför jag tycker vi ska vända och vrida på orden.

Men att förhålla sig till en gammal kursplan som om den kom igår har sina poänger. Då gör vi den ny återigen. Och det gör att varje ny unge och elev får uppleva det lärande som sker nu och det ska vara nytt. Ungarna vi hade igår ska också få uppleva att de är nya för dagen. Lite mer nyfikenhet med andra ord. Varje förmåga att göra nytt är kreativt.

Men att gömma sin okunskap bakom gamla företeelser det är inte särskilt kreativt. Då är det dags att göra verklighet av det som var nytt och erkänna sin oförmåga och se på möjligheten i ett nytt ljus. Ge sig in i fenomenet.

Nygammalt kanske är det rätta ordet. Det kräver något av oss!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lgr 11 – Den nya läroplanen …
  2. Barnets lärande är nytt
  3. Skola 2011 – Ord i den föreslagna läroplanen – Entreprenörskap
Publicerat i Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | 2 kommentarer

Vardagsbetraktelse över ett lerigt barn och en gammal sång

Postat den 09/10/2010 av Anne-Marie Körling

Den lilla ungen satt i en sådan där vanlig vagn som man sitter i när man är barn. Det fina med det här barnet var att barnet inte var så välklädd utan hade galonbyxor på sig. Galonbyxorna var lerig och stövlarna som liksom hörde samman med galonbyxorna var så där skönt leriga också. Den lilla ungen tycktes hämtad från en tidigare tid.

– Var bor du lilla råtta… sjöng den där lilla ungen.

Jag blev omedelbart glad. Här sitter en liten lerig unge och sjunger. Kändes hoppfullt om livet. Genast tittade jag på den lilla. Och i samma stund knep den lilla tvååringen ihop munnen och tystnade, såg med kornbruna ögon rakt in i mig och tycktes säga

– Bara för att jag är ett lerigt barn med galonbyxor och stövlar som sjunger en gammal hederlig barnvisa så har du ingen rätt att tycka att jag är gullig och du har heller ingen rätt att bara blänga på mig på det där viset!

Jag tänkte att den där ungen har helt rätt!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det lilla barnet förstår språket ordagrant
  2. Matematik, mänskliga konstruktioner och procenten i ett dataspel
  3. Mina mänskliga rättigheter, också dina! En dikt!
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer