Man säger om vilja och kunskap

Postat den 09/10/2010 av Anne-Marie Körling

– DU KAN BARA DU VILL!

Så säger man. Det märkliga är att man aldrig frågar eleverna om just detta.

– Vill du?

– Vad vill du?


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”De där som gör som man säger”
  2. 15 år och orden slungas mot mig med kraft
  3. Barns rätt att bli tillfrågade om det som berör dem
Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | 2 kommentarer

Kaos är närmare ordning än ordningen själv

Postat den 08/10/2010 av Anne-Marie Körling

Mönster är en slags ordning.
Ordning behövs när plötsligt kaos infinner sig.
Kaos är förutsättningen för ordning.
Ordningen strävar efter sig själv.
En inordning av något nytt är som att titta i ett kaleidoskop.
Bilden förändras.
Det är inte farligt.
Men en aning omskakande.
Det blir alltid ny ordning i kaos.
Sådan är människan.
Skapande och sökande efter mönster, mening och innebörd.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Var inte rädd för kaos – hjärnan behöver en dos då och då!
  2. Ordning och reda – men hur tänker vi?
  3. Kaos i tänket!
Publicerat i Skriver om ditt och datt | 2 kommentarer

Finns maskrosbarnen?

Postat den 08/10/2010 av Anne-Marie Körling

MASKROSBARN

Finns maskrosbarnen? En gång i tiden fanns det maskrosbarn. De var barn som var som maskrosor. Man kallade dem så för de växte upp trots sin karga miljö. Det var nog inte så farligt med maskrosbarnen, det var nog mer av begrepp från vuxenvärlden, för jag tänker att vi som var maskrosbarn var nog många. Men oavsett…

Det gäller att hålla om ett litet maskrosbarn… snart är de också spridda för vinden!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ruttna äpplen och maskrosbarn
  2. Jag mötte en elev i förskoleklass och en i årskurs nio
  3. Liknelsernas ogräs
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Finns maskrosbarnen?

Körling funderar över ordspråk, kapitel trehundrafyrtiotvå

Postat den 08/10/2010 av Anne-Marie Körling

Där ingen nyckel passar öppnar tålamodet!

Jahaja. Jag stod med mitt tålamod och tittade på den låsta dörren. Inte öppnade den sig trots att jag försökte med ”Sesam öppna dig”!  Jag märkte också att jag efter 100 gånger av samma fras plötsligt insåg att mitt tålamod inte alls öppnat dörren och då blev jag väldigt irriterad. Jag började då äntligen gräva djupt i fickorna och hittade den där jävla nyckeln som fastnat i klädfodret och körde nyckeln i låset och då upptäckte jag att dörren till och med var olåst. Mitt tålamod var slut och jag var arg. Nu har jag prövat ordspråkets relevans och jag lovar er – det fungerade inte alls!

****************

Han tittar i november.

Jahaja! Jag har en liten stilla undran – vad gör han i Augusti och exempelvis i Maj? Det undrar jag. Om han tittar i november så undrar jag om han öppnar ögonen först då och är blundande resten av tiden. Det tycks vara ett otroligt tråkigt liv. Han kanske tittar i almanackan och då kanske han bara har ett novemberblad att beskåda. Jag tänker att det snart är november och att han snart får titta. Det känns plötsligt befriande att möta den mörka novembermånaden! Vänta – mörka? Stackars han. Hur ska han nu kunna se? Det är ju bara ljust några ynka timmar!

***********************

Inte är det gott och inte mättar det, men det är ju alltid ett tidsfördriv, sa skåningen om knäckebrödet.

Men så otroligt gulligt. Här sitter jag och har ett tidsfördriv framför mig. Jag har köpt ett knäckebrödpaket. Det är jättestort för jag kämpar med allt som ska fördriva det tråkiga. När jag äter mitt knäckebröd, ja gärna av det grövre slaget, tycker jag att jag lägger tid på att knäcka något slag problem… och då inser jag att jag satt tänderna i knäckebrödet… vilket tidsfördriv. De flesta runt omkring mig undrar liksom oftast hur jag hinner… så det är väldigt roligt att säga något om mitt liv, om knäckebrödet och de märkliga tidsfördriv jag har.

*********************

Säck utan botten är svår att fylla.

Men hallå! Är det då en säck? En säck är väl en säck om den har en botten och några höga kanter? Det går inte att fylla något alls om det är en säck utan botten. Det måste handla om något helt annat. Kanske är det en människa som inte är möjlig att fylla? Men det här är svåra saker. Kanhända att man tror sig vara en säck för andras oförmågor. Då är det bra att säcken inte har någon botten. Och om Jante försöker fylla någon så är det väldans tur att människan inte ens kan liknas vid en säck. Hon har fötter och kan sticka sin kos. Och det tycker jag att hon ska göra!

*********************

Mina ord kommer ur mina vingpennors bläck!

Jahaja! Det där hittade du på själv Anne-Marie! – Ja det gjorde jag! Jag vill också skriva ordspråk. Jag vill, kan och vågar för jag har en läroplan som gör det möjligt.

Men Anne-Marie?

– Ja!

– Måste Läroplanen med i alla sammanhang?

– Jo! Näe! Jo! Ja! Nja! Men det är bra att ha en andra plan också i privatlivet!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Närhet
  2. Björn Granath sa ja!
  3. Mina ordspråk kapitel trettio tror jag
Publicerat i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Körling funderar över ordspråk, kapitel trehundrafyrtiotvå

Mitt skratt…

Postat den 08/10/2010 av Anne-Marie Körling

Jag skrattade allvarligt.

Jag skrattade vänligt.

Jag skrattade tillsammans.

Jag skrattade med någon annan.

Jag skrattade åt hur orden fick oss att göra något gemensamt!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Formativ bedömning – jag räknar skratt och spontana yttringar
  2. Räkna skratt
  3. Hör ungarnas skratt!
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Mitt skratt…

Självidentifikationsprincipen

Postat den 08/10/2010 av Anne-Marie Körling

Jag läser om Romernas rätt – Statens offentliga utredningar SOU 2010:55. Jag fastnar i ordet SJÄLVIDENTIFIKATIONSPRINCIPEN. Denna princip betyder att:

”Huruvida en person räknas som nationell minoritet eller inte bygger på Självidentifikationsprincipen. Den enskilde individen ska själv ha en vilja att tillhöra minoritetsgruppen och avgör själv hur den viljan ska manifesteras.

Oj tänker jag!

Jag tänker då på barn med diagnoser. Ja, egentligen tänker jag på barn i det stora hela. Hur får de denna rätt tillgodosedd? Är det så att skolan hjälper till att säkerställa att identifikationen blir diagnosen? Om det är så – hur vill individen eller eleven själv identifiera sig? Om eleven själv vill identifiera sig med sina klasskamratet och hellre vara i sitt klassrum – hur möter vi i så fall upp denna självidentifikation. Jag blir lite fundersam.

Hur är det med den egna rätten att själv identifiera sig? Får den yttras? Tar vi hänsyn vi vuxna? Hur tänker barnet själv? När frågade vi eleven? När presenterade vi mångfaldslösningar och när inbegriper vi barnet i att delta i hur att tänka och hur att göra. Vi blir till. Låt oss tänka så! Låt rätten att identifiera oss bli större. Låt oss inte bestämma hur vi ska förstå. Eller att det är som det är!

Det kan bli något annat om vi lyssnar aktivt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. BUILDING A CURRICULUM: BYGGA UPP eller BRYTA NED!
  2. Lektionen om källkritik; Hur söker vi källan?
  3. Skolan har inte brist på resurser …
Publicerat i Hinder för lärande, Läraryrket och lärarrollen, Sorg, Strategier, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fråga till mig – OM TEORIER och UNDERVISNINGAR

Postat den 08/10/2010 av Anne-Marie Körling

Vad anser du kan vara viktigt att tänka på i den konkreta undervisningen om man tar sin utgångspunkt i behaviorismen, konstruktivismen eller sociokulturellteori?

Detta är en underbar fråga. Jag älskar frågor!

Jag tänker tillåta mig att svara spontant. Så här tänker jag:
BEHAVIORISMENS UNDERVISNING

Jo – den är nog ganska tråkig tänker jag spontant. För behavior får mig att tänka uppförande och förstärkning i skolans tjänst. Skolan har antagit teorin för att rättfärdiga fostransuppdraget. Det får mig också att tänka att jag genererar uppförande och att jag har en slags norm för uppförande. Det är också så att jag faktiskt förhåller mig till behavioirismen. För det måste jag göra. Det är en allmänt rådande teori som skolan har antagit och missförstått. Men i den form som vi fortfarande begriper den och som gör att Skinner blivit misstolkad.  Den blir en skolanpassade teori. I händerna i fel organisation blir denna teori faktiskt missförstådd.

Men teorin är en bild av fenomen. Så om vi tänker teori så betyder inte det att vi måste agera den i praktiken, eller så kan vi tänka att vi vet om att vissa av våra beteenden kan förklaras i någon slags teori. Att skolan har antagit fostransuppdraget och normgivarsystemet funderar jag också på.

SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV PÅ UNDERVISNINGEN får mig att spontant tänka aktion, interaktion och dialog. Denna teori samspelar med flera ord i läroplanen och flera mål i kursplanerna. Jag tror på dialogen och kommunikationen. Jag tänker att all undervisning är relation, fokus och samspel. Jag räknar mig nog till en Vygotskij lärare och tror därför att vi blir till tillsammans i klassrummet. En viss grad av okända fenomen gör att vi skapas i det möte vi sker. Det går naturligtvis att lägga ett behavioiristiskt perspektiv på det som sker i också här – för beteenden formas i sociala samspel men utifrån helt andra grunder. I det första så anses någon kunna forma ett beteende genom olika stimuli, det andra perspektivet gör oss alla till påverkande och agerande.

Jag har svarat spontant. Och ur hjärtat. Jag kan förklara det här med flera ord och flera exempel. Då jag vill kommunikationen så ber jag er ställa frågor och påverka miitt skrivande. Jag tror på den kollektiva intelligensen som vi besitter i kommunikation och relation. Vi behöver därför ett tydligt fokus att samlas kring. Det gör något med oss alla. Vi skapas här och nu och i gemenskap.

Från BEHAVE to SHARE! Kort sagt!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att upptäcka – en fråga om att få göra det
  2. ”Körling frågar” Leif Strandberg om Lev Vygotskijs teorier
  3. PROV PÅ TID – Fråga eleven och våga höra svaren
Publicerat i Barns rättigheter, Vetenskap och teori | Kommentarer inaktiverade för Fråga till mig – OM TEORIER och UNDERVISNINGAR